Zimeon
Magister Katt
(Efter bud om att starta ny tråd; jag tyckte att jag klargjorde ganska tydoligt att jag pratade om att vara led på att D&D dominerar scenen, men kanske inte, då. Det finns väl egentligen inte så mycket att tillägga, men eftersom tråden låstes innan jag hann svara på vad som ändå var en intressant diskussion, så postar jag det här.)
Man får ju alltid någon form av slumpfaktor, förstås, så väldigt mycket jämnar ju ut sig i slutändan. Oavsett system kommer man landa på något vis i procentchanser för att lyckas. Men spel handlar ju inte bara om det matematiska, utan också om att det känns… tja, spännande? Varierat? Och där tycker jag D&D missar. Systemet inbjuder inte till saker som "halvbra lyckat" eller "lyckat med konsekvens" eller liknande, utan det kör på "slå över svårighetsgraden, gör du det så lyckas du, annars misslyckas du, och det känns ärligt talat ganska platt.
Sen att vara trött på D&Ds dominans handlar väl också om just det spelets fokus på strid. Men det har nog nötts ut tillräckligt redan i denhär tråden. Återigen beror det väl på vad man vill ha av ett spel, men lite synd känns det att rollspelsvärlden domineras av ett spel där en stor del av grundtesen är hur man ska bete sig i strid.
Aldrig. Just därför gillar jag inte att den alls finns. Den sortens millimeterrättvisa behövs, som du säger, inte, så att tärningsslagsystemet tekniskt sett avgör från en sådan millimeterrättvisa känns oelegant.Fråga dig: varför behöver du någonsin granulansen(?) av DC 17 vs 18?
Man får ju alltid någon form av slumpfaktor, förstås, så väldigt mycket jämnar ju ut sig i slutändan. Oavsett system kommer man landa på något vis i procentchanser för att lyckas. Men spel handlar ju inte bara om det matematiska, utan också om att det känns… tja, spännande? Varierat? Och där tycker jag D&D missar. Systemet inbjuder inte till saker som "halvbra lyckat" eller "lyckat med konsekvens" eller liknande, utan det kör på "slå över svårighetsgraden, gör du det så lyckas du, annars misslyckas du, och det känns ärligt talat ganska platt.
Det beror ju på vad man är ute efter. "Slå tärning och gå så många steg" är också väldigt enkelt och lättbegripligt i brädspel, men det är i ärlighetens namn inte särskilt bra. Som sagt, det går utmärkt att använda T20 för precis vad som helst, men efter att ha prövat på andra system (just tärningspölar) känns det alldeles för stelt.Oldtimer said:Och mot det ställer jag... enkelt är BRA.
Sen att vara trött på D&Ds dominans handlar väl också om just det spelets fokus på strid. Men det har nog nötts ut tillräckligt redan i denhär tråden. Återigen beror det väl på vad man vill ha av ett spel, men lite synd känns det att rollspelsvärlden domineras av ett spel där en stor del av grundtesen är hur man ska bete sig i strid.