guldfink
Hero
- Joined
- 6 Feb 2011
- Messages
- 1,182
Jag är osäker på om det var en invändning, men min poäng är nog att mängden studenter inte behöver avgöra om något bör kallas universitet eller inte.
Krickdala Krickdala universitet och annat grubbel.
- Thread starter Sinisa_
- Start date
Man Mountainman
Storsvagåret
Inte alls en invändning, bara ett tillägg.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Jag blev lite förvånad över skalan, om jag skall vara ärlig. Jag förstår behovet av att ha en stad där RP kan smälta in, men borde det inte vara en småstad - en köping - som inte har ett universitet utan snarare ett läroverk?
Det är klart, det gör ju det lite knivigare att ha med alla olika speciliseringar, men de kan ju bedrivas på hobbynivån. Eller så finns det enstaka enstöringar och institutioner - ett observatorium, som föreslogs, ett lasarett med läkekonstundervisning etc.
Det är klart, det gör ju det lite knivigare att ha med alla olika speciliseringar, men de kan ju bedrivas på hobbynivån. Eller så finns det enstaka enstöringar och institutioner - ett observatorium, som föreslogs, ett lasarett med läkekonstundervisning etc.
Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 768
Jag är nog också förvånad över skalan. Jag tänker liksom Krickdala som att man ser alltihopa från en hög kulle, och att det finns ett eller kanske två torg, och nästan alla känner alla. Alla går och dansar på samma äng på lördagskvällarna.
Jag lutar helt klart åt ett läroverk eller kollegium istället - Det där med universitet körde ihop det lite, tror jag, men jag haren fin lösning som involverar korparna.
Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 768
Jag gillar idén med en sorts akademiskt sällskap, som tar in en handfull elever.
Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 768
Det är nog bra. Jag har egentligen inga problem med att det är en sorts högborgerliga valpar som söker sig till kollegiet för att lära sig filosofi, matematik, astrologi, måleri, etc. Professorerna kan ju plocka in särdeles begåvade ynglingar även om föräldrarna inte kan betala.
Mogger
Hipsteranka
Ett förslag är att låta det ligga en stad en bit bort. Då kan Krickdala vara en liten by och samtidigt en del av större gemenskap men där man kan snegla misstänksamt mot stadsbor och andra utsocknesbor. Och ha ett lärosäte av valfri storlek då upptagningsområdet inte behöver begränsas till Krickdala.
Kanske kan tjäna som inspiration, ett av Sveriges minsta lärosäten (numera inte ett eget lärosäte). https://www.slu.se/om-slu/orter/skinnskatteberg/
Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 768
Jo klart. Det är lite därför Krickdala växer. Det blir liksom parodiskt med sju hemliga sällskap och två riddarhus och otaliga magikunniga smådjur och bortbytingar på en befolkning om typ trehundra individer. Väl. Jag vet inte. Men jo, sådana finns.
clarence redd
FrostByte Books
Krickdalas storlek måste kanske inte preciseras? Den kanske kan vara lite vag och flytande. Köpingen är precis så stor som den behöver vara för att både ha bykänsla och rymma en anrik avknoppning till något berömt universitet. Och sju hemliga sällskap.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Om Krickdala är settingens centrum så känns det bra om allt finns där, men i miniatyr. Lite som sverges minsta residensstad (väl?) Härnösand. Och omkringliggande byar och gårdar bör ha tydliga nischar - byn med kvarnen på ån, byn i gläntan i skogen, gården högst uppe på kulle vid korkeken etc. Om köpingen Krickdala är centrum så bör man nog inte ha någon "standardby" /Utkante för att inte skifta fokus.
Dimfrost
Special Circumstances
Jag tror att jag gillar tanken på läroverk lite mer än universitet, men det beror ju mest av allt på hur gamla elever eller studenter du vill ha. Ska det vara lokala ungdomar med läshuvud som bildar sig, eller ska det vara tillresta unga vuxna som förkovrar sig i utdöda språk, medicin och juridik? Institutionerna fungerar lite olika och öppnar för olika sorters historier.
En lågbetald sysselsättning som jag tror inte har nämnts är sömmerska. Mycket handlade om förfärdigandet och lagande av kläder (se åter tråden om svenskt 1800-tal) och det hänger dessutom samman med mekaniska vävstolar och annan tidig textilindustri.
En lågbetald sysselsättning som jag tror inte har nämnts är sömmerska. Mycket handlade om förfärdigandet och lagande av kläder (se åter tråden om svenskt 1800-tal) och det hänger dessutom samman med mekaniska vävstolar och annan tidig textilindustri.
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Den stora uppståndelsen när den första bävern skulle beträda fakulteten för naturnära lära i egenskap av student inom området de många träslagens egenskaper. Aldrig har så många samlats inför den lilla musen med basken på sned då han pipande förkunnande nyheten som skulle sälja hans dagliga ranson av tidningar som smör i solsken till den ansenliga skaran nyfikna medborgare.
Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 768
Jag blev tvungen att skriva ihop en sällsamhet som jag har grubblat på ett bra tag. För de som missat är ju sällsamheter en sorts ovanlig bakgrund som man väljer i kombination med sin ofta mer mundana sysselsättning.
Kort sammanfattat: Korparna har en institution som de eventuellt kallar för universitet, eller kanske kollegiet, eller nåt annat liknande, men det är oavsett vilket strukturerat så att det finns professorer och avhandlingar och symposium och fakulteter och så vidare. Och ett par smådjur har tillåtits studera där, och har på senare år grundat ett läroverk, som kanske bara heter Läroverket, och de har använt korparnas institution som förebild, så de har också professorer och en rektor och adjunkter och så vidare, även om de inte har fått allt rätt och korrekt, och inte har så många studenter. Det är i alla fall tanken just nu.
"Korpare", som sällsamheten heter, låter ju som nåt som finns i nån variant av Mutant, och är kopplat till korporationer, så alternativa namn är välkomna.
"Licentiat" vet jag egentligen inte vad det innebär, men det lät lite som "liktor" från kult, så jag gillade det och körde på det. Det får gärna korrigeras om det är helt fel.
Men jag tror att jag tycker om det. Om jag själv skulle spela Tistelriddare skulle jag vilja vara en kanin eller mullvad som är Korpare och Detektiv, med försvunna antikviteter och gamla böcker som specialitet, och som nog är sorgsen efter någon närståendes död och därför längtar efter ett fasligt äventyr.
*
Korpare
Några dagsresor österut stiger landskapet en sista gång innan österns väldiga slättland tar vid, och på höglandets krön reser sig tre branta klippor över storskogens susande kronor. De kallas för Väderbergen därför att de drar till sig åskstormar och oväder från alla håll, och på deras otillgängliga toppar låter korparna bygga sina stavvirkeshus: de anställer storskogens halvt förvildade smådjur och ibland en och annan hantverkare för att timra och lägga tak och sätta in fönster, men täljer själva, med sina starka näbbar, de drakar och slingrande runor som de smyckar husen med.
Inget av korparnas hus är större eller äldre än universitetet, med sina många flyglar och torn. I universitetets salar undervisar de äldsta och mest lärda korparna sina yngre syskon i allsköns korpvetenskaper, av vilka inävlornas anatomi och konsten att formulera förbannelser lär tillhöra de trevligare.
Av en eller annan anledning — okänd, förstås, som allt de stora fåglarna tar sig för — har korparna bestämt sig för att dela några stänk av sin omfattande kunskap med smådjuren, enligt följande ogenomträngliga ordning:
Det finns sju licentiatringar i silver. Inte fler, inte färre. En licentiat är tydligen en sorts halvdoktorer eller kvartsdels professorer. De sju utvalda lever, efter avlagd examen, bland Krickdalas andra smådjur. Ibland delar de med sig av det de fått lära sig, ibland håller de det för sig själva. När en av dem dör dyker en silvervit sork eller ekorre upp med en droska för att hämta både ringen och kroppen på vars finger den sitter, samt, viktigast av allt, den unge efterträdare som den avlidne har rekommenderat i ett brev, förseglat med silverringens sigill: som regel rör det sig om en grannunge eller ett barnbarn, som motvilligt eller med en dårens nyfikehet tar avsked av familjen och kliver in i droskan.
När droskan väl kommit utanför Krickdala lättar hjulen från landsvägen, och dragdjuren löses upp som dimma och försvinner — droskan svävar ljudlöst fram över ängar och skogar, uppåt och uppåt, upp till den bergstopp som ska bli elevens nya hem under tre ensamma år.
Eleven bor i en avskild kammare på universitetet. Avsaknade av vingar räcker för att begränsa rörelsefriheten. De lektioner eleven tillåts bevista delar den med unga korpar, som stirrar på utbölingen med ögon som listiga fiskar.
Eleven får lära sig: läsa och skriva på tre av de nio viktigare utdöda språken; etikett vid gravplatser och på gamla slagfält; att känna igen och namnge tretton olika varningsrunor som korparna målar på de stenar och träd som smådjur bör hålla sig undan; arvsrätt enligt två gamla riken som fanns före Amfibiekjsardömet, som också det småborgerligt ”moderna” Krickdala bör följa för att inte förarga de döda.
När eleven efter tre år avlägger examen och erhåller ringen och den svarta manteln, som bara bör bäras vid högtidstillfällen såsom begravningar och den egna likfärden, sänds han eller hon tillbaka till Krickdala, och är fri att fortsätter sitt liv: kanske fortsätter personen sin lärdomsbana på egen hand, och blir bokhandlare eller mystiker, eller studerar trevligare vetenskaper än korparnas på det så kallade Kollegiet, som ligger en dagsresa söder om Krickdala. Kanske blir personen istället konditor eller hattmakare eller cirkusartist. Oavsett vad: den som studerat i Åskbergen och bär licentiatringen av silver är för alltid vad smådjuren kallar för en Korpare, som man helst undviker att småprata med, och inte gärna bjuder hem till en tillställning man hoppas ska bli lättsam och trevlig, men däremot söker upp för att skifta ett arv som man blivit osams om, eller för att säga ett par lämpliga ord på en begravning, eller tyda en märklig runa på ett smycke som gett en otur.
En Korpare kan använda Förmågan Lärdom för att ur minnet fiska fram något litet och meningsfullt också vad gäller sådana lärdomsområden som vanliga smådjur inte alls är bevandrade i: de dödas affärer, andra världars existens, onda förbannelser, och så vidare.
Licentiatringen är försedd med en runa som skydda mot mildare former av förtrollningar.
Vem utsåg dig till sin efterträdare, och varför? Har du nyss tagit examen och återvänt till Krickdala, eller är din tid på Universitetet bara ett dimmigt minne, många vintrar ner i det förflutna?
Vad tänker du om dina tre år i Åksbergen? Stal de din barndom från dig, och fyllde dig med mörker och saker du inte ville veta? Eller gav de dig en gåva som lät dig se en glimt av vad som finns bakom den vanliga världen? Är kunskapen ett ansvar som du tar på största allvar, eller bara en oläglig detalj i ditt liv?
Och vem ska bli din efterträdare? Om du ännu inte vet det är det bråttom att hitta någon lämplig, för en vacker natt ligger du insvept i din svarta mantel och droskan kommer skramlande över kullerstenarna, för att hämta hem dig.
Kort sammanfattat: Korparna har en institution som de eventuellt kallar för universitet, eller kanske kollegiet, eller nåt annat liknande, men det är oavsett vilket strukturerat så att det finns professorer och avhandlingar och symposium och fakulteter och så vidare. Och ett par smådjur har tillåtits studera där, och har på senare år grundat ett läroverk, som kanske bara heter Läroverket, och de har använt korparnas institution som förebild, så de har också professorer och en rektor och adjunkter och så vidare, även om de inte har fått allt rätt och korrekt, och inte har så många studenter. Det är i alla fall tanken just nu.
"Korpare", som sällsamheten heter, låter ju som nåt som finns i nån variant av Mutant, och är kopplat till korporationer, så alternativa namn är välkomna.
"Licentiat" vet jag egentligen inte vad det innebär, men det lät lite som "liktor" från kult, så jag gillade det och körde på det. Det får gärna korrigeras om det är helt fel.
Men jag tror att jag tycker om det. Om jag själv skulle spela Tistelriddare skulle jag vilja vara en kanin eller mullvad som är Korpare och Detektiv, med försvunna antikviteter och gamla böcker som specialitet, och som nog är sorgsen efter någon närståendes död och därför längtar efter ett fasligt äventyr.
*
Korpare
Några dagsresor österut stiger landskapet en sista gång innan österns väldiga slättland tar vid, och på höglandets krön reser sig tre branta klippor över storskogens susande kronor. De kallas för Väderbergen därför att de drar till sig åskstormar och oväder från alla håll, och på deras otillgängliga toppar låter korparna bygga sina stavvirkeshus: de anställer storskogens halvt förvildade smådjur och ibland en och annan hantverkare för att timra och lägga tak och sätta in fönster, men täljer själva, med sina starka näbbar, de drakar och slingrande runor som de smyckar husen med.
Inget av korparnas hus är större eller äldre än universitetet, med sina många flyglar och torn. I universitetets salar undervisar de äldsta och mest lärda korparna sina yngre syskon i allsköns korpvetenskaper, av vilka inävlornas anatomi och konsten att formulera förbannelser lär tillhöra de trevligare.
Av en eller annan anledning — okänd, förstås, som allt de stora fåglarna tar sig för — har korparna bestämt sig för att dela några stänk av sin omfattande kunskap med smådjuren, enligt följande ogenomträngliga ordning:
Det finns sju licentiatringar i silver. Inte fler, inte färre. En licentiat är tydligen en sorts halvdoktorer eller kvartsdels professorer. De sju utvalda lever, efter avlagd examen, bland Krickdalas andra smådjur. Ibland delar de med sig av det de fått lära sig, ibland håller de det för sig själva. När en av dem dör dyker en silvervit sork eller ekorre upp med en droska för att hämta både ringen och kroppen på vars finger den sitter, samt, viktigast av allt, den unge efterträdare som den avlidne har rekommenderat i ett brev, förseglat med silverringens sigill: som regel rör det sig om en grannunge eller ett barnbarn, som motvilligt eller med en dårens nyfikehet tar avsked av familjen och kliver in i droskan.
När droskan väl kommit utanför Krickdala lättar hjulen från landsvägen, och dragdjuren löses upp som dimma och försvinner — droskan svävar ljudlöst fram över ängar och skogar, uppåt och uppåt, upp till den bergstopp som ska bli elevens nya hem under tre ensamma år.
Eleven bor i en avskild kammare på universitetet. Avsaknade av vingar räcker för att begränsa rörelsefriheten. De lektioner eleven tillåts bevista delar den med unga korpar, som stirrar på utbölingen med ögon som listiga fiskar.
Eleven får lära sig: läsa och skriva på tre av de nio viktigare utdöda språken; etikett vid gravplatser och på gamla slagfält; att känna igen och namnge tretton olika varningsrunor som korparna målar på de stenar och träd som smådjur bör hålla sig undan; arvsrätt enligt två gamla riken som fanns före Amfibiekjsardömet, som också det småborgerligt ”moderna” Krickdala bör följa för att inte förarga de döda.
När eleven efter tre år avlägger examen och erhåller ringen och den svarta manteln, som bara bör bäras vid högtidstillfällen såsom begravningar och den egna likfärden, sänds han eller hon tillbaka till Krickdala, och är fri att fortsätter sitt liv: kanske fortsätter personen sin lärdomsbana på egen hand, och blir bokhandlare eller mystiker, eller studerar trevligare vetenskaper än korparnas på det så kallade Kollegiet, som ligger en dagsresa söder om Krickdala. Kanske blir personen istället konditor eller hattmakare eller cirkusartist. Oavsett vad: den som studerat i Åskbergen och bär licentiatringen av silver är för alltid vad smådjuren kallar för en Korpare, som man helst undviker att småprata med, och inte gärna bjuder hem till en tillställning man hoppas ska bli lättsam och trevlig, men däremot söker upp för att skifta ett arv som man blivit osams om, eller för att säga ett par lämpliga ord på en begravning, eller tyda en märklig runa på ett smycke som gett en otur.
En Korpare kan använda Förmågan Lärdom för att ur minnet fiska fram något litet och meningsfullt också vad gäller sådana lärdomsområden som vanliga smådjur inte alls är bevandrade i: de dödas affärer, andra världars existens, onda förbannelser, och så vidare.
Licentiatringen är försedd med en runa som skydda mot mildare former av förtrollningar.
Vem utsåg dig till sin efterträdare, och varför? Har du nyss tagit examen och återvänt till Krickdala, eller är din tid på Universitetet bara ett dimmigt minne, många vintrar ner i det förflutna?
Vad tänker du om dina tre år i Åksbergen? Stal de din barndom från dig, och fyllde dig med mörker och saker du inte ville veta? Eller gav de dig en gåva som lät dig se en glimt av vad som finns bakom den vanliga världen? Är kunskapen ett ansvar som du tar på största allvar, eller bara en oläglig detalj i ditt liv?
Och vem ska bli din efterträdare? Om du ännu inte vet det är det bråttom att hitta någon lämplig, för en vacker natt ligger du insvept i din svarta mantel och droskan kommer skramlande över kullerstenarna, för att hämta hem dig.
Last edited:
Korplärd? Dels är du ju en "lärd person", men du är också "lärd av korparna" (och för den delen vet du nog också mer om korparna än de flesta).
Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 768
Korplärd är bra och folkligt på rätt sätt. Den tar vi!