Ja! Att emulera berättelseformen snarare än berättelserna.
Jag kan inte riktigt släppa detta...
Jag tror det finns de som gillar att spela "berättelserna", alltså någonslags railroading längs en känd berättelse. Det är nog inte jättemånga och det är nog inte det vanliga, och där är vi nog överens om "snarare än berättelserna".
När jag läser
berättelseform så tänker jag på hur saker är upplagt dramaturgiskt. Med inledning, introduktion av karaktärer, utveckling, höjdpunkt och avslutning (jag kan inte min litteratur/film-vetenskap). När det gäller Sagan om Ringen så skiljde sig filmerna från böckerna i en del avseenden: som jag tolkar det därför att boken som berättelseform lämpar sig mer för vissa saker som inte gör sig så bra på vita duken, och tvärtom. Så i den meningen tänker jag att man ska nog inte försöka lägga upp ett rollspelsäventyr som en bok/film. Jag kan tänka på fler skillnader: om man ser en film eller läser en bok kan man gilla att luta sig tillbaka och uppleva/betrakta det som sker framför ögonen. I rollspel passar den typen av längre SL-monologer sämre.
När jag sedan läser
berättelserna så tänker jag mer
tema och hur det liksom
ser ut (den gemensamma berättelsen spelarna har med sig efter spelet). Här tänker jag att man gärna vill likna litteratur och film. Teman som fungerar på vita duken fungerar i rollspel (befria broder Tuck). Om man "sätter en actionscen" i en bok eller en film, kan man ofta med fördel sätta en liknande scen i ett rollspel (sedan är en del saker svårt att göra bra i rollspel). Duellen i slutet av Den Gode Den Onde Den Fule går alldeles utmärkt att köra i Western (berättelsen). Men att man skulle spela dramatisk musik 5 minuter innan man börjar rulla tärningar, när duellanterna står och glor på varandra, det tror jag inte (berättelseformen).
Nu var inte meningen att hamna i en definitions-diskussion (och jag som inte läst litteraturvetenskap kanske bara har fel).
Eftersom vi har pratat Gygax: ADD gick till level 20, och 5e går fortfarande till level 20. Då har man överlevt hundratals farliga situationer. Rent statistiskt sett så kommer man aldrig dit. Men jag tror de flesta som spelar D&D samtidigt
a) drömmer om att spela och bli level 20 (inte alla)
b) uppskattar ett dödligt spel
Det är lite av en motsägelse, men det är också det som är lite magiskt med TRPG, att man både kan ha kakan och äta upp den.