Själv tycker att ett ”vad man förväntas göra” är helt nödvändigt för att ett rollspel ska fungera. Det betyder dock inte att finns ett tvång kring att man måste göra saker, utan stöd, ofta i form av gruppkoncept. Detta är tydligt i exempelvis Fria Ligans spel och, av allt döma, även det kommande Bladerunner RPG. Där kallas äventyren fall (case) och RP är någon form av LAPD-utredare (inte nödvändigtvis Bladerunners som ”pensionerar” replikanter). Att spelet uttalat stödjer just fall och utredningar påverkar rimligen också scenariostruktur, miljöbeskrivningar och vilka som blir SLP:er. De övriga Year Zero-spelen har liknande upplägg, men anpassat till sina respektive genrer.
Noir är inte heller en setting för mig, utan en genre. Settingen i Bladerunner är ett framtida och delvis retrofuturistiskt Los Angeles (det finns exempelvis papperstidningar). Vad som kan uppfattas som ”noirigt” har rimligen med film noir att göra. Det är, som bekant, en ganska tydligt definierad filmgenre (om än med några subgenrer, som utvecklats ur 40-talets klassiska film noir). Exempelvis är Los Angeles ofta (men inte alltid) platsen, huvudpersonen någon typ av detektiv eller snut (ofta men långt ifrån alltid) och nästan alltid finns det någon typ av förförisk femme fatale i handlingen (i Bladerunner Rachael). Moralisk gråskala, snarare än svartvita karaktärer, är också en del av genren. Utöver detta är film noir en specifik visuell stil med skarpa ljuskontraster i urbana miljöer. Påfallande ofta finns scener med genomlysta persienner, ett tydligt genresignum. Det här är alltså inte något jag personligen känner eller tycker. Det finns mängder av böcker, Youtube-videos och Wikipedia-artiklar som utförligt beskriver vad som är typiskt för genren.
Nu är Bladerunner dock inte klassisk film noir (eftersom filmen är gjord på 80-talet och inte på 40-talet). Filmen har dessutom en särskild existentiell grund (vilka är mest mänskliga - replikanter eller människor etc). Därtill spelar minnen en särskild roll (i Bladerunner 2049 fanns rentav en minnesdesigner, jag har tidigare skrivit post om detta, minnen blev också det första stretchmålet). Den som vill göra ett Bladerunner RPG har alltså ett rikt arv att jobba med. Det är hur det ska gå till, som jag är nyfiken på. Det svenska rollspelet Noir löste en hel del av de genrespecifika problemen, men Bladerunner är delvis något annat. Lösningarna blir därmed andra.
