Om spelet/spelstilen säger att det värsta som kan hända när man slåss med (vad som verkar vara) dödliga vapen är att man måste använda en av sina 5 dagliga resurser för att återställa sin HP pool så är den möjliga konsekvensen av att slåss med dödliga vapen att 1 av 5 resurser förbrukas.Vad är "konsekvenser som motsvarar risktagandet"? Även om man som spelare bedömer risken som ringa så kan tärningarna landa väldigt olyckligt eller så hade man gjort en annan bedömning om man hade alla fakta på bordet. Ska konsekvenserna bedömas utifrån risken att ge sig på två låglevel-mooks, eller utifrån risken att bli nermejad av de tio bågskyttar som är posterade på taket mittemot och som spelarna vetat om, om inte Vaksamhetsslaget hade misslyckats?
Du missar poängen.Rollspela livsfara, rollspela misslyckandet i att bli besegrad (men inte dö) eller rollspela rollpersonens död - vad är skillnaden?
Det här tror jag stämmer, men det är värt att påpeka att det stämmer under vissa förutsättningar.Om spelet/spelstilen säger att det värsta som kan hända när man slåss med (vad som verkar vara) dödliga vapen är att man måste använda en av sina 5 dagliga resurser för att återställa sin HP pool så är den möjliga konsekvensen av att slåss med dödliga vapen att 1 av 5 resurser förbrukas.
Om det istället säger att den värsta konsekvensen av slåss med dödliga vapen är att alla rollpersoner dör så är det ju en helt annan nivå på risken man tar än i första exemplet när man väljer att slåss med dödliga vapen.
Jag tror inte du förstod helt vad jag menade, så det kanske är fler som har missförstått. Jag försöker förtydliga, men det här skrivs ju hastigt och lustigt i väntan på nästa möte:Det här tror jag stämmer, men det är värt att påpeka att det stämmer under vissa förutsättningar.
För det första utgår det ifrån problemlösarspel där spelarna försöker att klara äventyret och lyckas så bra som möjligt för sina rollpersoners räkning. I play to lose-spel funkar det inte alls såhär, för där tar man inte beslutet om hur man ska göra genom en bedömning av riskerna utan genom att fundera på vad som vore intressantast.
För det andra utgår man ifrån att folk spelar ganska samvetslösa mördare i ett samhälle utan fungerande statsapparat. Jag har aldrig använt dödligt våld för att lösa något problem i mitt liv, och det har inget att göra med att jag riskerar livet utan mer för att jag för det första skulle bli arresterad och inburad och för det andra skulle må skitdåligt av att mörda någon.
Du har rätt.Det här tror jag stämmer, men det är värt att påpeka att det stämmer under vissa förutsättningar.
För det första utgår det ifrån problemlösarspel där spelarna försöker att klara äventyret och lyckas så bra som möjligt för sina rollpersoners räkning. I play to lose-spel funkar det inte alls såhär, för där tar man inte beslutet om hur man ska göra genom en bedömning av riskerna utan genom att fundera på vad som vore intressantast.
För det andra utgår man ifrån att folk spelar ganska samvetslösa mördare i ett samhälle utan fungerande statsapparat. Jag har aldrig använt dödligt våld för att lösa något problem i mitt liv, och det har inget att göra med att jag riskerar livet utan mer för att jag för det första skulle bli arresterad och inburad och för det andra skulle må skitdåligt av att mörda någon.
Ja, jag har också upplevt att spelarna blir överdrivet försiktiga. SL har en idé vad de ska göra, och de får inte ändan ur vagnen.Sedan kan den sortens risktagande var önskvärt ibland också - spelar vi ett pulp-spel vill jag inte att rollpersonerna ska agera på sätt som vore de sunda i verkligheten! Det är bra om systemet inte är strängt mot dem.
För egen del tänker jag mig att det gäller spelare som vill äta kakan och ha den kvar. Alltså uppleva spänningen av att kunna dö utan… att kunna dö.Stämmer verkligen det? Jag tror att de flesta pratar om att de vill att risktagande ska komma med konsekvenser som motsvarar risktagandet. Inte att system eller SL ska straffa någon alls.
Om det inte finns en möjlig konsekvens av ens agerande så tar man ju ingen risk av att agera så. Vad som är en risk, och vilken konsekvens som motsvarar vilket risktagande är väl det som kan skilja sig.
Då är vi olika. Att rollpersonen riskerar att bli efterlyst, slagen medvetslös, tillfångatagen, plundrad på sina ägodelar, etc. om hen ger sig in i strid med riktiga vapen är ett fullt tillräckligt hot, och i mitt tycke betydligt intressantare än att rollpersonen dör. Samma sak om rollpersonen i stället för att falla mot sin död i sista sekund räddas av en utstickande rot, blir hängande där halvt medvetslös och tvingar gruppen till en räddningsaktion. Personligen tycker jag att konsekvensen döden är tråkig såvida inte spelare och SL kommer överens om att rollpersonen ska gå ut i en "blaze of glory".Jag har svårt att rollspela att något är farligt om jag vet att det inte utgör ett hot mot in rollperson.
Jag är med på det här. Bättre att bara dö än förlora mina prylar eller förmågor.Hellre dö än att få, säg näsan avslagen…
I gammal-DnD så var det som gjorde spelare mest nervösa inte att rollpersonen kunde dö, utan att de kunde råka ut för en level-drain eller tre.Jag är med på det här. Bättre att bara dö än förlora mina prylar eller förmågor.
The horror, the horror!I gammal-DnD så var det som gjorde spelare mest nervösa inte att rollpersonen kunde dö, utan att de kunde råka ut för en level-drain eller tre.
Ungefär som Mörk Borg där man ska elda upp spelet när man är klara?Spelaren får inte komma tillbaka till kampanjen förens den är slut.
Detta fungerar nog bara för spelstilar där man fokuserar mer på xp och strid och där rollpersonerna är mer utbytbara och deras effekt kanske inte har så stor effekt på storyn.Alt 2 Ka'leroan dör medan hans livsblod sakta rinner ut ur honom på de nyuppsprungna vårblommorna, medan hans kamrater sörjer hans död.
Ka'leroans bror Ka'laro ansluter till gruppen för att hämna hans död. Ofta med motsvarande nivå som gruppen på xp och liknande.....
Nu kan min erfarenhet av alla olika spelstilar vara begränsad. Men jag uppfattar att "dödlighetsdiskussionen" gäller mer traditionella spel.Detta fungerar nog bara för spelstilar där man fokuserar mer på xp och strid och där rollpersonerna är mer utbytbara och deras effekt kanske inte har så stor effekt på storyn.
Vem är usel nog att fuska och inte bränna sin bok?! Det är som att inte riva ut anti-phoenixen ur Veins of the Earth!Ungefär som Mörk Borg där man ska elda upp spelet när man är klara?
Rimligen borde man väl aldrig mer få spela något spel alls igen?
Och att skatteverket lagrar "spelarens död" och ser till att det aldrig spelas igen under ens livstid.
//EvilSpook
Det är ju först när den sjunde plågan kommer och världen går under som man ska bränna boken. Om rollpersonerna bara går och dör är det helt enligt reglerna att göra nya och spela vidare.Ungefär som Mörk Borg där man ska elda upp spelet när man är klara?
Rimligen borde man väl aldrig mer få spela något spel alls igen?
Och att skatteverket lagrar "spelarens död" och ser till att det aldrig spelas igen under ens livstid.