Jag kan förstå att i ett spel med få regler kan det upplevas som att man saknar ett skyddsnät mot en förmodad nyckfull SL och socialt spel.
Jag har förstått det finns grupper och spel där en mer antagonistisk spelstil förväntas, t ex Luke Crane vet jag har skrivit om hur han spelat med folk han har mycket antagonistiska förhållanden med utanför spelbordet. Burning Empires har uttryckligen regler för att förhindra SL:s maktmissbruk. (Även om det inte är så jag brukar spela så tror jag att det skulle vara lite kul att typ småtjafsa med Luke Crane och försöka sätta honom på plats – inom spelets ramar, givetvis).
Men jag menar att player skill går bortom sociala skills, alltså att funka med gruppen.
Tillåt mig att illustrera med en anekdot från verkliga livet, utan att skryta om hur bra jag är:
Jag började spela med en grupp online. Det var helt vanlig OSR, att vi i gruppen diskuterar vad vi ska göra och förmedlar beslutet till SL. Men jag märkte efter ett tag att ingen lyssnade på mig när jag pratade. Jag vet inte om det var nåt lagg, eller att jag pratade otydligt, eller om det var nåt med gruppdynamiken, men det var otroligt frustrerande.
Däremot, de få gånger då de faktiskt lyssnade på mig, och vi gjorde som jag föreslog, så gick det väldigt bra. Mina player skills var så bra att till slut lyssnade de på allt jag sa, även när jag kanske inte hade superkoll och det gick sämre.
Alltså, sociala skills och player skills är olika saker. Visst, de är inte helt oskiljaktiga, på samma sätt som rollspel är i grunden en social aktivitet, men ändå.