Skörjbugg är som bekant en hemsk bristsjukdom som dödade en stor andel av ett fartygs besättning, för ett antal år sedan läste jag att brittiska flottan upptäckte kopplingen mellan färska frukter och grönsaker – och glömde bort det – tre gånger under 1700-talet och 1800-talet. Jag kan inte påminna mig var jag läste det, men det kan ha varit i
On the Psychology of Military Incompetence. Jag försökte hitta någon vettig källa nu men det närmaste jag kommer är
The Age of Scurvy (men den är å andra sidan bra).
Rollpersonerna ger sig ut på en längre resa, drabbas de av skörbjugg (de är lång väg och många symtom innan tandköttet börjar blöda) eller tänker de på att ta med frukt och grönt? Är det till och med så att expeditionsledaren väljer bort frukt och grönt för att "det ruttnar ändå bort"? Räkna inte med att de äter färsk frukt varje dag innan de ger sig iväg, det kan vara så att de har C-vitaminbrist redan när de ger sig iväg (jämför Anson sjöresa, som beskrivs på
The Age of Scurvy, där hele besättningen levde på skeppsransoner de sex månaderna innan de for iväg).