Krickdala Krickdala universitet och annat grubbel.

[Sinisa_]

Jag gillar iden att Krickdala är en sådan värld där kläder och kultur är sent 1700- till tidigt 1900-tal och teknologin är mer det senare men samtidigt har du fortfarande har gamlingar som mins riddare i helrustning bekämpande lindormar, månmonster och liknande, och du har adelssläkter där du fortfarande (eller i alla fall för en/två generationer sedan) ansåg att riddarträning var en del av uppväxten.

Så tänker jag det! Jag tänker också att det möjligen är så att världen är försjunken i en rätt typisk fantasy-tideräkning, så att säga: eonerna går utan att teknologin egentligen någonsin når över typ klockor och armborst och kanske en del enkla krutvapen här och där. Men just i Krickdala så har historien ganska nyligen börjat röra sig mot industrialisering, kanske på grund av Den Blå Damens magiska inflytande: där finns då fotografer, en järnväg, och till och med aeronautiska pionjärer som bygger pedaldrivna flygmaskiner. Men ett par dagsresor i endera riktningen är man tillbaka i en sorts renässansvärld. Jag är till exempel mycket förtjust i möjligheten att en sorts Don Quijote-aktig riddare rider runt på landsbygden i sin faders rustning och söker efter en lindorm att dräpa eller ett viktigt slag att delta i, precis som just sin far, och att detta inte är helt och hållet tokigt.

känns väldigt slentrianmässig behandling av en hel social grupp. Tycker att rika ska presenteras som minst lika förväntande att arbeta som de andra grupperna, även om deras arbete kan vara av annan natur än för bättre ekonomiskt lottade eller inte behöver innebära att de måste få mat på bordet rätt så fort. Sedan noteras ju deras drällare på ett annat sätt än de från de av lägre stånd som antingen får rycka upp sig och skaffa ett levebröd eller lever på småtjuveri, andras välvilja och/eller daglönarbete.

Men vad GÖR väldigt rika aristokrater? Min generalisering kommer ur okunskap. Alltså, det finns ett borgerskap, det är jag med på, de är bankirer, kamrerer, advokater, och äger väverier, hyr ur bostäder, och så vidare, och de går väl kanske i lära hos sina fäder, eller studerar sitt yrke på något sätt. Några av de söker sig säkert till Läroverket av praktiska skäl? Eller? Gick man på universitet på säg, 1700-talet för att lära sig bokföring och sånt, eller arbetade man sig snarare upp inom ett handelskompani? Hursomhelst. Folk som har ärvt titlar och stora ägor? Alltså riktigt rika aristorater. Jag är osäker på vad de konkret arbetar med, i synnerhet i en tid och värld då adeln ju inte direkt sysslar med krigföring till häst och så. I de filmer man ser dräller de ju just ofta bara omkring och duellerar och har peruker och kärleksaffärer. Det är nog därifrån min bild kommer.

 

[Cybot]

Så tänker jag det! Jag tänker också att det möjligen är så att världen är försjunken i en rätt typisk fantasy-tideräkning, så att säga: eonerna går utan att teknologin egentligen någonsin når över typ klockor och armborst och kanske en del enkla krutvapen här och där. Men just i Krickdala så har historien ganska nyligen börjat röra sig mot industrialisering, kanske på grund av Den Blå Damens magiska inflytande: där finns då fotografer, en järnväg, och till och med aeronautiska pionjärer som bygger pedaldrivna flygmaskiner. Men ett par dagsresor i endera riktningen är man tillbaka i en sorts renässansvärld. Jag är till exempel mycket förtjust i möjligheten att en sorts Don Quijote-aktig riddare rider runt på landsbygden i sin faders rustning och söker efter en lindorm att dräpa eller ett viktigt slag att delta i, precis som just sin far, och att detta inte är helt och hållet tokigt.


Men vad GÖR väldigt rika aristokrater? Min generalisering kommer ur okunskap. Alltså, det finns ett borgerskap, det är jag med på, de är bankirer, kamrerer, advokater, och äger väverier, hyr ur bostäder, och så vidare, och de går väl kanske i lära hos sina fäder, eller studerar sitt yrke på något sätt. Några av de söker sig säkert till Läroverket av praktiska skäl? Eller? Gick man på universitet på säg, 1700-talet för att lära sig bokföring och sånt, eller arbetade man sig snarare upp inom ett handelskompani? Hursomhelst. Folk som har ärvt titlar och stora ägor? Alltså riktigt rika aristorater. Jag är osäker på vad de konkret arbetar med, i synnerhet i en tid och värld då adeln ju inte direkt sysslar med krigföring till häst och så. I de filmer man ser dräller de ju just ofta bara omkring och duellerar och har peruker och kärleksaffärer. Det är nog därifrån min bild kommer.

Om man tittar på sveriges medel och ultrarika aristokrati kring Gustav III:
a. Hovintrigerar. Inte bara genom att sticka andra hovpersoner i ryggen (bokstavligt och metaforiskt) utan genom att göra saker som kungen tycker om. T.ex. så var Gustaf Mauritz Armfelt (Gustav IIIs gunstling) en innovativ skådespelare, scenförfattare och regissör vid kungliga teatern....samtidigt som han var militär, deltog i konspirationer och hade en rad älskarinnor.
b. Har poster vid kungliga hovet. Kammarmästare, ryttarmästare osv. T.ex. Carl Bonde af Björnö (riksmarsalk och domare i Hovrätten) eller Hedvig "Hedda" von Fersen som var (motvilligt) hovfru.*
c. Har poster utanför hovet. T.ex. Nils Adam Bielke var president för bergskollegiet och det fanns ett par andra personer som hade varit ländshövdingar osv.
d. Hanterar sina ultrastora lantgods. T.ex. Ulrika Eleonora von Berchner, som tack vare sin elaka personlighet (artig och gallant, men som en huggorm mot andra kvinnor) gjort sig impopulär vid hovet drog sig tillbaka till sitt gods, skötte sina affärer (i princip det mesta av jordbruksmarken hyrs ut till diverse torpare) och hade en rad älskare (varav hon testamenterade stora delar av sin förmögenhet till den sista). Det finns andra som, för att diversifiera sina inkomster, t.ex. startade ett kanongjuteri eller byggde en fajansfabrik (där deras hovkontakter kom till användning för att hitta kunder och utverka ekonomiska fördelar).
e. Har en lämplig hobby, som måleri, teaterkonst, författarskap, filantropi osv. Den tidigare nämnda Armfelt eller kanske Eleonora von Düben (målare)

*och personlig vän med Gustav III, och deltog i en del av hans upptåg. Vad hade det betytt i Krickdala om någon, som ett skämt, maskerar sig och väcker folk mitt i natten med "kattmusik och oväsen"?

 

[Vimes]

Så tänker jag det! Jag tänker också att det möjligen är så att världen är försjunken i en rätt typisk fantasy-tideräkning, så att säga: eonerna går utan att teknologin egentligen någonsin når över typ klockor och armborst och kanske en del enkla krutvapen här och där. Men just i Krickdala så har historien ganska nyligen börjat röra sig mot industrialisering, kanske på grund av Den Blå Damens magiska inflytande: där finns då fotografer, en järnväg, och till och med aeronautiska pionjärer som bygger pedaldrivna flygmaskiner. Men ett par dagsresor i endera riktningen är man tillbaka i en sorts renässansvärld. Jag är till exempel mycket förtjust i möjligheten att en sorts Don Quijote-aktig riddare rider runt på landsbygden i sin faders rustning och söker efter en lindorm att dräpa eller ett viktigt slag att delta i, precis som just sin far, och att detta inte är helt och hållet tokigt.


Men vad GÖR väldigt rika aristokrater? Min generalisering kommer ur okunskap. Alltså, det finns ett borgerskap, det är jag med på, de är bankirer, kamrerer, advokater, och äger väverier, hyr ur bostäder, och så vidare, och de går väl kanske i lära hos sina fäder, eller studerar sitt yrke på något sätt. Några av de söker sig säkert till Läroverket av praktiska skäl? Eller? Gick man på universitet på säg, 1700-talet för att lära sig bokföring och sånt, eller arbetade man sig snarare upp inom ett handelskompani? Hursomhelst. Folk som har ärvt titlar och stora ägor? Alltså riktigt rika aristorater. Jag är osäker på vad de konkret arbetar med, i synnerhet i en tid och värld då adeln ju inte direkt sysslar med krigföring till häst och så. I de filmer man ser dräller de ju just ofta bara omkring och duellerar och har peruker och kärleksaffärer. Det är nog därifrån min bild kommer.

Jag tror att det är svårt att hitta en adelsnisch utan en ordentlig statsapparat i "din tid". Adeln är inte längre hyfsat autonoma krigsherrar utan snarare elitklassen med särskilt tillträde till högre ämbeten inom statsapparaten. Det eller så är de typ borgare som äger mark och använder den som utgångspunkt för investeringar.

Egentligt användbara akademiska skills (som bokföring) lär man sig inte på universitet. Jag tänker att universitetsbanorna vid "den här tiden" är mer inriktade på juridik om de ska vara direkt användbara.

 

[Sinisa_]

Jag tror att det är svårt att hitta en adelsnisch utan en ordentlig statsapparat i "din tid". Adeln är inte längre hyfsat autonoma krigsherrar utan snarare elitklassen med särskilt tillträde till högre ämbeten inom statsapparaten. Det eller så är de typ borgare som äger mark och använder den som utgångspunkt för investeringar.

Jag undrar om inte den gamla adeln i Krickdalas värld är en rest av en äldre ordning på nåt sätt, och dessutom lite främmande och excentrisk i just Krickdala.

Jag tror aldrig Krickdalas befolkning i allmänhet riktigt har erkänt eller brytt sig om en kung, för ingen kung har egentligen erkänt eller brytt sig om Krickdala och den sömniga landsbygden som omger det. Innan De Blå Häxan dök upp och fick Krickdala att växa, för en sisådär femtio somrar sen, var det bara en liten by, som beroende på var gränserna ritades på en karta i ett slott långt borta, ibland låg i utkanten av Amfibiekejsardömet, som ju var en sorts Ottomanska riket, och ibland i utkanten av något av kungadömena i Väster. Det viktigaste Krickdala var i Amfibiekejsardömet var nog en poststation, typ. Det är min känsla, i alla fall. Att adeln visserligen har ärvt land och sådär, och absolut betraktar sig själva som finare än andra, men att det inte är en stor sak för vanligt folk.

Fast allt det här är fortfarande oklart för mig. Jag har en vag tanke om att det har funnits mäktiga kungadömen väster om Krickdala, som sagt, riken och dynastier som på ett eller annat sätt har haft med Enhörningen att göra -- en sorts mystiskt totemdjur; oskuldens och glömskans tjänare. Något med lite känsla av Kung Arthur och just kyska och riddare, och så. Riddarromantik. Lite franskt på nåt diffust sätt. Välsignade av Enhörningen och utvalda för att skydda oskulden i världen. Slogs antagligen mot Amfibiekejsardömet, och smutsade ner sig ordentligt, och förlorade Enhörningens gunst. Nåt sånt. Kanske finns de här kungadömena kvar västerut, fast försvagade, fallna liksom, jag vet inte. Men det är i alla fall från dem som adeln i Krickdala stammar, i de fall då de inte har ärvt titlar ifrån Amfibiekejsardömets jättelika byråkrati.

 

[Sinisa_]

Om man tittar på sveriges medel och ultrarika aristokrati kring Gustav III:
a. Hovintrigerar. Inte bara genom att sticka andra hovpersoner i ryggen (bokstavligt och metaforiskt) utan genom att göra saker som kungen tycker om. T.ex. så var Gustaf Mauritz Armfelt (Gustav IIIs gunstling) en innovativ skådespelare, scenförfattare och regissör vid kungliga teatern....samtidigt som han var militär, deltog i konspirationer och hade en rad älskarinnor.
b. Har poster vid kungliga hovet. Kammarmästare, ryttarmästare osv. T.ex. Carl Bonde af Björnö (riksmarsalk och domare i Hovrätten) eller Hedvig "Hedda" von Fersen som var (motvilligt) hovfru.*
c. Har poster utanför hovet. T.ex. Nils Adam Bielke var president för bergskollegiet och det fanns ett par andra personer som hade varit ländshövdingar osv.
d. Hanterar sina ultrastora lantgods. T.ex. Ulrika Eleonora von Berchner, som tack vare sin elaka personlighet (artig och gallant, men som en huggorm mot andra kvinnor) gjort sig impopulär vid hovet drog sig tillbaka till sitt gods, skötte sina affärer (i princip det mesta av jordbruksmarken hyrs ut till diverse torpare) och hade en rad älskare (varav hon testamenterade stora delar av sin förmögenhet till den sista). Det finns andra som, för att diversifiera sina inkomster, t.ex. startade ett kanongjuteri eller byggde en fajansfabrik (där deras hovkontakter kom till användning för att hitta kunder och utverka ekonomiska fördelar).
e. Har en lämplig hobby, som måleri, teaterkonst, författarskap, filantropi osv. Den tidigare nämnda Armfelt eller kanske Eleonora von Düben (målare)

*och personlig vän med Gustav III, och deltog i en del av hans upptåg. Vad hade det betytt i Krickdala om någon, som ett skämt, maskerar sig och väcker folk mitt i natten med "kattmusik och oväsen"?

Alltså vad skulle jag göra utan rollspel.nu?
En adelsman som driver ett kanongjuteri. Det måste användas.
En "kung" som hittar på upptåg. Maskerar sig och gör oväsen. Också underbart.
Fajansfabrik.
Alltihopa är väldigt bra.

Något av det du beskriver tror jag kommer finnas i kretsen kring Den Blå Herrgården och dess väldiga, påkostade trädgård, snarare än kring en kung. Det är kring Den Blå Herrgården och dess mystiska ägarinna som alla intriger i Krickdala spinns, för det är där all makt är samlad och det är där man vill ställa sig in, inte så mycket hos Blå Damen själv, för hon syns nästan aldrig till, men hos Kammardrottningen, Blå Herrn, Ryttmästaren, och andra högt uppsatta figurer i hennes "hov". Blå Herrgården har också stora ägor på landsbygden, och gör, via skattmästare och liknande, stora affärer av alla sorter, och påminner nog nästan om ett litet halvborgerligt Versailles, så att säga, där gammal adel och nyrika bankirer och handelshus konkurrerar med varandra. Jag vet inte riktigt hur realistiskt det är, men det är så jag tänker mig det.

Kanongjuteri. Det är kanske inte meningen att vara roligt men alltså jag skrattar högt.

 

[Sinisa_]

* förvirrad - hen är konstant förvirrad, tappar paper runt sig, förlägger saker, glömmer bort vad hen höll på med och börjar något annat. Hens föreläsningar kan ta det mest skilda vägar då hen börjar snöa in på en småsak, eller råkar associera till något helt annat som sedan blir huvud ämnet. Hen har dock glömt mer om sina ämnen än de flesta andra har lärt sig, så på en fråga inom hens kunnande är svaret (på en T6):
1-2) att hen inte vet/har inte hört talas om det;
3-4) behöver kolla upp det hela i biblioteket/sina anteckningar och så länge någon ser till att hen inte tappar tråden kommer hen efter en liten stund hitta svaret;
5-6) kan svaret på direkten.
På frågor utanför hens fakultet så är det uppdelningen 1-3), 4-5), & 6), på frågor hen inte borde ha någon ide om alls är det 1-4), 5-6). & -).

När RP:na första gången interagerar med dem är det (på en T6):
1) att hen blandar ihop dem med någon annan som hen har interagerat med (ex. studenter, kollegor, bekanta, föräldrar till studenter) och kommer föra hela samtalet utifrån den premissen och referera till saker som hen och de-hen-tror-RP:na-är talade om senast.
2) att hen som ovan blandar ihop dem med någon annan, men nu någon hen inte har integrerat med (gäster hen hört ska vara där/ska komma (här kan hens förvirring göra hen tror de är folk som ska komma om minst en månade eller alla vet har avbokat), studenter från ett annat fakultet, nya anställda, m.m.) och kommer föra hela samtalet utifrån den premissen och vad hen tror de sysslar med.
3-4) att hen antar att de har träffats förut men att hen inte mins dem. Kommer utgå från att det är bäst att agera vänskapligt och referera till dem på sätt som indikerar viss bekantskap men inte tvingar hen att använda namn (likt Zsa Zsa Gabor so kallade alla "raring" för att hon inte mindes folks namn).
5-6) att hen inser att de inte har träffats förut.
För 1) & 2) så krävs det T3 lyckade övertalnings slag för att få hen att fatta att de inte är vem hen tror de är.
Har de träffats förut så är det samma sak bortsett från att 5-6) är att hen mins deras senaste interaktion.

* hemligt projekt - hen har ett projekt hen är väldigt hysch-hysch över, möjligen är det känt vad hen sysslar med men allt görs bakom lyckta dörrar (like Snorken och has luftskepp), eller så är det något alla vet att hen sysslar med men ingen vet exakt vad det är hen gör i sin kammare/laboratorium/ombyggda ladugård/sådant. Hen spenderar en massa personliga resurser med att få material till sitt projekt och mycket av sin fritid att arbeta på projektet, hitta vad hen behöver för det och hur hen ska få tag på det. Vad projektet är är upp till SL, som kan rulla på Hobby tabellen för inspiration. Möjligen är all hemlighetsmakeri bara för at hen inte vill bli störd eller för att hen tror att andra kommer håna hen för det som arbetas på.

* friluftslevare - hen spenderar sin fritid ute i naturen, gående långa sträckor, klättrande i träd, simmande i sjöar, tältande, tagande sig upp för berg, och liknande. Även hens akademiska kläder utmärks med förstärkta knän, ute kängor och liknande. Om hen kan kommer hen ha lektioner ute i det fria, möjligen på gående fot, eller börja föreläsningen först efter att man har tagit sig till en viss plats en bit bort. Anser nog att "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" och kommer ha ute lektioner även i väder andra inte anser passa..



* arbeta på sin flygmaskin - kan vara något mer flygplan artat, luftballong med motor o/e segel (eller framdrivet av tränade flyginsekter), kanske en aeronef, eller något mer magi upplyft.
* skidning - är det snö ute så skidar hen, är det sommartid så förbereder hen för snön med ex. att experimentera med valla formler, se över all vinter utrustning, arbeta på nya skidor/stavar, m.m.
* taxidermi - stopparupp fiskar, insekter och andra ointelligenta djur. Kanske behåller hen uppstoppningarna själv sedan, ger bort dem och/eller säljer dem.
* botaniker - studerar växter. Likt blom-samlaren så har hen en massa växter men det är mer för att ha som exempel eller studera hur de utvecklas.
* alkemi - har ett laboratorium (kan vara allt från ett mindre bord i ett hörn, till att ta upp hela övervåningen, till att hen har en helt ombyggd flygel/ladugård som lab) där hen studerar och experimenterar. Kan vara på sådan nivå att hen bara har kul med att följer instruktionerna i handboken hen har, till att göra experimenterande på hög nivå. Kanske har hen ett slutmål (den perfekta blå färgen för husmålning, ett sätt att snabb åldra ost, stärkande tinkturer för sjuka, m.m.) eller så kanske hen bara gillar att leka runt och se effekterna av vad hen gör.
* bygga urverksdrivna klockspel

Tack! Många av de här klistrar jag rakt in i kapitlet om Läroverket, i en slumptabell för akademikerna där! Guld!

 

[Sinisa_]

Egentligt användbara akademiska skills (som bokföring) lär man sig inte på universitet. Jag tänker att universitetsbanorna vid "den här tiden" är mer inriktade på juridik om de ska vara direkt användbara.

Så tänker jag nog också. Fast jag vet inte ens om Krickdala har en domstol. Har de en fängelsehåla, liksom? Ja, det har de väl möjligen, om jag måste tänka på det. En håla där de spärrar in rackare och landsvägsrövare. Eller? Jag känner nästan att jag vill hålla det där på Bamse-nivå, vad det nu kan tänkas vara. Å andra sidan sitter väl Paddan i fängelse i Det Susar i Säven, men det är ju inte riktigt andra smådjur som spärrar in honom där. Det känns som att det blir rätt mörkt om de gulliga smådjuren ska ha rättegångar och döma andra smådjur till straffarbete och liknande. Fast kanske sköter lykttändarna i Den Sista Gatlyktans Orden sådant lite diskret.

Juridiken handlar främst, tänker jag mig, om att skifta arv i enlighet med några gamla halvmytiska lagar, fulla av tabun och omständiga beräkningar ämnade att lugna de döda. Och sånt kan bara de korplärda, och jag misstänker att de är förbjudna att lära ut det de har lärt sig på Åksbergskollegiet.

 

[Cybot]

Så tänker jag nog också. Fast jag vet inte ens om Krickdala har en domstol. Har de en fängelsehåla, liksom? Ja, det har de väl möjligen, om jag måste tänka på det. En håla där de spärrar in rackare och landsvägsrövare. Eller? Jag känner nästan att jag vill hålla det där på Bamse-nivå, vad det nu kan tänkas vara. Å andra sidan sitter väl Paddan i fängelse i Det Susar i Säven, men det är ju inte riktigt andra smådjur som spärrar in honom där. Det känns som att det blir rätt mörkt om de gulliga smådjuren ska ha rättegångar och döma andra smådjur till straffarbete och liknande. Fast kanske sköter lykttändarna i Den Sista Gatlyktans Orden sådant lite diskret.

Juridiken handlar främst, tänker jag mig, om att skifta arv i enlighet med några gamla halvmytiska lagar, fulla av tabun och omständiga beräkningar ämnade att lugna de döda. Och sånt kan bara de korplärda, och jag misstänker att de är förbjudna att lära ut det de har lärt sig på Åksbergskollegiet.

Även om det är lite mörkt så lär ju diverse personer med intressen i det ockulta ha kontakter med fängelsechefen, så att man då och då ser ett gäng straffarbetare med hackor och spadar på väg till någon utgrävning där man hittat en bronsstaty eller järnljusglödande megalit.

 

[Gamiel]

Så tänker jag det! Jag tänker också att det möjligen är så att världen är försjunken i en rätt typisk fantasy-tideräkning, så att säga: eonerna går utan att teknologin egentligen någonsin når över typ klockor och armborst och kanske en del enkla krutvapen här och där. Men just i Krickdala så har historien ganska nyligen börjat röra sig mot industrialisering, kanske på grund av Den Blå Damens magiska inflytande: där finns då fotografer, en järnväg, och till och med aeronautiska pionjärer som bygger pedaldrivna flygmaskiner. Men ett par dagsresor i endera riktningen är man tillbaka i en sorts renässansvärld. Jag är till exempel mycket förtjust i möjligheten att en sorts Don Quijote-aktig riddare rider runt på landsbygden i sin faders rustning och söker efter en lindorm att dräpa eller ett viktigt slag att delta i, precis som just sin far, och att detta inte är helt och hållet tokigt.

Du tänker för... det finns ett ord för tron att utveckling ska ske på ett visst sett men just nu kommer jag inte på det, så istället får jag välls säga att du tänker fel här. Teknologi, mode, krigsföring behöver inte utvecklas i den takt eller på det sett vi har sett här i Europa, eller i någon annan del av världen. Sedan ska du komma ihåg att det är är ett Wes Anderson/Tove Janssons/Elsa Beskow/Kenneth Grahame/m.m. rollspel, saker finns för att de finns, det behövs inte något avancerat världsbyggande där allt behöver förklaras. Det finna riddare för att självklart finns det riddare, även om de kanske är gamla och i praktiken förlegade så finns de som något RP:na kan hjälpa, ha som mentorer eller om de vill: vara. Det finns en regerande kung/drottning där borta för att självklart finns det en regerande kung/drottning i den här typen av värld hen råkar bara inte vara här för att hen är inte viktig, samma sak gäller hovlivet, det är något som sker där borta men SL kan använda som en plotpoäng på något sätt. Det finns experimentella flygplan och automobiler för att det är saker som finns i inspirationerna till det här. Fyrverkeri finns men ingen har tänkt på att utveckla eldvapen för det förstör stämningen.

Bry dig inte om att tänka på hur saker helt och hållet hänger ihop eller utvecklats, så länge det känns som det hänger ihop behöver man inte fördjupa sig i det i den här typen av spel. Det är inte EON.

Men vad GÖR väldigt rika aristokrater?

I en här typen av värld så är nog de flesta av dem storbönder i första hand med allt vad det innebär, sedan måste de ju hålla koll på sitt hushåll med allt vad det innebär av arbetare och skötsel, de kan också vara investerare/ägare av flera olika projekt - antingen något som de får ut pengar på, är moraliskt-socialt rätt/ger sociala poäng, eller bara är intresserad av - och sedan är de många gånger det sociala högdjuret i sitt område med efterföljande förväntade skyldighet att dyka upp till lokala tillställningar respektive anordna sådana.

Alltså, det finns ett borgerskap, det är jag med på, de är bankirer, kamrerer, advokater, och äger väverier, hyr ur bostäder, och så vidare, och de går väl kanske i lära hos sina fäder, eller studerar sitt yrke på något sätt. Några av de söker sig säkert till Läroverket av praktiska skäl?

Det här känns som en väldigt post Marx läsning av vad en borgare är, inte helt passande med den typen av värld det känns som du bygger upp.

Folk som har ärvt titlar och stora ägor? Alltså riktigt rika aristorater. Jag är osäker på vad de konkret arbetar med, i synnerhet i en tid och värld då adeln ju inte direkt sysslar med krigföring till häst

Krickdala känns inte som ett ställe där krigsföring till häst egentligen var del av historien, riddare är där mer för att slåss mot monster och de fåtal rövarkungar som har dycktupp genom historien.

Sedan känns det inte heller som ett ställe där man har "riktigt rikt" folk utan överklassen är mer lokala storbönder med en riktigt fin bostad (kan vara ett mindre slott/borg) och pengar över till något större mer eller mindre egensinnigt projekt (automobil / flygmaskin / praktträdgård / experimenterande med latbruksmetoder/maskiner/grödor/liknande / m.m. )

 

[Gamiel]

Sedan känns det inte heller som ett ställe där man har "riktigt rikt" folk utan överklassen är mer lokala storbönder med en riktigt fin bostad och pengar över till något större

Inte för att säga att sådan inte finns, men de finns "där borta". Likt hur Mumintrollen behöver resa bort från Mumindalen för att möta aristokrater och stor rika.

Men vad GÖR väldigt rika aristokrater?

Tror Phoenix And Ashes av Mercedes Lackey kan vara inspirerande, utspelar sig innan och under 1:a Världskriget på engelska landsbygden med de två huvudpersonerna varande av den lokal gamla godsherre familjen respektive den lokala ofrälse pampen. Påpekning dock att det är England med sina noterbart fler sociala regler och åtskillnader än det känns som Norden eller nordiska sago/fantasy världar brukar ha.

Tack! Många av de här klistrar jag rakt in i kapitlet om Läroverket, i en slumptabell för akademikerna där! Guld!

Tack. De flesta förslagen är att jag bara tar de olika karaktärerna i Mumindalen och liknande och skriver ut deras excentriteter.

Så tänker jag nog också. Fast jag vet inte ens om Krickdala har en domstol. Har de en fängelsehåla, liksom? Ja, det har de väl möjligen, om jag måste tänka på det. En håla där de spärrar in rackare och landsvägsrövare. Eller? Jag känner nästan att jag vill hålla det där på Bamse-nivå, vad det nu kan tänkas vara. Å andra sidan sitter väl Paddan i fängelse i Det Susar i Säven, men det är ju inte riktigt andra smådjur som spärrar in honom där. Det känns som att det blir rätt mörkt om de gulliga smådjuren ska ha rättegångar och döma andra smådjur till straffarbete och liknande. Fast kanske sköter lykttändarna i Den Sista Gatlyktans Orden sådant lite diskret.

Bamse har en polis för hela det utspridda samhället vars finka också tycks fungera som fängelse för kortare straff. Samhällstjänst av något slag är ett återkommande straff, flera gånger kopplat till att lämna tillbaka allt som stulit (och be om förlåt samtidigt) och städa upp de röror som de har orsakat.

Petter och Lotta böckernas by har en polis som dyker upp i vissa historier.

Gordon och Paddy är ju poliserna för sitt smådjurssamhälle där finkan är en del av polisstationen men vi ser dem enbart användas för övernattning av Gordon och Paddy själva. De som vi ser få straff får samhällstjänst.

Folk och rövare i Kamomilla stad (som jag nu slår mig i pannan över att jag inte nämnt tidigare) har en polis om jag mins rätt.

Även om det är lite mörkt så lär ju diverse personer med intressen i det ockulta ha kontakter med fängelsechefen, så att man då och då ser ett gäng straffarbetare med hackor och spadar på väg till någon utgrävning där man hittat en bronsstaty eller järnljusglödande megalit.

Till det där kan man lika gärna hyra de lokala drängarna och daglönarna vid de tider som lantbruket inte behöver så många händer.

 

[afUttermark]

Klart det finns en barsk polismamsell med stärkt krage och ett rysligt humör. Belladonna Foncé är en stursk angorakatt som har ett litet häkte och en liten polisstation på en sidogata strax bakom Grönsakstorget. Här huserar fru Foncé tillsammans med konstaplarna Kirsten och Charlie ett strävsamt gift bondkattpar. I stationens källare sitter Mullvadsherren Baltzar. Krickdalas mycket nitiske åklagare.
Häktet används som redskapsförråd men då och då får Charlie flytta ut sin höghjuling och sina verktyg för att cellen ska husera någon fyllbult eller bov.

 

[Sinisa_]

Du tänker för... det finns ett ord

För mycket? Skämt åsido:

Teknologi, mode, krigsföring behöver inte utvecklas i den takt eller på det sett vi har sett här i Europa, eller i någon annan del av världen. Sedan ska du komma ihåg att det är är ett Wes Anderson/Tove Janssons/Elsa Beskow/Kenneth Grahame/m.m. rollspel, saker finns för att de finns, det behövs inte något avancerat världsbyggande där allt behöver förklaras. Det finna riddare för att självklart finns det riddare, även om de kanske är gamla och i praktiken förlegade så finns de som något RP:na kan hjälpa, ha som mentorer eller om de vill: vara. Det finns en regerande kung/drottning där borta för att självklart finns det en regerande kung/drottning i den här typen av värld hen råkar bara inte vara här för att hen är inte viktig, samma sak gäller hovlivet, det är något som sker där borta men SL kan använda som en plotpoäng på något sätt. Det finns experimentella flygplan och automobiler för att det är saker som finns i inspirationerna till det här. Fyrverkeri finns men ingen har tänkt på att utveckla eldvapen för det förstör stämningen.

Bry dig inte om att tänka på hur saker helt och hållet hänger ihop eller utvecklats, så länge det känns som det hänger ihop behöver man inte fördjupa sig i det i den här typen av spel. Det är inte EON.

Möjligen är jag påverkad av att en gång i tidens gryning har studerat till civilingenjör, eller i mitt allra första lekande byggt med lego, där allt ju måste hänga samman och ha en bra stomme först och innerst inne, för att inte falla sönder när man försöker leka med det. För jag gillar att försöka ha intern realism, och söka efter vettiga anledningar till att det både kan finnas experimentflygmaskiner och riddare, eller googla om katolska kyrkan och tänka kring hur ett samhälle skulle se ut om korparna hade bildat en sorts kyrka, men där de FAKTISKT kunde resa mellan de dödas och de levandes värld. Och så vidare.

På många sätt fungerar det där kravet på intern realism som en begränsning som öppnar upp min kreativitet. Det är kanske ungefär som när man skriver sonetter eller rapverser och tvingas hitta ett ord som rimmar på, säg Selma Lagerlöf, och man (Organism 12 var det väl som hittade just detta underbara rim) snubblar sig fram till ordet "kadavermjöl". Det har liksom redan dykt upp en massa kul grejer i Tistelriddare, för att jag försöker tvinga mig själv att ha någorlunda vettiga förklaringar till varför saker ser ut som de gör, och hur man egentligen kan andas och leva på månen, eller varför rävar inte äter upp mössen de bor granne med, och så vidare.

Jag tror att detta i väldigt hög grad bara är en smaksak, men att man sedan gärna hittar på skäl till varför ens eget val är objektivt bättre. Jag kände den impulsen klia i mig själv när folk diskuterade just intern realism i en annan tråd, men jag låter bli att göra det här. För mig funkar det helt enkelt att göra såhär.

 

[Sinisa_]

Det här känns som en väldigt post Marx läsning av vad en borgare är, inte helt passande med den typen av värld det känns som du bygger upp.

Det är det nog. Alltså du vet, utöver en del vårdjobb i tjugoårsåldern har jag bokstavligt talat arbetat som poet och författare hela mitt liv. Och folk runt mig när jag växte upp var arbetarklass. Så min kunskap om hur arbetslivet ser ut är i mångt och mycket begränsat till det, och till yrkena som fanns i de där bilderböckerna man läste som barn på åttiotalet, där katter och ormar var brandmän och murare och brevbärare och sådär. Min bild av vad familjemedlemmar som numera är civilingenjörer gör på dagarna är att de går runt på byggen med slipsar och gula hjälmar och tittar på saker, eller sitter framför en dator och trycker på knappar. Med andra ord: om folk är medelklass men inte förläggare, redaktörer, litterära agenter, eller producerar teveprogrammet Babel, vet jag knappt vad de jobbar med i samtiden, än mindre vad de arbetade med för tvåhundra år sen. Var de inte kamrerer och ägde väverier?

Angående Marx tänker jag nog att klass inte ska komma in som en särskilt stor faktor i spelvärlden alls. Dvs smådjuren är inte explicit strukturellt förtryckta av andra smådjur, och de är inte särskilt intresserade av "penningen", utan det är andra konflikter och krafter som styr deras liv: längtan efter spänning, försök att upprätthålla eller undfly sociala konventioner, sökandet efter ära eller status i Krickdala, etc.

 

[Sinisa_]

Krickdala känns inte som ett ställe där krigsföring till häst egentligen var del av historien, riddare är där mer för att slåss mot monster och de fåtal rövarkungar som har dycktupp genom historien.

Nej. Möjligen krigföring ridande på kopparödlor. Och jag tror nog ändå att det har förekommit en del krig i det förflutna, och långt borta. Annars blir det svårt att ha gamla försvunna kejsardömen, ett Amfibiekejsardöme som gått under, och så. Det finns en sorts Fylke-mysighet som jag vill komma åt, som handlar om att det inte är krig i Krickdala, och aldrig har varit det, och att det inte finns ond magi eller skuggbestar där, men att sådant ändå finns ute i den vida, farliga världen.

 

[Sinisa_]

Samhällstjänst av något slag är ett återkommande straff, flera gånger kopplat till att lämna tillbaka allt som stulit (och be om förlåt samtidigt) och städa upp de röror som de har orsakat.

Samhällstjänst är väldigt bra! Jag ser framför mig en grupp trumpna rackare och landstrykare som tvingas måla om väderkvarnar och hus som straff för att de stulit en pråm full med hattnålar och silverbroscher.

Klart det finns en barsk polismamsell med stärkt krage och ett rysligt humör. Belladonna Foncé är en stursk angorakatt som har ett litet häkte och en liten polisstation på en sidogata strax bakom Grönsakstorget. Här huserar fru Foncé tillsammans med konstaplarna Kirsten och Charlie ett strävsamt gift bondkattpar. I stationens källare sitter Mullvadsherren Baltzar. Krickdalas mycket nitiske åklagare.
Häktet används som redskapsförråd men då och då får Charlie flytta ut sin höghjuling och sina verktyg för att cellen ska husera någon fyllbult eller bov.

Hahaha, guld. Du säljer nästan in mig på idén, men grejen, som jag minns nu, är att smådjuren som arbetar med att tända gatlyktorna också fungerar som en sorts ordningsvakter: de stoppar tjuvar, håller ordning, släcker bränder, och så vidare. De har till och med tjusiga uniformer. Använder alkemiska, bländande fyrverkier och armborst med alkemiska eldpilar för att skrämma bort rovfåglar.

Så jag tänker att det du beskriver är ett par medlemmar Den Yttersta Lyktans Riddarorden som har hand om arresten.

Älskar att en mullvad som heter Baltzar är en nitisk åklagare. Jag undrar om inte småbrottslingar döms direkt av Den Yttersta Lyktans egna medlemmar, lite som Judges i Mega City Ett, medan svårare fall utreds av en åklagare, som presenterar fallet under någon sorts rådsmöten där allt möjligt avhandlas av tolv valda, viktiga invånare i Krickdala.