zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,753
Jag tänker att en monsterbok gör två saker.Vad gäller monsterbok så har jag aldrig egentligen saknat det. Det är så enkelt att bygga egna monster i det spelet, och ärligt talat är jag allt som oftast missnöjd med monster som andra byggt.
Det ena är stats. Det är enkelt - åtminstone i enkla spel - och jag gillar enkla spel. I Gammel-DoD så räcker det ju väsentligen med KP, ABS och Attacker: % och skada. Resten tycker jag är upp till spelledaren att spela monstret på ett trovärdigt sätt (hur det flyger, om det gömmer sig, om det upptäcker rollpersonerna.
Men det andra är att säga "de här fantastiska varelserna finns i spelvärlden": hur de ser ut, lever, beter sig, och hur de är att möta. Det är kanske lätt om man läser mängder av andra källor (mytologi, fantasylitteratur, mm) och är allmänbildad kring kring djur och deras beteenden. Och om man redan har en idé om vad man vill ha.
En fördel med en fet monsterbok (gamla DoD-monsterböckerna, Jorges Bestiarium, eller D&D Monster Manual) är att man kan slå upp en sida och nästan bygga ett helt äventyr kring monstret som kommer upp. Monsterboken hjälper till i den kreativa processen.
Skulle säga att det finns ett värde att gå tillbaks till urkällan för att sörpla. Dvs Runequest 1/2. Det är otroligt spelbart, ibland roligt och quirky, ibland otäckt så in i helvete, det har en tydligt koppling hur karaktär och värld samspelar som ex Drakar och Mutant inte ens kan drömma om, samt genom det ett bra strukturellt avstamp att skapa din egen värld och inte alls bara för att spela i Glorantha.
Jag delar helt @Bolongo s analys här.Men njaä. Jag ögnade just igenom regelboken från 85 och det som sticker ut är att magisystemet är bortom räddning, och stridsreglerna behöver åtminstone en rejäl översyn. Så det är ingen trivial uppgift.
Det här med att gå tillbaka till källan är ju alltid nice! Hur står sig då Runequest 2, i förhållande till vad @Bolongo skriver om DoD85?