Tankar efter att ha provat OSR

[Sömniga Isaac]

Som alla andra termer vi använder här på forumet så är det luddigt, men jag tror att de flesta använder ordet "samberättande" så, att man ger spelarna makt utanför rollpersonernas. Och det gör ju också att det blir svårt att låta spelarna "spela för att vinna", eftersom de kan ändra på spelvärlden.

Helt riktigt och jag är ju egentligen medveten om detta, här borde jag använt termen kollaborativt berättande vilket alla rollspel har som gemensam stomme, där samberättande antyder mer om själva maktförhållandet.

 

[anth]

Tänker till exempel på inspiration i DnD 5 som kan tendera att hamna i spelledarens godtycke istället för att hängas upp på tydliga kriterier (nu vet jag att just DnD 5 försökt hänga upp det på kriterier bundna mot flaws, ideals och bonds).

Det var därför vi införde regeln att alla vid bordet, även andra spelare, fick säga att något var värt inspiration.
Det fungerade mycket bättre.

 

[JohanL]

Det bygger väl på vilket förtroende man har för att rimlighetsbedömningar faktiskt är något som görs ärligt och opartiskt?

Det är inte riktigt det jag tänker. Det är mer att vi alla har fördomar om vad som är rimligt och kan fungera (såväl externrealistiskt som internrealistiskt), även om man är opartisk och vill göra så gott man kan. Så vad som fungerar i spel i det läget blir då likvärdigt med vad SL - även helt välvilligt - tycker känns rimligt, och "player skill" är i det läget att förstå vad för sorts saker SL tycker funkar och göra så. Och det är det jag tycker är litet sådär.

Dessutom blir det antagligen mer ansträngt om en spelare tycker sig ha en bra idé och SL skjuter ned den utan tärningsslag, jämfört med om man får slå och se hur det går (där en del av den bedömningen så att säga lämnats över till tärningarna).

 

[Sömniga Isaac]

Det var därför vi införde regeln att alla vid bordet, även andra spelare, fick säga att något var värt inspiration.
Det fungerade mycket bättre.

Det här ser jag själv som en lösning som jag själv gärna använder vid spelbordet om jag nu ska använda inspiration. Antingen det eller att jag kör PF 2 med deras hero points som du får en vid start och en för varje timme därefter.

 

[Sömniga Isaac]

Dessutom blir det antagligen mer ansträngt om en spelare tycker sig ha en bra idé och SL skjuter ned den utan tärningsslag, jämfört med om man får slå och se hur det går (där en del av den bedömningen så att säga lämnats över till tärningarna).

Fast även detta möter väl en del problem i till exempel DnD där spelledaren helt enkelt kan sätta en svårighetsgrad som spelaren inte kan övernå och på så sätt skjuta ned spelarens plan oavsett? Just detta dilemma kommer du inte undan oavsett spel om det är spelledaren som sätter svårighetsgraden istället för systemet.

 

[Quadrante]

Om man i förväg ”kommer överens om att spelarskicklighet” gäller för spelet, så gissar jag att det inte är OSR man spelar.

 

[Sömniga Isaac]

Om man i förväg ”kommer överens om att spelarskicklighet” gäller för spelet, så gissar jag att det inte är OSR man spelar.

Problemet här tror jag är att OSR är ganska brett, spelarskicklighet kan vara en del av OSR rörelsen, där andra lägger större vikt vid tärningen. Tror @anth lyfte detta lite ovan. Tror man gör sig en otjänst om man försöker att smalna av OSR för mycket då rörelsen är väldigt bred och spretig.

 

[Genesis]

Det är inte riktigt det jag tänker. Det är mer att vi alla har fördomar om vad som är rimligt och kan fungera (såväl externrealistiskt som internrealistiskt), även om man är opartisk och vill göra så gott man kan. Så vad som fungerar i spel i det läget blir då likvärdigt med vad SL - även helt välvilligt - tycker känns rimligt, och "player skill" är i det läget att förstå vad för sorts saker SL tycker funkar och göra så. Och det är det jag tycker är litet sådär.

Dessutom blir det antagligen mer ansträngt om en spelare tycker sig ha en bra idé och SL skjuter ned den utan tärningsslag, jämfört med om man får slå och se hur det går (där en del av den bedömningen så att säga lämnats över till tärningarna).

Jag tycker att detta stämmer, och spelarskicklighet här är ju till viss del detta, rent krasst. Likadant med alla utmaningar som har en domare, från fotboll till samhällskunskapsprov. Frågan är hur stor del av beslutet som avgörs av detta och hur stor del som avgörs av faktisk rimlighet. Spelledarens ambition är ju att det ska vara den fiktiva världen som styr så mycket som möjligt, och att minimera inflytandet av personliga faktorer, och tar man med hela gruppen i rimlighetsbedömningen så kommer man förhoppningsvis närmare. Men absolut, vet jag att SL tror att hoppsparkar är nästan omöjliga att försvara sig mot, även om jag personligen inte tror detta, så är ju, strikt talat, det optimala att använda mycket hoppsparkar.

Vi ser samma effekt i fotboll, där man överdriver en skada för att få domaren att döma hårdare. Det faller lite under "sportslighet" att låta bli sådant. Pilzes kommentarer om "korpfotboll" känns träffande här.

 

[anth]

Det är inte riktigt det jag tänker. Det är mer att vi alla har fördomar om vad som är rimligt och kan fungera (såväl externrealistiskt som internrealistiskt), även om man är opartisk och vill göra så gott man kan. Så vad som fungerar i spel i det läget blir då likvärdigt med vad SL - även helt välvilligt - tycker känns rimligt, och "player skill" är i det läget att förstå vad för sorts saker SL tycker funkar och göra så. Och det är det jag tycker är litet sådär.

Dessutom blir det antagligen mer ansträngt om en spelare tycker sig ha en bra idé och SL skjuter ned den utan tärningsslag, jämfört med om man får slå och se hur det går (där en del av den bedömningen så att säga lämnats över till tärningarna).

Det du beskriver är vad som händer om man har en dålig spelledare.
En bra spelledare klarar av att spelleda opartiskt.

Nu kanske du säger: "så bara 20 % av alla spelledare är bra nog att spelleda OSR."
Det är inte min erfarenhet, jag skulle säga att minst 80 % av alla spelledare klarar av att vara opartiska.
Nu kan det vara så att minurval av spelledare är lite anekdotiskt, då en överväldigande majoritet kommer från rollspel.nu.
Jag kan faktiskt inte säga om spelledare från rollspel.nu håller högre klass än spelledare som inte hänger på rollspel.nu.

 

[anth]

Om man i förväg ”kommer överens om att spelarskicklighet” gäller för spelet, så gissar jag att det inte är OSR man spelar.

Om man kan växla mellan spelarskicklighet och tärningsslag efter eget godtycke så är det definitivt inte OSR man spelar.

 

[Sömniga Isaac]

En bra spelledare klarar av att spelleda opartiskt.

En fråga, hänger inte detta samman med äventyrens struktur också? Att sättet att skriva och författa till OSR medför att spelledaren blir avlastad från sådant som annars kan hänga väldigt mycket på godtycke? Det är min upplevelse när jag läst OSR äventyr och äldre moduler jämfört med äventyr till andra spel.

 

[JohanL]

Spelledarens ambition är ju att det ska vara den fiktiva världen som styr så mycket som möjligt, och att minimera inflytandet av personliga faktorer

Det här uppfattar jag som en av attraktionerna med blorben - när den väl är skapad har SL så att säga avsiktligt flyttat ut saker bortom det egna godtycket omdömet och in i den matematiserade modellen. Det är då lätt att få saker att i alla fall kännas rättvisa.

 

[Genesis]

Det här uppfattar jag som en av attraktionerna med blorben - när den väl är skapad har SL så att säga avsiktligt flyttat ut saker bortom det egna godtycket omdömet och in i den matematiserade modellen. Det är då lätt att få saker att i alla fall kännas rättvisa.

Hur spelar man OSR utan blorb? Känns som att det är själva kärnan i spelstilen? Jag har uppfattat blorb som Sandras försök att kodifiera vad hon tycker är bra med OSR-spel.

 

[JohanL]

Men absolut, vet jag att SL tror att hoppsparkar är nästan omöjliga att försvara sig mot, även om jag personligen inte tror detta, så är ju, strikt talat, det optimala att använda mycket hoppsparkar.

If do right, no can defense?

(Ett annat exempel där jag uppfattar att folk har olika uppfattning är i vilken grad man kan övertyga NPC:er bara med att man har rationella och rimliga argument, gentemot att de kan vara sturiga och ha grävt ned sig i sin position och ingen Orate i världen hjälper.)

 

[JohanL]

Hur spelar man OSR utan blorb? Känns som att det är själva kärnan i spelstilen? Jag har uppfattat blorb som Sandras försök att kodifiera vad hon tycker är bra med OSR-spel.

Jag vet inte, slutar det vara OSR som SL improviserar varje rum i dungen allteftersom, men man sedan får bemöta det på det sedvanliga viset?

(Genuin fråga, alltså.)

 

[anth]

En fråga, hänger inte detta samman med äventyrens struktur också? Att sättet att skriva och författa till OSR medför att spelledaren blir avlastad från sådant som annars kan hänga väldigt mycket på godtycke? Det är min upplevelse när jag läst OSR äventyr och äldre moduler jämfört med äventyr till andra spel.

Njo, delvis.
De är alltså inte så svårt att spela opartiskt, därför skrev jag att 80 % klarar av det (%-satsen är ointressant, de flesta klarar av det).

Men det finns en skicklighetsnivå ovanför att spela opartiskt, som inte lika många klarar av.
Det är att snabbt kunna improvisera när spelarna gör oväntade elle omvälvande saker.
En grotta får sägas vara i balans (equilibrium) innan äventyrarna kommer dit.
Rollpersonerna kommer dit och förstör balansen, normalt genom att döda alla monster och ta alla skatter - men att göra detta kan ta dagar, ibland veckor. Då gäller det för spelledaren att få grottans innevånare att reagera realistiskt på hotet som äventyrarna utgör.

 

[luddwig]

Hur spelar man OSR utan blorb?

Man tillåter att spelledaren improviserar på en rimlig nivå när rollpersonerna rör sig utanför det förberedda.

 

[anth]

Jag vet inte, slutar det vara OSR som SL improviserar varje rum i dungen allteftersom, men man sedan får bemöta det på det sedvanliga viset?

(Genuin fråga, alltså.)

Njä, se mitt svar till @Sömniga Isaac ovan.
En riktigt bra spelledare ska givetvis klara av att improvisera beroende på vilket kaos rollpersonerna skapar - och samtidigt vara opartisk.

Men att improvisera allt?
Är det OSR-spel man spelar, spelarna har kul och inte är direkt medvetna om att spelledaren improviserar allt...
...om jag svarar att det inte är OSR - vad tusan är det då istället?

 

[Sömniga Isaac]

Rollpersonerna kommer dit och förstör balansen, normalt genom att döda alla monster och ta alla skatter - men att göra detta kan ta dagar, ibland veckor. Då gäller det för spelledaren att få grottans innevånare att reagera realistiskt på hotet som äventyrarna utgör.

Precis och det var denna del jag tänker att strukturen hjälper med. Att strukturen avlastar så spelledaren kan lägga sin kraft på att se och dra slutsatser om hur saker förändras allt eftersom äventyrarna rör sig genom komplexet. Jag säger inte att det är enkelt, jag tänker dock att den inbyggda strukturen underlättar detta för spelledaren. Lite som en del av spelen @Genesis arbetat med ger stöd och struktur för en viss typ av spel som avlastar för deltagarna att fokusera på rätt saker, inte nödvändigtvis att det är enkelt att bygga en bra berättelse för det men systemet avlastar för deltagarna så de kan fokusera på huvudaktiviteten utan att belastas mentalt i onödan.

 

[Gerkub]

Njä, se mitt svar till @Sömniga Isaac ovan.
En riktigt bra spelledare ska givetvis klara av att improvisera beroende på vilket kaos rollpersonerna skapar - och samtidigt vara opartisk.

Men att improvisera allt?
Är det OSR-spel man spelar, spelarna har kul och inte är direkt medvetna om att spelledaren improviserar allt...
...om jag svarar att det inte är OSR - vad tusan är det då istället?

Jag vet inte om det spelar så stor roll vad det är, jag tänker att är ett brett begrepp som innebär vissa konventioner som återkommer i olika oberoende beskrivningar av det. Om en grupp nära vänner har svinkul att spela ett improviserat OSR-spel på fyllan så bryr jag mig inte om att definiera vad de gör. Men om någon t ex marknadsför ett spel som ”OSR” fast det inte har något gemensamt med någon av de breda konventionerna så finns det absolut fog för att vara kritisk.