Bästa enkla BRP-fantasy-spelet?

[zo0ok]

Vad gäller monsterbok så har jag aldrig egentligen saknat det. Det är så enkelt att bygga egna monster i det spelet, och ärligt talat är jag allt som oftast missnöjd med monster som andra byggt.

Jag tänker att en monsterbok gör två saker.

Det ena är stats. Det är enkelt - åtminstone i enkla spel - och jag gillar enkla spel. I Gammel-DoD så räcker det ju väsentligen med KP, ABS och Attacker: % och skada. Resten tycker jag är upp till spelledaren att spela monstret på ett trovärdigt sätt (hur det flyger, om det gömmer sig, om det upptäcker rollpersonerna.

Men det andra är att säga "de här fantastiska varelserna finns i spelvärlden": hur de ser ut, lever, beter sig, och hur de är att möta. Det är kanske lätt om man läser mängder av andra källor (mytologi, fantasylitteratur, mm) och är allmänbildad kring kring djur och deras beteenden. Och om man redan har en idé om vad man vill ha.

En fördel med en fet monsterbok (gamla DoD-monsterböckerna, Jorges Bestiarium, eller D&D Monster Manual) är att man kan slå upp en sida och nästan bygga ett helt äventyr kring monstret som kommer upp. Monsterboken hjälper till i den kreativa processen.

Skulle säga att det finns ett värde att gå tillbaks till urkällan för att sörpla. Dvs Runequest 1/2. Det är otroligt spelbart, ibland roligt och quirky, ibland otäckt så in i helvete, det har en tydligt koppling hur karaktär och värld samspelar som ex Drakar och Mutant inte ens kan drömma om, samt genom det ett bra strukturellt avstamp att skapa din egen värld och inte alls bara för att spela i Glorantha.

Men njaä. Jag ögnade just igenom regelboken från 85 och det som sticker ut är att magisystemet är bortom räddning, och stridsreglerna behöver åtminstone en rejäl översyn. Så det är ingen trivial uppgift.

Jag delar helt @Bolongo s analys här.

Det här med att gå tillbaka till källan är ju alltid nice! Hur står sig då Runequest 2, i förhållande till vad @Bolongo skriver om DoD85?

 

[JohanL]

Mythras är ju rätt krunchigt, men vad jag kan se är det elegant och väldesignad krunch.

Min tanke är att spel är lättare att lära sig och komma ihåg när de är logiskt konstruerade snarare än att vara nedlusade med partikulära regler. Det är inte enkelt i betydelsen "lättviktigt".

 

[clarence redd]

Det känns konstigt att ta upp ett spel på över 450 sidor som enkelt, men Mythras är väldigt straightforward utan en massa konstigheter. Grundsystemen är sunda och det mesta av utrymmet tas upp av annat, särskilt ett antal olika magisystem.

Jag är inte något stort fan av tjocka regelböcker, men för en vanlig rollspelssession räcker gratisversionen av Mythras (Mythras Imperative). Jag använder ”stora” Mythras som uppslagsbok när det uppstår frågetecken eller om jag behöver någon extra detaljering.

Poängen med Mythras är de välpolerade och logiska reglerna. Komplexiteten är lite högre än OpenQuest och Elric-boxen (hit locations, till exempel). Men eftersom mekaniken är så pass väloljad så flyter den på bra i spel. Som jämförelse vill jag bara gråta när jag läser gamla RQ2, som är charmigt men hopplöst rörigt.

Shameless plug: Vill man skippa hit locations i Mythras så finns ett system för det i M-Space och Odd Soot. Och det är officiellt godkänt av The Design Mechanism!

 

[JohanL]

Vad gäller monsterbok så har jag aldrig egentligen saknat det. Det är så enkelt att bygga egna monster i det spelet, och ärligt talat är jag allt som oftast missnöjd med monster som andra byggt.

Jag känner att monsterbok mest blir aktuellt när man har ett detaljerat världsbygge med integrerade varelser, snarare än mer generiska monster som vem som helst kan göra. Bestiary till Glorantha är mycket mer akut att ha än monsterbok till DoD.

 

[JohanL]

Shameless plug: Vill man skippa hit locations i Mythras så finns ett system för det i M-Space och Odd Soot. Och det är officiellt godkänt av The Design Mechanism!

Jag är ambivalent om Hit Locations. Det känns som att de är påkallade i ett bronsåldersspel som RuneQuest där man plockar ihop vad man har för rustning (och det är meningen att skador ska vara besvärliga), men utanför det gör det nog mer skada än nytta.

Kommer också rätt ur SCA-fighting (Steve Perrin var en av grundarna) om jag förstår det rätt.

 

[Leon]

Jag gillade Hit Locations så de gjordes i MUA - dvs istället för att ha separata KP/kroppsdel slumpade man en Hit Location när man tar en allvarlig skada (vilket i sin tur har ett enkelt upplägg med Traumatröskel).

 

[Theo]

Jag gillar hit locations - och detaljerad rustning så det blir relevant vilka vapen man väljer mot vem etc - men att ha separata KP för olika kroppsdelar är bara onödigt krångligt och tillför inte nån påtagligt större realism heller. Man kan gott köra med - t ex - allmänna KP och en Major wound-tröskel. (F ö så det funkar i t ex GURPS också.)

 

[Bolongo]

Det här med att gå tillbaka till källan är ju alltid nice! Hur står sig då Runequest 2, i förhållande till vad @Bolongo skriver om DoD85?

Man kan väl säga så här: det finns bara två saker jag egentligen tycker är klunkiga i RQ2, och definitivt skulle husregla om jag ville köra någon slags throwback-äventyr. Det första är mängden av combat skills - att man har separata Attack och Parry skills för varje vapenkategori (1H Sword, 2H Sword, 1H Axe, 2H Axe....). Det andra är one-use Rune Magic (att Initiates bränner sina poäng permanent om de vill använda gudamagi).

Intressant nog verkar Chaosium hålla med mig, för båda dessa saker är åtgärdade i den senaste utgåvan.

 

[runequester]

The main issue with Mythras is that the combat is great..unless you have players who have a hard time making decisions (analysis paralysis). Then it grinds to a halt.

 

[Bolongo]

Nu var det några år sedan jag spelade RQ6 (numera Mythras), men problemen jag minns var:

* Action Points leder till minmaxing för att få så många handlingar som möjligt.
* Svårighetsnivåerna som är som i CoC7 fast värre. Alltså, jag fixar ganska lätt att halvera och räkna ut femtedelar i huvudet, men i Mythras är det vanligaste att gå ned till 2/3 av en färdighet och det är för jobbigt för mig att huvudräkna.
* Fatigue-systemet är IOFS ett av de bättre jag sett - det är logiskt och känns "realistiskt". Men det är fortfarande en massa extra bokföring.

 

[Jocke]

Jag tycker (felaktigt, jag vet) att Warhammer Fantasy Roleplay har så mycket gemensamt med BRP att det EGENTLIGEN är ett brp spel. Och då är svaret på frågan att WHFRP 2 är spelet som som vinner

 

[zo0ok]

Jag tycker (felaktigt, jag vet) att Warhammer Fantasy Roleplay har så mycket gemensamt med BRP att det EGENTLIGEN är ett brp spel.

If it walks like a duck, swims like a duck, and quacks like a duck... it is probably a duck.

Jag tycker tråden har varit fantastiskt intressant så här långt... även om den kanske går från mer klarhet till mindre klarhet.

Jag får känsla av att de flesta BRP-inkarnationer fortfarande lever med problemen från DoD85, och/eller de är ganska komplicerade (@runequester och @Bolongo senaste kommenterarer är exempel på det).

Jag köpte KH och gav bort förra julen (och behöll PDFen själv). Nu blir jag mer sugen på att köpa Hjältarnas Tid, och behålla själv.

 

[EvilSpook]

Jag spelar bara DoD-84/85 av nostalgiska skäl eller med nybörjare. Har inte spelat fantasy ”på riktigt”med BRP sen 1988. Det håller inte måttet.

//EvilSpook

 

[Leon]

If it walks like a duck, swims like a duck, and quacks like a duck... it is probably a duck.

Nu pratar vi min sorts BRP!

 

[Lemur]

Nu blir jag mer sugen på att köpa Hjältarnas Tid, och behålla själv.

Nya utgåvan av HT är nog den mest prisvärda rollspelsboken jag någonsin köpt. Den är 120 sidor lång och nästan 50 sidor spenderas på nybörjaretips, som går utmärkt att bläddra förbi. Du får alltså ett robust BRP-system som ryms på ca 70 sidor. Föredömligt.

 

[entomophobiac]

Det är ju närmast tjänstefel att ingen nämner Stormbringer. Tycker det är snäppet vassare än de moderna BRP-varianterna. Pun intended.

 

[runequester]

Jag tycker (felaktigt, jag vet) att Warhammer Fantasy Roleplay har så mycket gemensamt med BRP att det EGENTLIGEN är ett brp spel. Och då är svaret på frågan att WHFRP 2 är spelet som som vinner

Given that Games Workshop used to be the UK publisher for Runequest and they copied Runequest creatures like the broo into Warhammer, it's almost a given they were influenced by BRP

 

[Gerkub]

Jag har typ aldrig spelat BRP men jag köpte Järn för jag gillar hur det är skrivet, det verkar förklara reglerna på ett vettigt sätt. Och jag tilltalas av kollektivt världsbyggande.

Annars tyckte jag det här var jättefint, enkelt och elegant presenterat: https://www.rollspel.nu/threads/lemurs-osr-brp-spel.77720/page-5 skrivet av @Lemur. Länk till själva spelet, Dimmiga Dalar: https://drive.google.com/file/d/1-BI6FnbHTA0shesQNE9B-Oz3oVdgx97g/view?usp=sharing

 

[clarence redd]

Nu var det några år sedan jag spelade RQ6 (numera Mythras), men problemen jag minns var:

* Action Points leder till minmaxing för att få så många handlingar som möjligt.
* Svårighetsnivåerna som är som i CoC7 fast värre. Alltså, jag fixar ganska lätt att halvera och räkna ut femtedelar i huvudet, men i Mythras är det vanligaste att gå ned till 2/3 av en färdighet och det är för jobbigt för mig att huvudräkna.
* Fatigue-systemet är IOFS ett av de bättre jag sett - det är logiskt och känns "realistiskt". Men det är fortfarande en massa extra bokföring.

I Imperative har alla 2 Action Points. Det gör allting mycket enklare.

Jag använder -20%, -40% osv. som ju finns med som alternativ i reglerna. Att räkna svårare tal än så under spel funkar inte för mig.

Hur ser ett bra och enkelt Fatigue-system ut egentligen?

 

[Skarpskytten]

Det är ju närmast tjänstefel att ingen nämner Stormbringer. Tycker det är snäppet vassare än de moderna BRP-varianterna. Pun intended.

Ja, jag vill ju gärna köpa Stormbringer 3, och det beror nog på att i mina nostalgiska minnesbilder så var det som DoD, fast bra, och dessutom relativt regellätt, om jag minns rätt. Och det är ju det jag vill ha, ett BRP som funkar men samtidigt är old school. HT/KH är jättebra spel, och om någon kallar dem BRP så orkar jag inte bråka om det (jmf @Dimfrost kommentar ovan), men jag känner att det är för långt från min barndoms BRP för att jag ska vilja spela det.

När det gäller DoD så har jag nått den något uppgivna slutsatsen ett 1) spelet jag är nostalgisk för är för dåligt (se @Bolongo s post om vad som suger mest, men det är inte allt) och 2) om man ska göra det vettigt, måste man göra så stora ändringar så att det inte blir kvar något av det jag är nostalgisk inför. Så DoD gör sig bäst i lådorna i bokhyllan, är min slutsats. Kanske spelar jag DoD-82 någon gång i någon slags förening av lyteskomik och rollspelsarkeologi, men annars kan jag inte se att jag spelar gammel-DoD mer i mitt liv. DoD-82 är på en del sätt faktiskt bättre än DoD-84, även om det är ett språkligt och dispositionsmässigt haveri.