Nja, att det existerar gudar som inverkar och att karaktärernas övertygelse/troshandlingar har regelteknisk effekt som inte bara är en variant på magi (som präster med böner istället för spells).
Jag vet inte vilket spel som är det bästa exemplet på det här, men det förekommer ju en del lösningar med ödestärningar och liknande. Regeltekniska effekten skulle här kunna vara att karaktären genom bön eller andra troshandlingar skaffar sig en begränsad resurs att använda för att öka sin chans att lyckas med vissa handlingar. Jag vet inte hur resursen görs bäst för BRP, men kanske omslag, eller modifikation.
OK, det här börjar bli gräsligt off topic och borde kanske brytas ut, men...
Precis detta!
Jag tänker att om Gudar finns i systemet på riktigt, de är inte bara något hittepå utan de finns verkligen. Då kan de ge sina präster tillgång till magi men det sker i form av ett pris. Sen för att administrera det i spel får man väl ha kriterier. Typ rollpersonen får inte ljuga, ljuger rollpersonen stryps magin tills dess att spelaren vallfärdat till helig plats och kysst Gudastatys fötter.
Men om Gudarna de facto existerar och när du förnekar dem så dyker de upp sparkar dig i magen och frågar vad: Fan håller du på med!
Ja, men det handlar inte om tro. Om du bodde i antika Aten spelade det ingen roll vad du kände inför gudarna i ditt inre, det viktiga var att du utförde de korrekta riterna för att vörda dem -- annars utsatte du inte bara dig själv, utan din stad för risk. Vi är vana vid en syn på religion som är individualistisk, trosbaserad och innerlig, där riter och böner inte räknas om de inte utförs med den rätta övertygelsen. En antik syn på religion är snarare kollektiv, handlingsbaserad och transaktionell. Faktisk övertygelse spelar inte lika stor roll. Och sedan finns ju en massa andra kulturer på jorden, vars synsätt på religion skiljer sig ytterligare från båda dessa. Det innebär att man gör religionerna en otjänst om man försöker lägga ett kristet (och i än högre grad post-lutheranskt, kanske rent utav post-schleiermacherskt) perspektiv på hur tro funkar.
Sannolikt är den tro som prästen predikar ett helt eget hopkok som 1000 år av av missförstånd, politik och girighet har skapat. Gudarna orkar inte bry sig om enskilda utövare oavsett vilken makt de hävdar sig få sin magi ifrån
Det här är något RQ gör. Hur bra på guda-magi du är beror på hur nära guden du står i form av dina runor och emulering av guden genom kulten, men är frikopplat från ditt värde i Devotion till guden, som bara är en emotion. Det som spelar roll är hur du utför dina ritualer och offer, inte vad du går omkring och "tror" på.
Jo, men i min rollspelsupplevelse är jag inte ute efter hur det fungerade i Aten, i verkligheten. Jag undrade om Gudarna var verkliga i drakar och demoner världen som att de finns fysiskt och om de gör det så tycker jag att de kan öppna källan till magi, och stänga av den om du inte tro eller följer din Guds doktrin.
Vad menas då med företeelsen brista i tro?
