Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

[Svarte Faraonen]

Här finns ett gäng roliga historiska yrken, en del tämligen bortglömda. Gråterska, likbjudare, lajdare.

Bakgrundstabellen för västmarkare i Sylfens vrede innehåller såväl sumprunkare som konterfejare, liksom andra särpräglade yrken som pråmnasare, apelekare och fågelfängare.

 

[Theo]

Du minns rätt.

OT: Jag spelade f ö några gånger en lajvroll - en politiskt ambitiös präst och f d militär, så småningom biskop - som var inspirerad av bl a Loyola. Han hade även vissa drag av Hemming Gadh och Herr Starr i Preacher.

 

[afUttermark]

Pålning handlade från början inte om att penetrera hjärtat eller något sånt ens för vampyrer. Det var en rent praktisk grej. Hamra fast liket i marken så det inte kan resa sig. Det kan ligga kvar där och försöka gå igen hur mycket det vill, men får det inte bort pålarna är det kört. Då ligger det där och fladdrar med armar och ben, men kommer inte längre än en sköldpadda på rygg.

Bockstensmannen blev för övrigt pålad tre eller till och med fyra gånger (fjärde gången träffade troligen ett ben och kom inte igenom kroppen) . https://www.museumhalland.se/bockstensmannen/mannen-i-mossen/

Hur många andra pålade vampyrer ligger på museum i Sverige?

 

[Mogger]

Okej, den här tråden verkar mest bli en lista om historiska anekdoter. Det är såklart helt okej, men vad jag framförallt är intresserad av är saker som visar upp någon sida som man inte tänkt på eller som man kanske föreställer sig annorlunda i en historisk epok. Som ekorrarna, till exempel. Nästa gång jag spelar en omgång som utspelar sig i 1800-talets Amerika (östkusten snarare än vilda västern, antar jag) så ska jag lätt ha en person med en ekorre som husdjur.

På samma tema är ju att "Stetsonhatten" (aka cowboyhatt) är en myt. Alla hade plommonstop. Eller en sk Boss of Plains (som gjordes av Stetson och nog är orsaken till myten). Men den såg mer ut som en bredbrättad plommonstop.

 

[Rymdhamster]

I många kulturer, förr i tiden verkar man inte ha brytt sig nämnvärt om bebisar. Man tog väl hand om dem så väl man kunde, men dödligheten var så pass hög att det liksom inte var värt att lägga allt för mycket energi på dem, se dem som faktiska personer eller ens ge dem några namn förrän de nått en viss ålder (ett år eller två, har jag för mig). Man virade mest bara in dem ordentligt i en filt eller lindor och slängde dem i en spjälsäng eller i en korg på ryggen tills de var "klara".

 

[Genesis]

I många kulturer, förr i tiden verkar man inte ha brytt sig nämnvärt om bebisar. Man tog väl hand om dem så väl man kunde, men dödligheten var så pass hög att det liksom inte var värt att lägga allt för mycket energi på dem, se dem som faktiska personer eller ens ge dem några namn förrän de nått en viss ålder (ett år eller två, har jag för mig). Man virade mest bara in dem ordentligt i en filt eller lindor och slängde dem i en spjälsäng eller i en korg på ryggen tills de var "klara".

Det finns ju flertalet kulturer idag där man inte pratar med barn förrän de har lärt sig att prata. Jag gissar, utan att veta, att det historiskt varit fallet i fler kulturer, och att det här med att vi har ett ensidigt samtal med barn som inte kan svara (för att vi tror att de annars inte lär sig) är relativt nytt, men jag vet inte. Någon som har koll?

 

[Skarpskytten]

I många kulturer, förr i tiden verkar man inte ha brytt sig nämnvärt om bebisar. Man tog väl hand om dem så väl man kunde, men dödligheten var så pass hög att det liksom inte var värt att lägga allt för mycket energi på dem, se dem som faktiska personer eller ens ge dem några namn förrän de nått en viss ålder (ett år eller två, har jag för mig). Man virade mest bara in dem ordentligt i en filt eller lindor och slängde dem i en spjälsäng eller i en korg på ryggen tills de var "klara".

Eva Österberg (typ Sveriges största historiker det sista halvseklet) har argumenterat för att detta inte stämmer - och så vitt jag kan förstå är hon i gott sällskap. Hittade t ex denna artikel som summerar upp argumenten bra.

 

[Rymdhamster]

Hittade t ex denna artikel som summerar upp argumenten bra.

Det finns fler kulturer än england, fler tidsepoker än "high middle ages".

Men jag har absolut inte koll på mina källor, och det mesta är sånt jag hört andra prata om snarare än läst själv, så ta allt med en nya salt. Men det är ju ingen doktorsavhandling vi pysslar med här, så det duger mer än väl för rollspelssyften i min bok

 

[Lukas]

Det finns ju flertalet kulturer idag där man inte pratar med barn förrän de har lärt sig att prata. Jag gissar, utan att veta, att det historiskt varit fallet i fler kulturer, och att det här med att vi har ett ensidigt samtal med barn som inte kan svara (för att vi tror att de annars inte lär sig) är relativt nytt, men jag vet inte. Någon som har koll?

Undrar om det finns någon studie på om kultur som pratar med barn, pratar mer med sina husdjur än kulturer som inte gör det.

 

[Skarpskytten]

@Rymdhamster Det går självklart att använda den här tanken till rollspel. En cool krigarkultur eller -folk, t ex, skulle kunna ha en väldigt krass och hård inställning till sin avkomma.

Jag ville dock uppmärksamma dig och andra på att detta är syn på barndomen i det förflutna som historieforskningen har förkastat. Med det drar sig historiepolisen tillbaka.

 

[Dilandau]

En grej som ofta får mig att baxna är att, om man hårddrar det, läkarvetenskapen i princip stod stilla från antiken till slutet av 1800-talet.

 

[Skarpskytten]

En grej som ofta får mig att baxna är att, om man hårddrar det, läkarvetenskapen i princip stod stilla från antiken till slutet av 1800-talet.

Sjukvården i den romerska armén ska dock ha varit av hög standard. Typ romerska legionärer hade bättre sjukvård än överklasseuropéer fram till 1900-talet.

 

[chrull]

Sjukvården i den romerska armén ska dock ha varit av hög standard. Typ romerska legionärer hade bättre sjukvård än överklasseuropéer fram till 1900-talet.

Såklart, de måste ju haft asbra koll på kroppen och alla dess delar, men är det inte lite fusk eftersom de redan kunde Latin utantill?

 

[lupmet]

Skörjbugg är som bekant en hemsk bristsjukdom som dödade en stor andel av ett fartygs besättning, för ett antal år sedan läste jag att brittiska flottan upptäckte kopplingen mellan färska frukter och grönsaker – och glömde bort det – tre gånger under 1700-talet och 1800-talet. Jag kan inte påminna mig var jag läste det, men det kan ha varit i On the Psychology of Military Incompetence. Jag försökte hitta någon vettig källa nu men det närmaste jag kommer är The Age of Scurvy (men den är å andra sidan bra).

Rollpersonerna ger sig ut på en längre resa, drabbas de av skörbjugg (de är lång väg och många symtom innan tandköttet börjar blöda) eller tänker de på att ta med frukt och grönt? Är det till och med så att expeditionsledaren väljer bort frukt och grönt för att "det ruttnar ändå bort"? Räkna inte med att de äter färsk frukt varje dag innan de ger sig iväg, det kan vara så att de har C-vitaminbrist redan när de ger sig iväg (jämför Anson sjöresa, som beskrivs på The Age of Scurvy, där hele besättningen levde på skeppsransoner de sex månaderna innan de for iväg).

 

[Svarte Faraonen]

Angående spädbarnsdödlighet och liknande var den särskilt hög på Island efter den danska koloniseringen på 1600-talet. Givetvis berodde detta delvis på att Island var en ekonomiskt underutvecklad och på många vis förtryckt och exploaterad ö, men också på vissa specifika kulturella tendenser. Man ammade till exempel inte spädbarn. Detta berodde dels på att det ansågs vara bondskt, men kanske också på att amningen under den katolska tiden kommit att får väldigt starka kopplingar till Mariakulten, och att den därför närmast aktivt undertrycktes som en del av reformationen. Istället matade man barnen med det som ansågs vara den absolut finaste maten: smör och mosad fisk. Just smörproduktion var extremt viktigt för ens anseende som bonde. Ofta ledde detta till att man på ett rent destruktivt vis fokuserade på djurhållning snarare än fiske, vilket ansågs vara en tarvligare form av uppehälle även om det säkerligen hade kunnat hjälpa många att undvika svält.

 

[Svarte Faraonen]

En grej som ofta får mig att baxna är att, om man hårddrar det, läkarvetenskapen i princip stod stilla från antiken till slutet av 1800-talet.

Jag skulle nog vilja ge ett stort undantag för anatomi och kirurgi här. Från 1400-talet och framåt görs stora framsteg i fråga om förståelsen hur människokroppen sitter ihop, med skickliga anatomer som Vesalius, Paré och Harvey som tydliga exempel. Anledningen till att de skickliga kirurgerna ofta blir bortglömda är att de inte var en del av den akademiska medicinen under större delen av denna tid, utan istället hantverkare (i Storbritannien tituleras kirurger fortfarande mister snarare än doctor, även om de nuförtiden mer ser det som en hedersbetygelse).

 

[Skarpskytten]

Såklart, de måste ju haft asbra koll på kroppen och alla dess delar, men är det inte lite fusk eftersom de redan kunde Latin utantill?

Inte bara det, de kunde dessutom grekiska. Bifogar en länk till artikel här, för att visa att jag inte bara hittar på. Under kejsartiden levde en legionär i snitt fem år längre än en vanlig romare, bla tack vare den utmärkta sjukvården.

Är detta användbart för en rollspelare? Ett äventyr med romerska läkare kunde bli coolt, tänker jag. Och vill man göra gladfantasy så visar ju detta att sjukvården i en antik eller medeltida värld kunde vara utmärkt.

 

[Mekanurg]

Skörjbugg är som bekant en hemsk bristsjukdom som dödade en stor andel av ett fartygs besättning, för ett antal år sedan läste jag att brittiska flottan upptäckte kopplingen mellan färska frukter och grönsaker – och glömde bort det – tre gånger under 1700-talet och 1800-talet. Jag kan inte påminna mig var jag läste det, men det kan ha varit i On the Psychology of Military Incompetence. Jag försökte hitta någon vettig källa nu men det närmaste jag kommer är The Age of Scurvy (men den är å andra sidan bra).

Spanska och portugisiska sjöfarare hade inte samma problem med skörbjugg eftersom den vitlök som förekom i riklig mängd i skeppsmaten är C-vitaminhaltig.

Japanska flottan under andra halvan av 1800-talet hade svåra problem med vitaminbristsjukdomen beriberi. Detta visade sig bero på att besättningarna åt vitt ris istället för det bruna ris som enkelt folk i Japan använde. Flottledningen löste problemet genom att börja servera öl till maten ombord.

 

[Svarte Faraonen]

Japanska flottan under andra halvan av 1800-talet hade svåra problem med vitaminbristsjukdomen beriberi. Detta visade sig bero på att besättningarna åt vitt ris istället för det bruna ris som enkelt folk i Japan använde. Flottledningen löste problemet genom att börja servera öl till maten ombord.

Att vitt ris användes hade fler orsaker. Ett är att det går lättare att lagra, då brunt (opolerat) ris fortfarande innehåller oljor som drar till sig insekter och liknande, vilket är suboptimalt ombord ett skepp. Ett annat är att skiftet från självhushållning till produktion av ris för export uppmuntrade att man polerade riset, vilket också gjorde det mindre näringsrikt.

 

[Jocke]

På samma tema är ju att "Stetsonhatten" (aka cowboyhatt) är en myt. Alla hade plommonstop. Eller en sk Boss of Plains (som gjordes av Stetson och nog är orsaken till myten). Men den såg mer ut som en bredbrättad plommonstop.

Det är ju dock den hatten som sakta men säkert går genom en evolution till cowboyhatten.