Opedagogiska rollspel, vilka har du läst och varför är de opedagogiska?

[Dr_Dängrot]

Rift
Alltså Wtf.
om jag medvetet försökte skriva ett opedagogisk spel så hade det varit mer pedagogiskt än rift.

Det är inte bara Rift utan i stort sett allt som Kevin Siembieda vidrört.

 

[Lemur]

Jag har läst många spel på sistone där jag inte får reda på vad rollpersonerna gör förrän efter 70-100 sidor in i spelet. Neotech Edge, Vindsjäl och Blades in the Dark, exempelvis. Blades är jättekonstigt. Den börjar jättepedagogiskt och så tappar den hela bollen och jag satt mest och funderade på varför jag läste allt det där

+1 för Blades in the dark.
Spelet innehåller knappt något fluff men är ändå sjukt tjockt. Det finns en pedagogisk poäng i att vara koncis tycket jag, särskilt när det gäller regler.

 

[Mogger]

Att som 12-åring försöka begripa Sagan om Ringen från Äventyrsspel är svårslaget. Det enda som påminde om böckerna var omslaget. Resten var helt obegripligt.

Det är min måttstock och i ljuset av det är de flesta andra spel lättsamma barnböcker i jämförelse.

 

[Franz]

Detta är ju ett av mina favoritspel, men jag måste erkänna att SRR har usrl pedagogik på alla sätt och vis.

Jag har för övrigt funderat på en grej: Behövs verkligen "Vad är ett rollspel"-kapitlet idag? Vi gamla rävar vet ju vad rollspel är, och nybörjarna har ju hela internet till sitt förfogande och har med största sannolikhet kollat upp vad det är innan köp. Om jag som 10-åring boendes i Luleå köpte Drakar och Demoner i Stockholm, tog hem spelet och det inte fanns nåt kapitel om vad rollspel är hade ju jag varit körd, men så är det inte längre.

 

[Gamiel]

Behövs verkligen "Vad är ett rollspel"-kapitlet idag?

Ja. Så länge det är rollspel som riktar sig till första gångs användare. I annat fall nej.

 

[Franz]

Ja. Så länge det är rollspel som riktar sig till första gångs användare. I annat fall nej.

Fast jag adresserade ju fallet med förstagångsanvändare i mitt inlägg?

 

[Rickard]

Jag har för övrigt funderat på en grej: Behövs verkligen "Vad är ett rollspel"-kapitlet idag?

Tycker det är en jättebra fråga. Någonstans måste författaren förklara hur man ska spela spelet. "Vad är rollspel" behöver dock inte vara rätt sätt att göra det på. Gamla DoD hade ett spelexempel i ett separat häfte och till och med ett solorollspel i början av regelboken.

Tänk på brädspel. Det är ingen där som förklarar "Vad är brädspel", utan bara hur man spelar det. Nu är rollspel något helt annorlunda än någonting annat, men sättet att förklara det på tycker jag behöver genomgå en evolution. Tror spelmakare fokuserar på fel saker när de förklarar vad rollspel är eller hur man ska spela det. Ta gamla Forge-spelen, där ingen fattade hur man spelade dem, eftersom de skrevs på det traditionella sättet men med ett helt nytt sätt att spela rollspel på.

 

[luddwig]

Behövs verkligen "Vad är ett rollspel"-kapitlet idag?

Med tanke på att många nya spelare verkar lockas till hobbyn av AP eller av redan rollspelande vänner tror jag att behovet av ett sådant kapitel blivit avsevärt mindre. Däremot är det fortfarande viktigt att beskriva hur just det aktuella rollspelet är tänkt att spelas. Annars är risken stor för missförstånd och besvikelse.

 

[Bifur]

Detta är ju ett av mina favoritspel, men jag måste erkänna att SRR har usrl pedagogik på alla sätt och vis.

Haha, ja detta var ju mitt exempel också men jag misslyckades tydligen att skriva ut spelets namn.

 

[Svarte Faraonen]

I Travellers on a Red Road skrev jag mer eller mindre "om du behöver lära dig hur rollspel funkar, kolla videor där folk spelar, det är mer instruktivt än text".

 

[Franz]

Med tanke på att många nya spelare verkar lockas till hobbyn av AP eller av redan rollspelande vänner tror jag att behovet av ett sådant kapitel blivit avsevärt mindre. Däremot är det fortfarande viktigt att beskriva hur just det aktuella rollspelet är tänkt att spelas. Annars är risken stor för missförstånd och besvikelse.

Exakt, att förklara hur det aktuella spelet är tänkt att spelas tycker jag är oändligt mer pedagogiskt!

 

[Stämma]

Jag tycker att ett sånt inledande kapitel bör tjäna flera syften, varav åtminstone ett par är användbara för veteraner:

-Vad rollspel är i största allmänhet (som de flesta spel redan har).
-Allmän vett och etikett omkring och under spelmöten, även kanske några tips om hur man får det hela att funka rent logistiskt.
-Särskilda egenheter i det specifika spelets upplägg och spelstil.
-Ett smakprov på spelet: vad spelet handlar om, vilken tematik som stöds av dess regler och kanske något kortare spelexempel.
-Vad är spelets USP? Varför är just det här spelet coolt? Och varför borde man spela det? (Kan nog med fördel kopplas ihop med föregående punkt)

 

[Christoffer]

Kanske är det att jag fick SRR när jag var tio elva år och bara vill återuppleva det traumat eller så är det någon annan störning för jag kan verkligen inte, för mitt liv, oavsett hur jag anstränger mig, identifiera känslan av att jag är irriterad på ett rollspel för att det är opedagogiskt. Jag tror inte ens jag ser det som något att sträva efter, lite som att måla de flesta läsupplevelser som jag minns med rollspel är ju de som tagit emot lite, när en slår sig ner med en läsk eller whisky, tittar på boken och säger, nu jävlar ska vi bli ett du och jag!

 

[Ymir]

Vampire V5 är opedagogiskt på grund av en mycket otydlig disposition, samt viktiga regeldetaljer gömda i brödtexter, och bristande tydlighet i den grundläggande genomgång av regelkärnan som annars bör finnas i början av alla rollspel.

Tex är det anmärkningsvärt svårt att förstå vad som händer om två personer är i en konflikt, och båda rullar tre successes. Det är en sådan grej man kan tycka borde stå med typ fetstil väldigt tidigt i boken.

Det är synd, för V5 har ett bra regelsystem, men det kunde verkligen vara bättre presenterat.

 

[Mogger]

Kanske är det att jag fick SRR när jag var tio elva år och bara vill återuppleva det traumat eller så är det någon annan störning för jag kan verkligen inte, för mitt liv, oavsett hur jag anstränger mig, identifiera känslan av att jag är irriterad på ett rollspel för att det är opedagogiskt. Jag tror inte ens jag ser det som något att sträva efter, lite som att måla de flesta läsupplevelser som jag minns med rollspel är ju de som tagit emot lite, när en slår sig ner med en läsk eller whisky, tittar på boken och säger, nu jävlar ska vi bli ett du och jag!

Ja, jag tror att om vi hade gett upp när vi fått SRR i händerna så hade vi inte suttit här, 30 år senare, och pratat om det. Det fanns ju något gömt bakom alla tabeller och tråktexter. Det handlade bara om att gräva sig tillräckligt djupt in!

Jag misslyckades med SRR, men inte med Western 1 eller Eon 1.