KH Nytt folkslag: Faun

[PhilArt]

Jag blir sugen på att spela Faun i alla fall.,

 

[Sinisa_]

Jag hade försökt tvätta bort de värsta Pan-referenserna och snarare hittat något annat att basera dem på. Kanske nordafrikanska bergsfolk i Atlasbergen?

Jag vill göra dem till ett motsträvigt, vilt och egensinnigt folkslag av poeter och herdar, som bryr sig föga om civilisation, moral eller världslig makt. De strövar omkring med sina bergsfår och kameler och komponerar sånger om tragisk kärlek och olika hjältedåd som aldrig utförs av stora, klumpiga krigare utan av olika tricksterfigurer, som lurar och förvillar fienderna.

Jag tycker om tanken på att de ställer till problem för något närliggande imperium som vill tämja öknen och bergen där de vallar sina djur, eller kanske inordna dem i sin religiösa struktur; att de bedriver någon sorts gerillakrigföring, och halvt om halvt är utsatta för en utrotningskampanj.

Jag vet inte om alver i KH är odödliga, eller om det redan har gjorts något som liknar det följande, men de kunde vara älvfolk vars urfader någon gång i det avlägsna förflutna bytte till sig dödlighet för en stor kärleks skull, och som i detta byte prackades på gethorn och stirrande getögon och bockfötter; "Du får denna gåva: att du får följa din älskade genom dagarna och åren, och en gång bli gammal och dö i hennes armar; och i utbyte, sköne Faunus, ska du ge mig din gestalt, som de sjunger sånger om från öst till väst; du själv ska hädanefter bära samma gestalt som nästa person som kommer genom dörren; går du med på detta byte, sköne Faunus?"
Alven nickar, för han har väl planerat att någon snygg typ ska dyka upp i dörren; men så är det såklart en get som kommer istället. As per usual i alla sagor. Det skulle ge faunerna en romantisk, melankolisk, tramsig nyans som kanske kunde passa dem.

Nedan två kluddar. Som ni redan vet och märker är bockfötter omöjliga att rita, och därmed avklippta eller gömda i skugga.

 

[Gamiel]

Jag vill göra dem till ett motsträvigt, vilt och egensinnigt folkslag av poeter och herdar, som bryr sig föga om civilisation, moral och religion, som strövar omkring med sina bergsfår och kameler och komponerar sånger om tragisk kärlek och olika hjältedåd som aldrig utförs av stora, klumpiga krigare utan av olika tricksterfigurer, som lurar och förvillar fienderna.

Varför då?

View attachment 11859View attachment 11860

Ser bra ut. För att vara något som "bryr sig föga om civilisation" så ser de väldigt civiliserade ut med sina avancerade kläder och vapen.

 

[Sinisa_]

Varför då?

Varför jag skulle vilja göra såna fauner? Jag tycker det är en lagom ny och annorlunda variant av satyr/ faun, och att det tar tillvara på @Mogger s feedback till OP om att hämta inspiration från bergsfolk i Nordafrika snarare än guden Pan.

Ser bra ut. För att vara något som "bryr sig föga om civilisation" så ser de väldigt civiliserade ut med sina avancerade kläder och vapen.

Alltså jag tänker, som ju @Svarte Faraonen också nämnde, att de inte bryr sig om att skapa stora riken och bygga städer och skriva böcker och sånt. Däremot skulle de nog, om jag fick bestämma, dels ha en viss egen hantverkstradition, där de gör smycken i silver och färgar tyger och garvar läder, och dels viss handel för att få fatt i exempelvis vapen.

De är nog, inser jag nu, en sorts fremener.

 

[Mogger]

De är nog, inser jag nu, en sorts fremener.

Inte alls dumt!

 

[Leon]

Alltså jag tänker, som ju @Svarte Faraonen också nämnde, att de inte bryr sig om att skapa stora riken och bygga städer och skriva böcker och sånt. Däremot skulle de nog, om jag fick bestämma, dels ha en viss egen hantverkstradition, där de gör smycken i silver och färgar tyger och garvar läder, och dels viss handel för att få fatt i exempelvis vapen.

De är nog, inser jag nu, en sorts fremener.

Det skulle kunna finnas en grupp som migrerar mellan Drakryggen och Hamarradalen. De kan ta sig upp längs sluttningar som är för branta för andra folkslag, och har därför ointagliga tillflykter i bergen. Råvaror för hantverk kan de få från bergens dvärgar, och de kanske kommer ned till Thetis för att handla på vintrarna - i långa kåpor/mantlar som gör det lätt att missta dem för människor, om man inte särskilt tittar efter hovarna som sticker ut..

 

[afUttermark]

Drakryggens fauner är också kända för att vara fantastiska hakebösskyttar.
Faunisk hake
Är bössor skapta av faunernas alkemister och metallurger. Pipor av orikalk, med pärlemorfejade valnötskolvar. Varje bössa är ett unikt föremål med en historia och ett syfte. Bössorna går i arv mellan skyttarna i ett intrikat system.
Oklart hur många bössor som finns fast inte fler än 17 och inte mindre än 12.
Alla bössor har namn av typen Marduks väna viskning, Inashtars svepande lie

 

[Gamiel]

att det tar tillvara på @Mogger s feedback till OP om att hämta inspiration från bergsfolk i Nordafrika snarare än guden Pan.

Ser inte hur det går så bra ihop med "bryr sig föga om civilisation, moral eller världslig makt" eftersom de folken gör det. Känns mer som något som är en nickning till den moderna-ish idén om "Pan" som kaos/anti-civilisation/omstörtande-av-moderna-samhället .

De är nog, inser jag nu, en sorts fremener.

Fremenerna hade ett väldigt stort rike och stora grott städer.

 

[Gamiel]

Det skulle vara kul att höra @Mekanurg s tankar runt hur han designed fauner i Gondica.

 

[Leon]

"Det var vår tredje dag bland bergen efter Ormpassets karavanseraj, och vi var tvungna att inse att vi var vilse. Åt alla håll låg slänter och branta ravinväggar. Vi var halvvägs ned i en dalgång när ett skott ekade mellan klipporna. Min kamrat Ismaks järnhatt flög fritt genom luften, men han var annars oskadd. Ytterligare en kula slog mitt kortsvärd ur handen just som jag drog det. Det var omöjligt att se vår fiende, eller ens avgöra var uppe längs branterna skotten kom ifrån. Vi släppte våra vapen och sträckte händerna i luften. Vårt enda hopp nu var nåd. Jag såg tre gestalter plötsligt resa sig från vad som ögonblicket innan varit lodrät klippvägg. Deras vida, huvförsedda mantlar hade helt dolt dem och deras smäckra bössor. Mitt hjärta slog en volt när jag såg att det var getklövar som stack ut under deras breda mantlar. Fauner! Vi var mer vilse än jag insett!"

 

[Svarte Faraonen]

Min tanke är väl att man, beroende på de lokala faunkulturen, kan justera hobbit-reglaget och Shub Niggurath-dyrkar-reglaget efter eget huvud. De går så klart också bra att kombinera.

 

[Mogger]

"Det var vår tredje dag bland bergen efter Ormpassets karavanseraj, och vi var tvungna att inse att vi var vilse. Åt alla håll låg slänter och branta ravinväggar. Vi var halvvägs ned i en dalgång när ett skott ekade mellan klipporna. Min kamrat Ismaks järnhatt flög fritt genom luften, men han var annars oskadd. Ytterligare en kula slog mitt kortsvärd ur handen just som jag drog det. Det var omöjligt att se vår fiende, eller ens avgöra var uppe längs branterna skotten kom ifrån. Vi släppte våra vapen och sträckte händerna i luften. Vårt enda hopp nu var nåd. Jag såg tre gestalter plötsligt resa sig från vad som ögonblicket innan varit lodrät klippvägg. Deras vida, huvförsedda mantlar hade helt dolt dem och deras smäckra bössor. Mitt hjärta slog en volt när jag såg att det var getklövar som stack ut under deras breda mantlar. Fauner! Vi var mer vilse än jag insett!"

Yes! Där har vi det! Sedan, vid lägerelden, sjunger de sånger och komponerar melankoliska verser. Dricker eget vin från druvodlingarna längs de svala sluttningarna. Vinet når ibland ner till Krilloan och Kopparhavets södra hamnar, men även, via träskmarkernas snåriga flodsystem, till Ormsjöns länder.

De bor i enkla bergsbyar, inte sällan inhuggna i berget och knappt synliga på håll.

Tänker typ Georgien, berber, Grekland och Balkan.

 

[afUttermark]

Nu är jag inne på att de är älvfolk som när moder jord försvann konverterade till de gamla Gudarna och drog sig upp i bergen. Tänker mer att som rollperson är man antingen tjuven som flytt från sin klan med stulen bössa.
Eller den ärrade veteranen som letar efter den stulna bössan.
Tänker nu att deras kultur är uppbyggd kring bössor och talserier. Olika matematiska formler som är oerhört viktiga i fauniskkultur. Att man aldrig får vara mer än sju i ett rum om man inte delar av rummet med en skärm då man självklart får vara 14.

 

[afUttermark]

Du tror de sjunger men de räknar till niohundra sjuttiotre på satenu

 

[Mekanurg]

Det skulle vara kul att höra @Mekanurg s tankar runt hur han designed fauner i Gondica.

Det var 25 år sedan, men här är några osorterade minnen: Faunerna utgör en liten andel av underklassen i regionen Vidonias städer: de jobbar gärna inom vad vi idag skulle kalla serviceyrken, såsom gycklare, taverna-personal, bärare, rackare/sophämtare, lägsta graderna av tjänare i stora patricierhushåll och så vidare. Livsnjutare -- vin, älskog, sång, dans, grovkorning humor, med mera -- med en happy-go-lucky-attityd. Men också listiga överlevare som när det är dags att slå till, alternativt ligga lågt. Jag utgick från de antika sagorna om fauner och satyrer och funderade på hur de skulle fungera i en urban renässans/musketör-miljö. I strid är faunerna jäkligt bra på att hoppa och spurta, och en faunspark i magen gör riktigt jäkla ont.

 

[Sinisa_]

Ser inte hur det går så bra ihop med "bryr sig föga om civilisation, moral eller världslig makt" eftersom de folken gör det. Känns mer som något som är en nickning till den moderna-ish idén om "Pan" som kaos/anti-civilisation/omstörtande-av-moderna-samhället .

Nu ska jag inte dra iväg det här i totalt OT, men jag hörde en intervju med Grant Morrison för många år sen, serieskaparen, och han sa att varje gång han tog över en ny ikonisk superhjälteserie -- Batman, X-men, Wonder Woman -- så tittade han på vad som gjort figurerna till ikoner från första början. Vilken arketyp hade de uppfyllt för den ursprungliga skaparen eller, ibland, i en sorts kollektivt medvetande i ögonblicket när de transcenderat "nördkulturen" och exploderat ut i populärkulturen? Ungefär så. Sedan utgick han från den "kärnan", det som funkat och klickat så att säga, när han skrev nytt. Och hans skrivande är ju ofta extremt spejsat och psykedeliskt och oväntat, men ändå på något sätt förankrat i en "urkänsla" för karaktärerna. Säg såhär: om Morrison skulle skrivit The Last Jedi skulle Luke Skywalker möjligen ha brutit fjärde väggen och talat direkt till biopubliken, eller muterats av ett svall i kraften och nu haft vingar som en ängel, men han skulle fortfarande stått för ett naivt hopp om att det goda kan segra. Så att säga.

Jag tror att jag ofta har en liknande ingång när jag försöker mig på världsbyggande: jag söker efter en mytologisk "kärna" hos en varelse, och drar sedan iväg den åt ett nytt och gärna oväntat håll, som dock inte är menat att "förråda" ursprunget, utan tvärtom att berätta något mer om det, belysa det från ett annat håll. Så att säga. Ibland går det bättre, ibland sämre, men det är till exempel det som har gett upphov till Krickdalas lite shamanistisk-mongoliska ugglor som sysslar med benmagi och har en konflikt med tysk-romerska, strikta korpar som grundar universitet och kanske har en sorts kyrka.

Så ja, kärnan i mina fauner kommer absolut fortfarande ifrån föreställningen om Pan som en orgiastisk och kaotisk kraft. Jag tror att jag tänkte på Puck i En Midsommarnattsdröm, men också på dualismen mellan det Apolloniska och det Dionysiska i -- kan det vara renässansen? Alltså jag vet inte. Den lilla tesked bildning jag fått i mig under åren flyter runt i den generella alkemiska soppan i hjärnan, utan datum och årtal, och utblandad med just serietidningar, egna påhitt, etc.

Hursomhelst, via tanken från @Mogger om Nordafrika, tror jag att jag ledde in det vilda och rebelliska och extatiska hos faunerna i något som otvivelaktigt är väldigt modernt, och det är typ berber och tuareger som lever på ockuperat land, som envist vägrar inordna sig i en sorts modern statsbildning (och ursäkta -- det här är förstås en väldigt ytlig och just mytologisk förståelse av konflikten kring det ockuperade Västsahara). Ungefär så. Trumvirvel -- häpp! Fauner som tuareger.

Fremenerna hade ett väldigt stort rike och stora grott städer.

Sant. Det är sedan gammalt att alla som beskrivs som "ociviliserade vildar" i själva verket har en egen, underjordisk, mycket mer ädel och sann kultur än de som beskriver dem på det sättet.

Kanske har faunerna en omfattande muntlig historieskrivning, en väldig Sång som sträcker sig så långt bakåt i tiden att ärkemagiker och historiker ibland söker upp dem för att Sången bär på ledtrådar om en eller annat avlägsen händelse som inte finns nedtecknad i några böcker eller skriftrullar. Kanske har de också en vild och hedonistisk livshållning som inte kretsar kring rätt och fel, och skam och skuld, utan kring njutning och glädje; någon sorts libertinsk eller nästan Nietzscheansk etik, som kan föda fram både fantastisk konst och stor glädje och, vid andra tillfällen, en sorts sadistisk, nästan seriemördaraktig grymhet; en mer traditionell och ordnad civilisation skulle betrakta denna moral som "primitiv" och kanske till och med demonisk, eller som vansinne; men den som tittar noggrannare, och lever länge ibland faunerna, ser att deras sätt att ordna livet kanske till och med bättre och sannare än städernas och kejsarnas hycklande "moral".

 

[Leon]

Låt mig strukturera tankarna en smula:
- Det kulturella paketet för Faunsamhället i Drakryggen är klart (jag kanske också skulle nämna tuareger och beduiner som inspiration, särskilt för "poesi-runt-lägerelden-under-stjärnorna"-känslan).
- Gillar Shub-niggurath till the Hobbit-skalan. Eller kanske Shub-niggurath till skogsalv?
- På skalan organiserade samhällen - till enskilda vildmän får jag erkänna att jag fortfarande är lockad av idén om den ensamme vilde faunen a la herdeidyll.

Men idén med en skyddsguddom är lockande - det är i linje med hur KHs Alver/Älvfolk fungerar metafysiskt, och här kan man också dra in Dionysoskulten, Pan och Satyrer/Silener som inspiration. Om Fauner/Satyrer är förenade genom någon livsnjutande get-guddom så kan det peka mot ett mer samhällsbaserat upplägg.

 

[Sinisa_]

Tänker nu att deras kultur är uppbyggd kring bössor och talserier. Olika matematiska formler som är oerhört viktiga i fauniskkultur. Att man aldrig får vara mer än sju i ett rum om man inte delar av rummet med en skärm då man självklart får vara 14.

Jag älskar att de har vidskepelse kring siffror, men personligen skulle jag låta dem ha extremt svårt för matematik, typ ha nån sorts nästan magisk dyskalki. Och att det är därför siffror anses ha en märklig makt i deras kultur. Alltså de är inte dumma, men de kan inte räkna till mer än sju, så alla siffror över sju är en sorts skrämmande avgrund, en oändlighet. Kanske är det ett resultat av en förbannelse.

*

Kan inte De Tusen Bössorna (som egentligen bara är tretton till antalet) ha varit vapnen som räddade den sista stammen av fauner när De Troende Riddarna för länge sedan genomförde den stora utrensningen av älvfolk i Riket. Någon tricksterfigur/ kulturhjälte bland faunerna, eller någon skyddsgudom, kanske lyckades lura till sig bössorna, eller själva kunskapen om hur man tillverkar dem, av dvärgarna; faunerna använde dem sedan för att skjuta hål på Riddarnas pansar, och lyckades fly upp i bergen? Och under århundradena har de smyckats med ornament som berättar om andra stordåd, så bössorna är också en sorts bibliotek.

*

Kanske, kanske inte.

 

[afUttermark]

Just nu i min tankegång vill jag ta mig bort från tricksterfaunen. Hellre vänt Gudarna ryggen.
Jag gillar bössorna att de har en historia.
Tycker nog att de kan räkna till 999 på satenu.

 

[Gamiel]

Bara som referense så är här beskrivningen av fauner från Ken Hites "Sagan om Ringen tolkat genom antika Greklands/Roms världsbild/mytologi" Werewolves of Dacia, publiserat i FENIX 1/2012 o Best of FENIX vol. 1: "The second race are the Fauns, blend of goat and man dwelling deep under the roots of Europe’s forests. Short, hairy, and mercurial, the fauns spend their time composing eerie musics and dancing in wild abandon. Fauns have horns and hooves, but (except when fighting for mates) fight with axes, slings, and sickles. They are surprisingly strong and wiry, and agile into the bargain. Some warlike fauns have begun wearing Selenite armor; others wear cunningly tooled scale mail of leather boiled hard. They know all the arts of every plant and herb, from mandragora to dandelion to fly agaric, and are gifted healers and warlocks. Any spell cast in song or scent, a faun first made. Zalmoxis’ passage under the Earth drove many of them above ground for the first time; others had lived long in the great woods of Italy, Germania, and Gaul. They command no kingdom of their own, although some German tribes have interbred so much with fauns that, for example, the sons of the Quadi stand a head and a half shorter than most men, while men and women of the Andori sport delicate, curling blue horns. The Fauns seek the Ring not for the moon but for the sun: with its power, they can grow their plants in all weathers, and extend their forest demesnes throughout the wastes, or even all across the world of men."

Det är sedan gammalt att alla som beskrivs som "ociviliserade vildar" i själva verket har en egen, underjordisk, mycket mer ädel och sann kultur än de som beskriver dem på det sättet.

Fremenerna är mer ett exempel av författare som skapar, ur sin synvinkel, ett väldigt ideal folk som de kontrasterar mot andra grupper som de har uppvisande egenskaper som de ogillar.

Drakryggens fauner är också kända för att vara fantastiska hakebösskyttar.
Faunisk hake
Är bössor skapta av faunernas alkemister och metallurger. Pipor av orikalk, med pärlemorfejade valnötskolvar. Varje bössa är ett unikt föremål med en historia och ett syfte. Bössorna går i arv mellan skyttarna i ett intrikat system.
Oklart hur många bössor som finns fast inte fler än 17 och inte mindre än 12.
Alla bössor har namn av typen Marduks väna viskning, Inashtars svepande lie

Får mig att tänka på de här bilderna:

Från File:Afghan foot soldiers in 1841.jpg - Wikimedia Commons


från File:Mir Alam of Kohistan region in Afghanistan.jpg - Wikimedia Commons

Rekommenderar följa länkarna och läsa den beskrivande texten rörande bilderna, för allmän inspiration om inget annat.