Ja, men det handlar inte om tro. Om du bodde i antika Aten spelade det ingen roll vad du kände inför gudarna i ditt inre, det viktiga var att du utförde de korrekta riterna för att vörda dem -- annars utsatte du inte bara dig själv, utan din stad för risk. Vi är vana vid en syn på religion som är individualistisk, trosbaserad och innerlig, där riter och böner inte räknas om de inte utförs med den rätta övertygelsen. En antik syn på religion är snarare kollektiv, handlingsbaserad och transaktionell. Faktisk övertygelse spelar inte lika stor roll. Och sedan finns ju en massa andra kulturer på jorden, vars synsätt på religion skiljer sig ytterligare från båda dessa. Det innebär att man gör religionerna en otjänst om man försöker lägga ett kristet (och i än högre grad post-lutheranskt, kanske rent utav post-schleiermacherskt) perspektiv på hur tro funkar.