I tråden om överdödlighet i rollspel finns det flera som pratar om att deras rollspelande inte blir roligt utan risk. Samma sak har jag hört på Reddit, där det finns skribenter som säger att utan risk = inget rollspel.
Detta går dock stick i stäv med mitt eget spelande. Jag har haft superroligt i flera spel där det inte funnits någon reell risk för min rollperson, och känner att det både blivit actionfyllt, mysigt och ibland dramatiskt.
När jag säger ”riskfyllt” här syftar jag främst på större problem, tex. att min rollperson blir dödad, utstött från sin sociala grupp, eller misslyckas med att stoppa skurken. Inte nödvändigtvis de mindre enskilda scenerna - rollpersonerna kanske misslyckas tillfälligt och blir överfallna av orcher, men förmodligen kommer de helt enkelt ta oss som gisslan och så fortsätter vi försöka därifrån.
Självklart säger jag inte att annat sorts spel är mindre värt, jag kan också känna suget av att bli ordentligt utmanad ibland, eller hur frustrationen av att misslyckas gör att segern smakar sötare. Men mångt och mycket dras jag åt det ”snällare” spelet.
Finns det andra som delar mina tankar? Vad är det som lockar er med rollspel ”utan risk”?
Detta går dock stick i stäv med mitt eget spelande. Jag har haft superroligt i flera spel där det inte funnits någon reell risk för min rollperson, och känner att det både blivit actionfyllt, mysigt och ibland dramatiskt.
När jag säger ”riskfyllt” här syftar jag främst på större problem, tex. att min rollperson blir dödad, utstött från sin sociala grupp, eller misslyckas med att stoppa skurken. Inte nödvändigtvis de mindre enskilda scenerna - rollpersonerna kanske misslyckas tillfälligt och blir överfallna av orcher, men förmodligen kommer de helt enkelt ta oss som gisslan och så fortsätter vi försöka därifrån.
Självklart säger jag inte att annat sorts spel är mindre värt, jag kan också känna suget av att bli ordentligt utmanad ibland, eller hur frustrationen av att misslyckas gör att segern smakar sötare. Men mångt och mycket dras jag åt det ”snällare” spelet.
Finns det andra som delar mina tankar? Vad är det som lockar er med rollspel ”utan risk”?