afUttermark
Swashbuckler
- Joined
- 17 Oct 2011
- Messages
- 2,016
Plus att sakerna måste vara vackra. Ögonen på oxarna tar glasblåsaren otaliga timmar att förfina
Jag slår ett slag för magisk urverksmekanik. Dragdjuren ser ut som oxar fast av mässing, sammet och glas. Och med en nyckel på ryggen där man drar upp den.
Tänker att uppfinningarna är lite som skalmans det finns bara en av varje kvalisort. Systrarna Mullvad hatar att upprepa sig. Kanske har de gjort ett tiotal dragdjur i Krickdala, fast i olika storlekar och former, en potatisplockare, en plogomobil, en skördemojäng, en tröskegrej.
Jag tycker om det här, och det finns ju också urmakare som tillverkar inte bara klockor utan mekaniska små leksaker åt de mycket rika, och det finns aeronautiska pionjärer som bygger experimentflygplan ute på ängen söder om Krickdala, och en matematiker som har byggt en sorts astrolab som månfolket gärna vill lägga tassarna på, och så vidare. Men min oro är att om dragdjuren överlag blir mekaniska, och så vanliga att de till och med används i jordbruket, så faller man ner i en sorts steampunk-fälla, där urverksunderverken slutar vara fantastiska därför att de finns överallt, och snart är hela himlen full av luftskepp, och sen måste han ha urverksdatorer och ångdrivna rymdskepp för att få känslan av fantastik. Det funkar förstås också, men med just Krickdala vill jag egentligen hålla det rätt jordnära och Susar-i-säven-aktigt. Jag kan tänka mig en lite excentrisk bonde har byggt såna här maskiner av trä och rep, och som drivs av vind och vandrar fram över åkrarna och plogar och sår. Har ni sett de där fantastiska vind-drivna stranddjuren som konstnären Theo Jansen bygger? Något åt det hållet. Värt att googla om man inte har sett. Men det är då en enstaka företeelse, eller något som bara används av karavaner i österled, på de väldiga, tomma stäpperna. Kanske kommer bonden därifrån, och har anpassat teknologin till jordbruk.Sedan rör vi oss i en tid innan allmän standardisering, så varje ny grej är ett hantverk där saker baseras på vad för delar och material man har tillgång till just då, så om Model-3 skapades med enbart metalkugghjul medan man endast hade tillgång till metal för de viktigaste kugghjul för Model-4 och resten fick göras i trä så innebär det ju att apparaturen kommer se annorlunda ut, även om principen är den samma.
Och det kan ju vara så att man experimenterar med nya saker eller tar bort saker man ansåg inte var viktiga beroende på Model. Och/eller testar om apparaten blir mer effektiv om man gör den delen större eller om den kanske inte påverkas negativt om man gör den delen mindre.
Sedan blir ju skapare bättre på vad de gör ju längre de håller på och det kommer ju förändra saker.
Det här känns nästan som en variant av Sällsamheten "Sorgsen krigare" (som behöver ett annat namn). Men jag tycker om den, så kanske kan den få bli en egen sällsamhet. Jag har grubblat tidigare på att man ska ha möjligheten att vara av adelssläkt, och att det eventuellt betyder något, men det har känts lite tunt. Att föra in en dimension av Don Quijote och att man faktiskt äger en gammal rustning som gått i arv från en farfar som använde den, och att man har viss träning -- det är bra!* riddare - hen är av gammal riddarsläkt och är tränad i åtminstone grunderna i alla ridderliga färdigheter (om än något ringrostig i nuläget). Har i sin bostad en helrustning (behöver oljas), svärd (behöver slipas) och sköld (remmarna behöver nog en översyn). - inspirerad av Pelle hjälper en riddare
Alla de här är fantastiska! Tack! Gillar tanken på en utter eller råtta som har en massa uppstoppade flodkräftor och bålgetingar i sitt hus.* fiske
* sköta om o köra sin automobil
* målning - är glad amatör som bäst
* medlem av den lokala amatör teatern
* kaffe - huset e fullt med burkar med olika sorters kaffebönor, hen har flera olika typer av kaffepannor, -kvarnar, -kannor, filtersystem, blandare och liknande.
* friluftsliv
* origami
* skapa falska skattkartor och historier runt dem
* flugfiske krokar
* uppstoppad fiskar och skaldjur
* siluett tavlor
* miniatyr målningar
* origami skapelser
* vykort
* avbildningar av månen, både på avstånd och av dess landskap och folk
* glasburkar
* ansiksmasker
* kartor
Jag är nog lite fast i första beskrivningen av din ide, kombinerat med vad man vill ha till ett lärosäte men jag föreslår att det nog borde vara lite större, alternativt att Lummerdala är utspritt. Du har själva köping-delen (d.v.s. handels torget) sedan har du en del vid det tidigare nämnda vatten-verket där man har någon halv-industri med en del hus o liknande runt sig, och sedan finns det möjligen någon typ av verksamhet vid bortre änden av jordbruksmarken (där skogen teoretiskt, om inte praktiskt börjar) där man har tullhus, bostäder för tullarna och just utanför dem krogar/gästgiverier för de som inte har något emot att gå en liten bit för att dricka billigare eller har kommit sent och hellre tar sig in till samhället imorgon.Lummerdala har alltid har legat precis där det ligger. Där finns ett torg där bönderna säljer sin skörd på lördagsmorgnarna, sömmerska och skomakare och en lanthandel, och inte mycket mer.
Astronomiska fakulteten. Stjärnskådande och avancerad geometri. Kosmologi, som är den spekulativa läran om andra världars framträdande för sinnena och i folklore. Den nuvarande professorn i astronomi, Flavian Damass, en mycket gammal siamesherre, är mer intresserad av världsbrunnarnas eventuella existens än av vad som föregår på himlavalvet.
Båda dessa fakultet är intresserade av glas, för kikare-/teleskop-/mikroskoplinser, behållare, och alkemisk utrustning (allt det där man ser vätskor bubbla, blandas o röra sig i). Om Lummerdala inte har egen glasproduktion så måste detta importeras.Naturvetenskapliga fakulteten. Alkemi, botanik, fysik, matematik.
Färg är nog något de skapar i samarbete med Naturarna.Konstnärliga fakulteten. Måleri, estetik, poesi, teater.
Ja, vill man ha lite weird Ghibli-stämning så ska man ju inte förklara sånt här. Varje morgon står det en liten trådkorg med mjölk på trappen, levererad av vaga väsen somMjölk komner från havre. Och ost är månsken som älvor skördar
Ja ett rivaliserande lärosäte är ju supercharmigt, men båda skulle ju kunna ligga i krikdala, små lokala forsknings och utbildnings klubbar som kan täcka i rodd och baktala varandras avhandlingarEn enkel tanke: borde inte folket (akademikerna?) i Krickdala ha en rivaliserande grannort? Ett ställe som kanske är ganska likt Krickdala, men där saker görs på ett lite (eller helt) annat sätt. Jag tänker närmast på Camebridge och Oxford eller Harvard och Yale, men det finns förstås många andra verkliga och fiktiva exempel också.
Poängen med den här rivaliteten är att man kan skapa scenarion av den. Denna andra ort tänker jag retar, stör och motiverar folk i Krickdala. Ibland kanske de åker dit och upptäcker nya saker. Utvecklar du din setting till något mer än startbox, så kan ju en första expansion handla om den här rivaliserande orten. Någon central figur i Krickdala kommer kanske därifrån?
Ser man denna ort som en del av ett större världsbygge, så kan man också lägga några viktiga hemligheter där. En grumlig sjö märkliga (intelligenta och talande?) fiskar och en dold bas på botten? Eller ett bibliotek med gamla handskrifter (ockulta, astronomiska, matematiska eller vad som nu kan funka)? Eller kanske en (övergiven?) gruva med någon märklig metall och/eller unika ädelstenar?
Mjölk komner från havre. Och ost är månsken som älvor skördar
Ja, jag tror att jag gör nån variant av detta och skippar tanken på små nerkrympta bodskapsdjur. Fast kanske mer att när man pressar mjölkhavre under fullmånenätter så blir det ost. Nån sån variant är nog faktiskt lite rolig. Men jag tror inte älvorna ska vara inblandade i detta, enligt tumregeln att allt ska vara så vardagligt och nerskalat som möjligt först, för att sakta kunna växa ut i det mer Ghibliska/ komsmiska/ älvamagiska. Halvt om halvt är jag nog ute efter känslan av garderobsfantasy, fast man är inne i garderoben hela tiden, så att säga.Ja, vill man ha lite weird Ghibli-stämning så ska man ju inte förklara sånt här. Varje morgon står det en liten trådkorg med mjölk på trappen, levererad av vaga väsen somystarspinner den av månstrålar.
Underbart! Speciellt det där att det förstås är små saker, som lingon, som smådjuren nämner sina platser efter: inte Ekköping och Bergslagen utan Maskrosköping och jag vet inte. Kullslagen höll jag på att skriva. Men det är en väldigt bra princip att tänka på. Tack!Lingonbodaköping
En enkel tanke: borde inte folket (akademikerna?) i Krickdala ha en rivaliserande grannort? Ett ställe som kanske är ganska likt Krickdala, men där saker görs på ett lite (eller helt) annat sätt. Jag tänker närmast på Camebridge och Oxford eller Harvard och Yale, men det finns förstås många andra verkliga och fiktiva exempel också.
Poängen med den här rivaliteten är att man kan skapa scenarion av den. Denna andra ort tänker jag retar, stör och motiverar folk i Krickdala. Ibland kanske de åker dit och upptäcker nya saker. Utvecklar du din setting till något mer än startbox, så kan ju en första expansion handla om den här rivaliserande orten. Någon central figur i Krickdala kommer kanske därifrån?
Ser man denna ort som en del av ett större världsbygge, så kan man också lägga några viktiga hemligheter där. En grumlig sjö märkliga (intelligenta och talande?) fiskar och en dold bas på botten? Eller ett bibliotek med gamla handskrifter (ockulta, astronomiska, matematiska eller vad som nu kan funka)? Eller kanske en (övergiven?) gruva med någon märklig metall och/eller unika ädelstenar?
Det är faktiskt rätt bra att det finns en annan ort som man har en rivalitet med. Krickdala är ju rätt ungt som större samhälle, grundat som det är av Blå Damen för kanske en femtio år sen, så det kanske finns en konkurrerande ort som är rätt mycket mindre men som då är äldre, och som brukade vara "världens centrum"? Kanske Lummerdala, där Lärosätet ligger? Jag vet inte om jag vill att Lärosätet i sig ska vara särskilt gammalt, men det kanske finns en tradition av lärande och sådär i den andra staden? Nåt gammalt bibliotek eller så? Nästan som en sorts klosterkänsla kring det. Hmmm. Jag vet inte. Jag funderar för övrigt på att byta namn på staden med Lärosätet till Dimsjö eller nåt mer mystiskt, för att komma åt en känsla av Arkham, Miscatonic, etc. Då passar det ju att det är en gammal stad "som alltid har legat där det ligger".Ja ett rivaliserande lärosäte är ju supercharmigt, men båda skulle ju kunna ligga i krikdala, små lokala forsknings och utbildnings klubbar som kan täcka i rodd och baktala varandras avhandlingar
Nu när jag tänker en vända till på det, så ser jag en gammal konflikt framför mig. En utdragen byfejd med slagsmål och lätt tragikomiska konflikter om stulna eller borttappade plommonstop, samovarer och kartböcker. Sådant som de äldre minns och har dokumenterat i gulnade tidningsklipp.Det är faktiskt rätt bra att det finns en annan ort som man har en rivalitet med. Krickdala är ju rätt ungt som större samhälle, grundat som det är av Blå Damen för kanske en femtio år sen, så det kanske finns en konkurrerande ort som är rätt mycket mindre men som då är äldre, och som brukade vara "världens centrum"? Kanske Lummerdala, där Lärosätet ligger? Jag vet inte om jag vill att Lärosätet i sig ska vara särskilt gammalt, men det kanske finns en tradition av lärande och sådär i den andra staden? Nåt gammalt bibliotek eller så? Nästan som en sorts klosterkänsla kring det. Hmmm. Jag vet inte. Jag funderar för övrigt på att byta namn på staden med Lärosätet till Dimsjö eller nåt mer mystiskt, för att komma åt en känsla av Arkham, Miscatonic, etc. Då passar det ju att det är en gammal stad "som alltid har legat där det ligger".
Jag vet inte om jag vill ha ett Lärosäte eller Kollegium i Krickdala också. Jag vet inte varför, det bara känns som att det blir en annan känsla i hela stan om det också finns ett universitet där, och att det blir en annan känsla i hela världen om det finns två smådjurs-universitet i den. Även om jag gillar att det finns två institutioner som pratar illa om varandra; kanske har Dimsjöns Läroverk efter en konflikt på senare år delats i Äldre Läroverket och typ Aborrehamns Läroverk på andra sidan sjön, och en halv dagsresa söderut; de senare kanske har fått en massa pengar av Blå Damen för att forska i många-världar-teorin och ugglornas skriftspråk och annat esoteriskt, men följer inte riktigt de hävdvunna akademiska reglerna, och avhandlingarna, säger kritierkna, ju liknar poesi mer än någon som skulle läggas fram inför korparna.
Jag vet inte. Jag vet att jag har skrivit om Amfibiekejsardömet och gamla fallna civilisationer, och sånt där finns absolut, men min känsla är på nåt sätt samtidigt att världen liksom för evigt har befunnit sig i en sorts sömnigt och stilla urtillstånd, med små byar och gårdar, och så vidare, och att Krickdala är den första större staden/ köpingen någonsin.
Kom i håg för vilka du skriver spelvärlden, om det är för barn (som jag har förstått det) så behöver du inte gå så djupt i världsbyggandet eller ha förklaringar för allt.Jag vet inte. Jag vet att jag har skrivit om Amfibiekejsardömet och gamla fallna civilisationer, och sånt där finns absolut, men min känsla är på nåt sätt samtidigt att världen liksom för evigt har befunnit sig i en sorts sömnigt och stilla urtillstånd, med små byar och gårdar, och så vidare, och att Krickdala är den första större staden/ köpingen någonsin.
* förvirrad - hen är konstant förvirrad, tappar paper runt sig, förlägger saker, glömmer bort vad hen höll på med och börjar något annat. Hens föreläsningar kan ta det mest skilda vägar då hen börjar snöa in på en småsak, eller råkar associera till något helt annat som sedan blir huvud ämnet. Hen har dock glömt mer om sina ämnen än de flesta andra har lärt sig, så på en fråga inom hens kunnande är svaret (på en T6):* riddare - hen är av gammal riddarsläkt och är tränad i åtminstone grunderna i alla ridderliga färdigheter (om än något ringrostig i nuläget). Har i sin bostad en helrustning (behöver oljas), svärd (behöver slipas) och sköld (remmarna behöver nog en översyn). - inspirerad av Pelle hjälper en riddare
* arbeta på sin flygmaskin - kan vara något mer flygplan artat, luftballong med motor o/e segel (eller framdrivet av tränade flyginsekter), kanske en aeronef, eller något mer magi upplyft.* fiskeHobby tabellen
* sköta om o köra sin automobil
* målning - är glad amatör som bäst
* medlem av den lokala amatör teatern
* kaffe - huset e fullt med burkar med olika sorters kaffebönor, hen har flera olika typer av kaffepannor, -kvarnar, -kannor, filtersystem, blandare och liknande.
* friluftsliv
* origami
* skapa falska skattkartor och historier runt dem
Jag gillar iden att Krickdala är en sådan värld där kläder och kultur är sent 1700- till tidigt 1900-tal och teknologin är mer det senare men samtidigt har du fortfarande har gamlingar som mins riddare i helrustning bekämpande lindormar, månmonster och liknande, och du har adelssläkter där du fortfarande (eller i alla fall för en/två generationer sedan) ansåg att riddarträning var en del av uppväxten.Det här känns nästan som en variant av Sällsamheten "Sorgsen krigare" (som behöver ett annat namn). Men jag tycker om den, så kanske kan den få bli en egen sällsamhet. Jag har grubblat tidigare på att man ska ha möjligheten att vara av adelssläkt, och att det eventuellt betyder något, men det har känts lite tunt. Att föra in en dimension av Don Quijote och att man faktiskt äger en gammal rustning som gått i arv från en farfar som använde den, och att man har viss träning -- det är bra!
känns väldigt slentrianmässig behandling av en hel social grupp. Tycker att rika ska presenteras som minst lika förväntande att arbeta som de andra grupperna, även om deras arbete kan vara av annan natur än för bättre ekonomiskt lottade eller inte behöver innebära att de måste få mat på bordet rätt så fort. Sedan noteras ju deras drällare på ett annat sätt än de från de av lägre stånd som antingen får rycka upp sig och skaffa ett levebröd eller lever på småtjuveri, andras välvilja och/eller daglönarbete.Rikare smådjur, som väl inte förväntas arbeta egentligen, förkovrar sig nog ibland genom att läsa böcker, och dräller omkring, och jag vet inte vad de gör egentligen, adliga eller högborgerliga tonåringar på artonhundratalet.