Men det finns det för hur kungen övertalas, hovdamen blir förförd? Att de kan ha vaknat på fel sida, ha den tiden på månaden, frugan/gubben var sur och tvär i morse, mamman gick bort förra veckan osv. osv. är inget värt att ta i beaktande?
Jo absolut! Det är just därför AD&D (och säkert OD&D också, men jag kan det systemet för dåligt) har reaktionstabeller för hur domarfigurer reagerar på spelfigurernas övertalningsförsök etc.
Och nota bene – kanske hårklyveri men jag tycker inte det – inte ett slag som spelaren slår för att se hur väl han kan övertyga kungen eller förföra hovdamen – där får spelaren i fråga göra sitt case och rollspela i första person eller beskriva vilka argument han använder – utan slag för att just exakt som du beskriver se
hur motparten reagerar på det, när man räknar in saker som att vakna på fel sida av sängen etc etc.
Jag hävdar att detta är absolut fel! Det är ingalunda busenkelt. Kanske särskilt för att söka igenom ett rum. Ganska snabbt hamnar man i dilemmat att det som beskrivs av SL blir det som kommer fokuseras på. Beskriver SL att rummet är möblerat med en soffa, bord och några stolar kommer spelarna 100% söka i dem och om trigger-punkten är 'soffan genomsöks' så kommer detta alltid lyckas. I stort sett alla andra scenarion är löjeväckande.
Ja, det är korrekt. Det är därför det är viktigt att som domare beskriva rum och sånt på ett adekvat sätt. Att det går snabbt för dem att kolla under soffan (obs, inte kolla *i* soffan, det hade inte lyckats, utan under) och hitta nyckeln är en feature, inte en bug.
Och ffa leder det ofelaktigt till den typen av scriptande som du i sista stycket hävdar inte händer. För självklart kommer spelarna säga 'vi söker igenom hela rummet'.
Vilket, som sagt, är helt i sin ordning, om de verkligen vill lägga flera timmar på att undersöka varje nook and cranny. Väljer de den vägen (givet att de är någorlunda tydliga med hur de gör när de letar) så snabbspolar vi fram till dess att de är klara, givet att de mot förmodan inte råkar ut för vandrande monster under tiden. Nyckeln här är som sagt att se tid som en resurs att hantera i spelet.
Det leder helt enkelt till ett gott mått godtycke om SL tycker det är ok att säga 'vi söker efter lönndörrar' eller måste det till 'vi söker efter lönndörrar i rummet västra vägg' eller måste det till 'vi söker efter lönndörrar i rummets västra vägg genom att dra ut boken "drottningens liv och lustar" på fjärde hyllan till vänster i den större av de två bokhyllorna i rummet'. Ju längre det drar sig åt att vara som den sista meningen desto mer blir det att SL måste avslöja allt detta
Spelargruppens anropare: Vad ser vi i rummet?
Jag: Några bokhyllor, en smutsig soffa. Dammigt golv.
Anroparen: Vi letar efter lönndörrar genom att knacka på väggarna och höra om det låter ihåligt.
Jag: Visa på kartan vilken del av väggen ni börjar med och vilket håll ni går åt.
*Anroparen visar*
Jag: Efter 10 minuters idogt knackande hittar ni ett ställe på den nordligaste delen av den östra väggen där det låter ihåligt, och ni kan också ana konturerna av en dörrkarm i stenväggen.
Anroparen: Hittar vi något uppenbart sätt att öppna den på?
Jag: Nej
Anroparen: Jag provar att trycka på väggen.
Jag: Inget händer.
Anroparen: Hmm... Bokhylla sa du. Finns det några böcker i bokhyllan?
Jag: Ja. De flesta böcker är gamla och nästan helt söndermultnade, men några böcker är i bättre skick.
Anroparen: Jag provar att dra ut böckerna, en i taget, för att se om det aktiverar lönndörren.
Jag: Den tredje boken du drar ut visar sig vara en rödmålad träkloss. När du drar i den öppnas lönndörren.
).
