Vad har du för minnen av det som du vill dela med dig av?
Två.
Det första är en lagerlokal i Lunas lite sämre distrikt. Kulmen på en operation mot Bauhaus (eller var det Capitol?). Jag går i mellanstadiet, och Algerothboken har nyligen kommit ut, så två av rollpersonerna är kättare utan de övriga spelarnas vetskap. I den här källaren använder de sina mörka krafter, sin nekrobionik, eller vad tusan det nu hette. Striden som följer är brutal, otippad, och svinhäftig. Mer än så minns jag inte, men fröet till att spela med mycket gruppkonflikter var sått och det har jag gjort återkommande sen den där internstriden.
Skurk. Som rollperson! I HEMLIGHET! Det var något nytt, något tufft, något som kändes lite vuxnare och ballare än det där
Drakar och demoner som alla andra rollspelare i min umgängeskrets vurmade för men som en inbiten contrarian (undertecknad) inte ville veta av.
Det andra är en grupp soldater som får ett uppdrag på Venus och skeppas ut i tystnad för att undersöka megakorpopamparnas nya inmutning. Värmen slår som en vägg mot dem när helikopterns dörrar öppnas, och sedan måste de hanka sig fram genom djungeln mot en rökpelare i horisonten. Machetes, apor som försöker knycka förnödenheter, och mygg stora som getingar. Väl framme visar det sig att det inte alls är en rökpelare utan kondens från ett uråldrigt övervuxet tempel som en bunt enfaldiga klåparforskare försökt öppna med våld utan framgång. Här finns också ett labb i bästa Moreauanda med genetiskt framställda stridsmonster som löpt amok. Men den riktiga upptäckten vilar inne i templet, som rollpersonerna lyckas ta sig in i: mörkrets andra sigill, som rollpersonerna bryter, och som släpper loss ondare ondska.
Första delen av kampanjen
The Venusian Apocalypse, som jag har väldigt starka minnen av. Antagligen för att det är den första kampanj jag någonsin preppade (full med post-its som fortfarande sitter kvar i boken) och för att det som hände därefter inte finns skrivet någonstans överhuvudtaget--kampanjen blev
vår kampanj på alla tänkbara sätt.
###
Mutant Chronicles är väldigt likt
Kult på ett specifikt sätt: det vet inte vad det vill vara. Du kan ha noiragenter på månen som träffar skumma blondiner på kontor där takfläkten inte orkar vispa undan cigarettröken. Men du kan också ha eldstrider med nefariter och räkna gatlingpiporna på alla balltuffa pangpang i lösbladssystemet som uppstod först på vapensidorna.
Mutant Chronicles är helt enkelt coolare än det förtjänar vara!