För egen del är det ju framför allt följdverkningarna jag är intresserad av överhuvudtaget. Vilka associationer som skapas hos publiken, i "läsaren". Ett verks mening skapas i mötet mellan verk och publik, och så vidare. Det går absolut att diskutera vilka in-world-anledningar som finns till estetiken och det går också att diskutera hur estetiken återspeglar saker som finns i boken, och kan förklaras på det sättet – men oavsett de delarna så är effekten av det som visas på skärmen att många i publiken associerar till fascism. Det är en reell effekt, vilket vi kan se i tråden.
Då kan man såklart argumentera för att de delar av publiken som gör de associationerna är dumma, eller obildade, eller inte har ett tillräckligt gott öga för stilar. Men det är faktiskt helt irrelevant – oaktat vad man tycker om publiken så är det ett intryck filmen skapat hos den.
Om Villenueve inte ville att delar av publiken skulle associera till fascismen – vilket alltså inte är samma sak som att säga att Atreides är fascister – så har han med andra ord misslyckats.
Så vill man säga att Villenueve egentligen ville skapa en helt annan, icke-militaristisk och icke-fascistisk, association för Atreides så måste man i och med det säga att han antingen 1) skiter i vilket intryck publiken faktiskt får eller 2) inte fattade vilket intryck publiken skulle få.
Filmhantverket handlar ju, åtminstone delvis, om att använda existerande symboler och mönster, visuella och kulturella, för att påverka publiken. Då tycker jag att det är relevant att se på hur ett verk de facto påverkar publiken, när man diskuterar filmhantverket.
Det går sedan inte riktigt att motsäga att en film påverkar publiken på ett visst sätt genom att hänvisa till in-world-förklaringar eller till eventuella motivationer hos regissören. "Nej, filmen ger inte alls det här intrycket, för det var inte det regissören ville" är ju verkligen bara goddag-yxskaft.