Japp, lite otydligt av mig att glida mellan det hela. Med "karaktärens ej föredragna utfall av en osäker situation" så försöker jag tydliggöra korrelationen mellan risk och osäkerhet, att jag inte ser det som att risken är risken att få en brödkavel i huvudet och därför är situationen osäker, utan istället är situationen osäker i grunden, vi har en instabil situation på bageriet, och risken innebär att pga osäkerheten kommer kanske karaktärens situation förändras till det sämre (och brödkaveln i huvudet är inte så mkt en risk som en effekt eller ett utfall av konflikter kopplade till den osäkra situationen). Såklart har jag kopplat samman mitt engagemang i situation med karaktärens engagemang i sin situation, dels för att jag spelar så allt som oftast men som sagt där mestadels för att synliggöra vad jag ser som risk i sig.
I grunden menar jag precis samma sak som du menar med nyfikenhet tror jag. Eller kanske så menar jag precis det + att jag inte kan separera att vilja något, önska något, pga engagemanget. Märk väl, att vilja något eller önska något innebär inte att jag blir irriterad när så inte sker, tvärtom är viljan en förutsättning för att fullt ut kunna njuta av risken när den inträffar.
Så i berättelsen (jag tar över rollpersonen här som min) så har jag vunnit ära och berömmelse, beroende på vad vi spelar kan ju osäkerheten röra saker som varit (hur gick detta till egentligen) eller framåt (vad kommer detta innebära för mig som individ) osv. Ett engagemang på ett plan ett steg längre än ren nyfikenhet skapar ju en vilja att jag inte ska vara en bluff, eller att min bluff inte ska avslöjas, eller att min bluff inte ska förstöra relationen till mina föräldrar och partner, eller att kändisskapet inte ska gå mit åt huvudet, att jag ska kunna förbli den jag är, att jag nästa gång ska kunna vinna minst lika triumferande och överraskande som denna gång. Själv spelar jag i princip alltid utifrån karaktärens perspektiv, klassisk character advocacy enligt forgelingo, så allt detta blir någonstans en risk även om det inte rör ett utfall. Jag som spelare vill kanske inte att min karaktär ska ha bluffat till sig titeln, vi vet inte, för vi har inte förberett det så vad som helst kan hända här, vi kanske spelar genom backstory-delar där det hintas än hit än dit om det är bluff eller ej, jag försöker få det åt ett håll, men risken finns att det inte kommer bli så. Risken finns att jag är en bluff och alltid varit det. Helt enkelt, karaktärens föredragna utfall behöver inte vara vad en karaktär medvetet svarar på frågan "vad skulle du vilja händer nu" utan kanske snarare ur ett perspektiv utifrån mig som för karaktärens talan för saker som varit, är och kommer ske. Och separerar vi karaktär och spelare mer, så säg att jag vill bygga upp den här schackspelande geniala människan för att se se hur dess framgång trasas sönder.... risken jag vill ska finnas är ju att detta inte är en garanti, att något annat kan inträffa, ingen ser igenom bluffen, trots bevis för motsatsen vill alla se geniet som kom från ingenstans till framgång och där sitter jag nu och får föreställa mig vem detta är nu, ständigt i rampljuset (så mkt rampljus nu schackvärlden har) och med en klump inom sig om vilken bluff jag verkligen är, impostor symptom deluxe. Vad gör det med karaktären?
Hela poängen med att tänka på risk såhär för mig är att det gör att det inte handlar om enskilda utfall utan om något lite större. Det gör att jag tycker att vi slår oss för bröstet alldeles för mycket när vi talar om att vi minsann inte har våld i våra rollspel utan vi har full kontroll när våra karaktärer dör, som att det vore bättre och inte bara annorlunda? På samma vis är det snackas alldeles för mycket om hur viktigt dödlighet i sig är och att det gör någon slags stor skillnad, som att det inte kan finnas en risk (på den större nivån) i andra rollspel oavett? Dvs jag ser inte riktigt skillnaden mellan ett rollspel där min karaktär tar en kula och dör eller håller på att förblöda och detta påverkar situationen framåt med ett annat rollspel där det uppenbarar sig att vår gemensamma karaktär som vann schackfinalen är en bluff och fuskat sig till titeln (eller ngt mycket mycket mindre, säg att vi bara spelar små minnesfragment fram till finalen, de kommer ändå finnas osäkerheter och därmed risk för vem schackfinalisten faktiskt är), bägge utfallen är utfall vi måste spela för att komma till och bägge innebär i vart fall för mig att jag kommer att ha föredragit det ena eller andra och därmed finns en risk att så inte kommer bli fallet.