Vet du vad "köpenhamnstolkningen" är? Inom kvantfysik är det, väldigt grovt generaliserat, ett sätt att se på verkligheten, som går ut på att partiklar befinner sig i ett odefinierat tillstånd av många möjliga positioner och hastigheter, och först när de observeras så kollapsar vågformen och partikelns läge blir bestämt till en specifik möjlighet bland alla de som fanns strax innan. När jag spelar rollspel är detta min tolkning av hur världen fungerar. Inget är bestämt förrän det observerats.
I många traditionella upplägg med spelledare och en färdigskriven spelvärld är så inte fallet. I Eons spelvärld Mundana finns det ett land som heter Jargien. Om jag spelar ett scenario i Eon och vi aldrig åker till eller ens nämner Jargien, finns fortfarande Jargien i spelvärlden? De flesta skulle antagligen säga "ja". Det är klart att Jargien finns där, oavsett om rollpersonerna åker dit eller inte. Det står med i världsboken, det är en viktig del av hela det sociopolitiska ramverket i världen och inget av detta påverkas av rollpersonernas aktiviteter. Faktum är att detta ofta nämns som en viktig och positiv sak som spelledare och spelkonstruktörer bör sträva efter, att "få världen att kännas verklig", att ge en känsla av att världen inte kretsar kring rollpersonerna, att den inte finns för deras skull och att saker händer oavsett om rollpersonerna är där och bevittnar dem eller inte.
Det är inte så jag ser på saken när jag spelar. Fram tills dess att Jargien nämnts i spel så finns landet bara som en av många möjligheter. Det finns som en text i spelboken, som en plan i spelledarens huvud, som en förväntning hos spelarna, men det existerar inte i berättelsen, och om vi vill, om det passar, så kan vi byta ut det mot något helt annat när vi väl reser dit. När jag spelar så skapas världen runtom rollpersonerna. Varje fotsteg frammanar ny mark, varje gång de går runt ett hörn ploppar en ny gata fram som inte tidigare fanns. Om en rollperson nämner Jargien så skapas landet, men allt som är definierat är vad rollpersonen sade om det.
Spelvärlden försvinner dock inte när rollpersonerna går vidare. Gatan som jag lämnade finns fortfarande där, och det är viktigt för berättelsens konsekvens att den ser likadan ut om jag går tillbaka. Men fram tills dess att jag besökt den är den bara ett moln av möjligheter.
Detta inkluderar saker vi bestämt i förberedelserna! Jag kanske har skrivit i mitt relationsschema att Leif och Hanna är dödsfiender, men fram tills dess att vi sett deras relation i spel så är detta bara en möjlighet. Om spelet viker av på ett sätt som gör att deras relation aldrig dyker upp så kanske de inte alls var fiender. Eller, ännu viktigare, om spelet fortsätter och jag känner att vid det här laget är det för sent i berättelsen för att introducera deras fiendskap, så finns det inget som hindrar att jag sätter en scen där de är såtaste vänner. Förberedelserna är bara idéer, möjligheter. De är inte sanning förrän de dykt upp i spel.
