Jag vill göra dem till ett motsträvigt, vilt och egensinnigt folkslag av poeter och herdar, som bryr sig föga om civilisation, moral eller världslig makt. De strövar omkring med sina bergsfår och kameler och komponerar sånger om tragisk kärlek och olika hjältedåd som aldrig utförs av stora, klumpiga krigare utan av olika tricksterfigurer, som lurar och förvillar fienderna.Jag hade försökt tvätta bort de värsta Pan-referenserna och snarare hittat något annat att basera dem på. Kanske nordafrikanska bergsfolk i Atlasbergen?
Varför då?Jag vill göra dem till ett motsträvigt, vilt och egensinnigt folkslag av poeter och herdar, som bryr sig föga om civilisation, moral och religion, som strövar omkring med sina bergsfår och kameler och komponerar sånger om tragisk kärlek och olika hjältedåd som aldrig utförs av stora, klumpiga krigare utan av olika tricksterfigurer, som lurar och förvillar fienderna.
Ser bra ut. För att vara något som "bryr sig föga om civilisation" så ser de väldigt civiliserade ut med sina avancerade kläder och vapen.
Varför jag skulle vilja göra såna fauner? Jag tycker det är en lagom ny och annorlunda variant av satyr/ faun, och att det tar tillvara på @Mogger s feedback till OP om att hämta inspiration från bergsfolk i Nordafrika snarare än guden Pan.Varför då?
Alltså jag tänker, som ju @Svarte Faraonen också nämnde, att de inte bryr sig om att skapa stora riken och bygga städer och skriva böcker och sånt. Däremot skulle de nog, om jag fick bestämma, dels ha en viss egen hantverkstradition, där de gör smycken i silver och färgar tyger och garvar läder, och dels viss handel för att få fatt i exempelvis vapen.Ser bra ut. För att vara något som "bryr sig föga om civilisation" så ser de väldigt civiliserade ut med sina avancerade kläder och vapen.
Inte alls dumt!De är nog, inser jag nu, en sorts fremener.
Det skulle kunna finnas en grupp som migrerar mellan Drakryggen och Hamarradalen. De kan ta sig upp längs sluttningar som är för branta för andra folkslag, och har därför ointagliga tillflykter i bergen. Råvaror för hantverk kan de få från bergens dvärgar, och de kanske kommer ned till Thetis för att handla på vintrarna - i långa kåpor/mantlar som gör det lätt att missta dem för människor, om man inte särskilt tittar efter hovarna som sticker ut..Alltså jag tänker, som ju @Svarte Faraonen också nämnde, att de inte bryr sig om att skapa stora riken och bygga städer och skriva böcker och sånt. Däremot skulle de nog, om jag fick bestämma, dels ha en viss egen hantverkstradition, där de gör smycken i silver och färgar tyger och garvar läder, och dels viss handel för att få fatt i exempelvis vapen.
De är nog, inser jag nu, en sorts fremener.
Ser inte hur det går så bra ihop med "bryr sig föga om civilisation, moral eller världslig makt" eftersom de folken gör det. Känns mer som något som är en nickning till den moderna-ish idén om "Pan" som kaos/anti-civilisation/omstörtande-av-moderna-samhället .att det tar tillvara på @Mogger s feedback till OP om att hämta inspiration från bergsfolk i Nordafrika snarare än guden Pan.
Fremenerna hade ett väldigt stort rike och stora grott städer.De är nog, inser jag nu, en sorts fremener.
Yes! Där har vi det! Sedan, vid lägerelden, sjunger de sånger och komponerar melankoliska verser. Dricker eget vin från druvodlingarna längs de svala sluttningarna. Vinet når ibland ner till Krilloan och Kopparhavets södra hamnar, men även, via träskmarkernas snåriga flodsystem, till Ormsjöns länder."Det var vår tredje dag bland bergen efter Ormpassets karavanseraj, och vi var tvungna att inse att vi var vilse. Åt alla håll låg slänter och branta ravinväggar. Vi var halvvägs ned i en dalgång när ett skott ekade mellan klipporna. Min kamrat Ismaks järnhatt flög fritt genom luften, men han var annars oskadd. Ytterligare en kula slog mitt kortsvärd ur handen just som jag drog det. Det var omöjligt att se vår fiende, eller ens avgöra var uppe längs branterna skotten kom ifrån. Vi släppte våra vapen och sträckte händerna i luften. Vårt enda hopp nu var nåd. Jag såg tre gestalter plötsligt resa sig från vad som ögonblicket innan varit lodrät klippvägg. Deras vida, huvförsedda mantlar hade helt dolt dem och deras smäckra bössor. Mitt hjärta slog en volt när jag såg att det var getklövar som stack ut under deras breda mantlar. Fauner! Vi var mer vilse än jag insett!"
Det var 25 år sedan, men här är några osorterade minnen: Faunerna utgör en liten andel av underklassen i regionen Vidonias städer: de jobbar gärna inom vad vi idag skulle kalla serviceyrken, såsom gycklare, taverna-personal, bärare, rackare/sophämtare, lägsta graderna av tjänare i stora patricierhushåll och så vidare. Livsnjutare -- vin, älskog, sång, dans, grovkorning humor, med mera -- med en happy-go-lucky-attityd. Men också listiga överlevare som när det är dags att slå till, alternativt ligga lågt. Jag utgick från de antika sagorna om fauner och satyrer och funderade på hur de skulle fungera i en urban renässans/musketör-miljö. I strid är faunerna jäkligt bra på att hoppa och spurta, och en faunspark i magen gör riktigt jäkla ont.Det skulle vara kul att höra @Mekanurg s tankar runt hur han designed fauner i Gondica.
Nu ska jag inte dra iväg det här i totalt OT, men jag hörde en intervju med Grant Morrison för många år sen, serieskaparen, och han sa att varje gång han tog över en ny ikonisk superhjälteserie -- Batman, X-men, Wonder Woman -- så tittade han på vad som gjort figurerna till ikoner från första början. Vilken arketyp hade de uppfyllt för den ursprungliga skaparen eller, ibland, i en sorts kollektivt medvetande i ögonblicket när de transcenderat "nördkulturen" och exploderat ut i populärkulturen? Ungefär så. Sedan utgick han från den "kärnan", det som funkat och klickat så att säga, när han skrev nytt. Och hans skrivande är ju ofta extremt spejsat och psykedeliskt och oväntat, men ändå på något sätt förankrat i en "urkänsla" för karaktärerna. Säg såhär: om Morrison skulle skrivit The Last Jedi skulle Luke Skywalker möjligen ha brutit fjärde väggen och talat direkt till biopubliken, eller muterats av ett svall i kraften och nu haft vingar som en ängel, men han skulle fortfarande stått för ett naivt hopp om att det goda kan segra. Så att säga.Ser inte hur det går så bra ihop med "bryr sig föga om civilisation, moral eller världslig makt" eftersom de folken gör det. Känns mer som något som är en nickning till den moderna-ish idén om "Pan" som kaos/anti-civilisation/omstörtande-av-moderna-samhället .
Sant. Det är sedan gammalt att alla som beskrivs som "ociviliserade vildar" i själva verket har en egen, underjordisk, mycket mer ädel och sann kultur än de som beskriver dem på det sättet.Fremenerna hade ett väldigt stort rike och stora grott städer.
Jag älskar att de har vidskepelse kring siffror, men personligen skulle jag låta dem ha extremt svårt för matematik, typ ha nån sorts nästan magisk dyskalki. Och att det är därför siffror anses ha en märklig makt i deras kultur. Alltså de är inte dumma, men de kan inte räkna till mer än sju, så alla siffror över sju är en sorts skrämmande avgrund, en oändlighet. Kanske är det ett resultat av en förbannelse.Tänker nu att deras kultur är uppbyggd kring bössor och talserier. Olika matematiska formler som är oerhört viktiga i fauniskkultur. Att man aldrig får vara mer än sju i ett rum om man inte delar av rummet med en skärm då man självklart får vara 14.
Fremenerna är mer ett exempel av författare som skapar, ur sin synvinkel, ett väldigt ideal folk som de kontrasterar mot andra grupper som de har uppvisande egenskaper som de ogillar.Det är sedan gammalt att alla som beskrivs som "ociviliserade vildar" i själva verket har en egen, underjordisk, mycket mer ädel och sann kultur än de som beskriver dem på det sättet.
Får mig att tänka på de här bilderna:Drakryggens fauner är också kända för att vara fantastiska hakebösskyttar.
Faunisk hake
Är bössor skapta av faunernas alkemister och metallurger. Pipor av orikalk, med pärlemorfejade valnötskolvar. Varje bössa är ett unikt föremål med en historia och ett syfte. Bössorna går i arv mellan skyttarna i ett intrikat system.
Oklart hur många bössor som finns fast inte fler än 17 och inte mindre än 12.
Alla bössor har namn av typen Marduks väna viskning, Inashtars svepande lie