Fast jag förstår inte varför det skulle vara ett problem om man gör en ny rollperson och en del av spelaren skiner igenom. Jag skulle nog påstå att spelaren alltid skiner igenom. Att göra en kopia av sin gamla rollperson under nytt namn håller jag med om skulle vara att lura döden (och dessutom / därmed tråkigt). Men att skapa en helt annan rollperson innebär att spelaren får fortsätta spela, och gruppen tappar inte en deltagare. Win-win?
Varför är spelledare så kåta på att döda spelarnas rollpersoner?
- Thread starter Rymdhamster
- Start date
Poängen var väl att om du får en ny rollperson som är lika bra som den gamla är döden inget större straff, och därmed funkar inte argumentet att man spelar försiktigare i ett dödligt spel.
Men det förutsätter att spelaren tycker att rollpersonen är utbytbar och inte har fäst sig vid den.
Makaron
Veteran
- Joined
- 6 Sep 2016
- Messages
- 149
Min erfarenhet är att det löser sig, i en dödlig kampanj. Efter 2-3 döda karaktärer (lite beroende på omständigheter), så är man inte så fäst längre, utan ser de mer som utbytbara spelpjäser...
Vilket kanske inte är vad SL eftersträvade, men precis vad SL åstadkommer när SL inte kan låta bli att (virtuell)mörda.
Mjo, det brukade vara min reaktion på dödliga spel: inte mer nerv, utan snarare mer uppgivenhet och att inte riktigt bry sig. Inte investera något alls i rollpersonen, bara använda den som spelpjäs. Vilket inte är hur jag föredrar att spela, men det är vad SL dresserar mig till.
Men för mig spelar det nog där också in att jag inte överhuvudtaget är ute efter den där spänningen heller. Jag tycker mest det är jobbigt när det är "spännande"… =)
zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,790
Det är ju rätt intressant... om ingen någonsin dör så är döden inte skrämmande.
Men om alla dör hela tiden så är döden inte heller skrämmande.
Så hur vanlig SKA döden vara för att vara som mest skrämmande?
Ganska ovanlig kanske - som i verkligheten där folk runt oss tack och lov nästan aldrig dör?
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,871
Är det vanligt att folk betraktar sina rollfigurer som enbart spelpjäser? Själv gör jag det inte, och jag kan inte minnas att jag upplevt andra göra det heller. Åtminstone inte på något tydligt sätt. Inte ens i fristående OSR-äventyr har jag känt av någon sådan stor distansering mellan spelare och rollfigur.
Mogger
Hipsteranka
Jag känner det inte heller. För mig skulle det ta bort hela poängen, men flera OSR:are har uttryckt det så helt ovanligt är det nog inte.
Mogger
Hipsteranka
Men dödliga stridssystem och hög dödlighet hos RP är ju inte alls samma sak. Hög dödlighet, rent allmänt, är ett spel där RP dör av sjukdomar, naturkatastrofer, krig, blir uppätna av odjur, trillar ner från stegar eller varför inte redan som barn etc ser vi väldigt sällan. Jag kommer inte på något. Men vi pratar väl specifikt situationen strid när vi talar om dödlighet? Och just den situationen tenderar RP ha viss kontroll över.
"Ska vi anfalla påven under högmässan? Eller kan vi hantera situationen på något annat sätt?"
Ett problem här är att eftersom strid i många spel är det enda sättet att använda systemet för att konkreta resultat så väljer spelarna den lösningen. De har bara en hammare, så även om de ska skala en banan så åker hammaren fram. Det finns såklart många lösningar och vägar runt detta, men det är naturligtvis en orsak.
Själv tycker jag, alldeles oavsett vilket system, om något, man använder så bör en rimlig konsekvens av att slåss med vapen avsedda för att döda vara att någon eller några inblandade skadas, kanske så allvarligt att de dör. Det är liksom det vapen är till för.
"Ska vi anfalla påven under högmässan? Eller kan vi hantera situationen på något annat sätt?"
Ett problem här är att eftersom strid i många spel är det enda sättet att använda systemet för att konkreta resultat så väljer spelarna den lösningen. De har bara en hammare, så även om de ska skala en banan så åker hammaren fram. Det finns såklart många lösningar och vägar runt detta, men det är naturligtvis en orsak.
Själv tycker jag, alldeles oavsett vilket system, om något, man använder så bör en rimlig konsekvens av att slåss med vapen avsedda för att döda vara att någon eller några inblandade skadas, kanske så allvarligt att de dör. Det är liksom det vapen är till för.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Det här är samma saker som med skräckfilmer. Nej, skräckfilmer är inte läskiga om du inte bryr dig eller vill bli skärmd. Då är de poänglösa. Samma sak med dödliga rollspel. Slutar du bry dig så försvinner poängen. Det är okej att inte bry sig direkt men om du inte lite grann älskar din halv-orc tjuv någon session in så att det gör ont när hon dör så får du inte upplevelsen. Just att man bryr sig, att man går in för att vara emotionellt öppen och bryr sig nog att det ska göra ont att förlora något, är nyckeln.
zonk
muterad
- Joined
- 10 Jan 2016
- Messages
- 3,330
Kanske är det ibland det som eftersträvas eller är orsaken, rentav? För många stenhårda oneliner-droppande RP, dags att plocka ner dem några pinnhål, jag vill ha RP (och spelare) som bryr sig om vad som händer och som inte är iskallt tuffa inför allt i äventyret? Sen är det kanske inte lösningen att göra strid farligare.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Jag känner inte igen mig i det här… Var stenhård och droppa one-liners, lyckas man göra det och vinna så älskar man sin karaktär mer! Då gör det ännu ondare när hen dör för att man gjorde ett misstag. Men det är coolt att ta risker just för att det är risker!
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,757
Tja, Big Model tycker att det är viktigt nog att vara en av fyra kategoriserade Stances (de övriga är Director, Author och Actor), så någon måste ha upplevt det. Idén är att det skiljer sig från Actor Stance genom att man inte ens bryr sig om att hitta på rollpersonens motivationer.
Pawn Stance - Big Model Wiki
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
”Enbart” är kanske att dra det till sin spets. Men jag vet att RPn som en spelpjäser är ett tema som finns i OSR-podden Viskningar från kryptan tex, och torde överlag förekomma i OSR-svängen tillsammans med relaterade fenomen som frontstory (istället för backstor).Tja, Big Model tycker att det är viktigt nog att vara en av fyra kategoriserade Stances (de övriga är Director, Author och Actor), så någon måste ha upplevt det.
Pawn Stance - Big Model Wiki
big-model.info
anth
Vetefan
Jag tycker att ni blandar ihop "dödligt" och hur många som dör.
Det kan vara dödligt utan att någon dör.
Man kan säga att "dödligt" har mer med "nära döden"-upplevelser än att någon faktiskt dör.
Säg att ni är sex personer som spelar rysk roulette:
Ni har en revolver med ett skarp skott.
Alla snurrar cylindern, riktar revolvern mot sitt huvud och trycker av en gång var.
Chansen att inget skott går av under de sex försöken är 2/3, d.v.s. mer än 50 %.
Om alla överlever betyder det att rysk roulette inte är dödligt?
Betyder det att ingen börjar svettas och få förhöjd puls när de riktar revolvern mot sitt eget huvud?
zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,790
Well, jag säger inte att mina 3 rader behandlade ämnet uttömande.
Men om man tar rysk roulette. Om man ofta körde det i sina rollspelsäventyr (och att den rollperson som förlorar dör i spelet) så kommer en hel del rollpersoner dö i rysk roulette under en spelhöst/kampanj. Och effekten blir kanske att spelarna slutar fästa sig så mycket vid sina rollpersoner eftersom de ändå riskarar att dö i rysk roulette ändå.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,757
Det där stämmer väl inte? En tredjedel, väl? (5/6)^6=0,335.
Jag tänker att det är en del av SL:s jobb att bjuda in spelarna till att bry sig om sina RP. Så länge det finns saker i spelvärlden som knyter an på ett starkt sätt till RP så är chansen stor att man gång på gång investerar i RP:n trots att det finns risker att man dör.
Typexemplet för mig där man inte bryr sig är Paranoia. När tror jag en handfull kloner dog bara för att man skulle undersöka något slags livsfarligt föremål. Fullständigt meningslöst och jag minns att man mest blev frustrerad och likgiltig.
Typexemplet för mig där man inte bryr sig är Paranoia. När tror jag en handfull kloner dog bara för att man skulle undersöka något slags livsfarligt föremål. Fullständigt meningslöst och jag minns att man mest blev frustrerad och likgiltig.
anth
Vetefan
Sorry, my bad.
anth
Vetefan
En annan sak (kanske lite OT) är vad som händer efter någon dött.
Ett par har varit inne på att om någon dör får denne inte vara med mer i kampanjen.
Andra har varit inne på personer vars rollpersoner dör skapar en ny rollperson som är en karbonkopia, t.ex. tvillingbrodern som nu ska hämnas döden.
- I gammel-DnD var (är?) det vanligt att man slog fram en ny rollperson med 0 xp som fick börja om på level 1.
- I DnD5 är det vanligare att man skapar en ny rollperson med exakt lika mycket xp som ens gamla , d.v.s. alla i gruppen har lika mycket xp oavsett hur många rollpersoner som har dött.
Jag vet inte om någon av de två är bra. Jag vill nog helst ha något mitt emellan - som att den nya rollpersonen förlorar en level, d.v.s. blir lite sämre än de övriga som inte dött.
Ett par har varit inne på att om någon dör får denne inte vara med mer i kampanjen.
Andra har varit inne på personer vars rollpersoner dör skapar en ny rollperson som är en karbonkopia, t.ex. tvillingbrodern som nu ska hämnas döden.
- I gammel-DnD var (är?) det vanligt att man slog fram en ny rollperson med 0 xp som fick börja om på level 1.
- I DnD5 är det vanligare att man skapar en ny rollperson med exakt lika mycket xp som ens gamla , d.v.s. alla i gruppen har lika mycket xp oavsett hur många rollpersoner som har dött.
Jag vet inte om någon av de två är bra. Jag vill nog helst ha något mitt emellan - som att den nya rollpersonen förlorar en level, d.v.s. blir lite sämre än de övriga som inte dött.
XP kvar efter död förtjänar nästan en egen tråd.
Det är inte lätt
Kan gå från
All XP och utrustning jämställs med föregående karaktär för att balansen skall kvarstå. (Med risk att man inte bryr sig om döden...)
All xp och utrustning är borta för evigt. Börja om från nytt och kan aldrig bli lika bra som de som levt längre.
(med risk att man inte bryr sig om spelet eftersom man alltid är sämre än andra)
Neuropsykologi
Vi homo sapiens är härmapor och jämförare.
Det finns inget så irriterande som att grannen har finare bil ex.
Så tyvärr är det hårdkodat i våra hjärnor till att göra dessa jämförelser, vilket kan göra alternativ 2 ovan till att spelet blir mindre kul (för många, inte alla)
/Thz
Det är inte lätt
Kan gå från
All XP och utrustning jämställs med föregående karaktär för att balansen skall kvarstå. (Med risk att man inte bryr sig om döden...)
All xp och utrustning är borta för evigt. Börja om från nytt och kan aldrig bli lika bra som de som levt längre.
(med risk att man inte bryr sig om spelet eftersom man alltid är sämre än andra)
Neuropsykologi
Vi homo sapiens är härmapor och jämförare.
Det finns inget så irriterande som att grannen har finare bil ex.
Så tyvärr är det hårdkodat i våra hjärnor till att göra dessa jämförelser, vilket kan göra alternativ 2 ovan till att spelet blir mindre kul (för många, inte alla)
/Thz