Mogger
Hipsteranka
Det som gör strid/våld intressant för mig är just att vi vet vad det innebär. När Sture lappar till sin chef åker han hem ångest. Han har passerat en gräns. Han kommer få sparken. Kanske bli polisanmäld? Kommer han kunna få nytt jobb? Etc etc.För de flesta spel: combat as fylleslagsmål. Om Sture, textildesigner, 46, lappar till sin chef så är jag inte intresserad av att spelet ska se till att det är dödligt och farligt. De flesta människor är inte psykopater som vill döda andra.
Ibland spelar jag dock berättelser med extremvåld. Då är jag generellt intresserad av strid, för det kan vara intressant, men är inte så intresserad av att det ska vara som sport eller som krig. Båda dessa alternativ känns som generell regel ganska tråkiga för mig. Jag vill ha strid som berättelse. Att jag som spelare ska sitta och försöka vinna striden åt min rollperson är inte så roligt. Jag har provat OSR och det var kul som omväxling, men det är väldigt långt ifrån vad jag generellt är intresserad av i rollspel.
Om våld inte är farligt (inte bara fysiskt) så fyller det ju ingen funktion. Då kan vi lika gärna ersätta det med något helt annat som inte är farligt. Som tennis eller nått.
Våld/strid i en berättelse har det syftet. Precis som kärlek, sex eller satir. Att säga att våld inte är farligt (säger inte att du gör det) är lite, för mig, som att säga att man inte blir känslomässigt engagerad av att vara förälskad. Vilket syfte ska då kärlek i berättelsen fylla?
Typ så.