Rollspel vid världens födelse

[Man Mountainman]

Min vana trogen läser jag en bok om mänsklighetens evolution, och det födde tanken att det kanske vore kul att skriva ett spel som utspelar sig vid världens födelse. Typ, om man tänker sig traditionella skapelsemyter där världen föds ur ett ägg eller en fågel som krafsar upp sand till vattenytan och sen kommer en ko och föder en jätte som föder en sol som föder en blomma som föder gudarna... och de skapar människorna ur en trästock som flutit iland... och där börjar kampanjen.

Möjliga inspirationskällor:

• Traditionella skapelsemyter av det slag jag ironiserade över ett stycke upp, liksom mytologiska hjälteepos i stil med Gilgamesh.
• TV-serien Genndy Tartakovskys Primal, som jag skrivit om i två tidigare inlägg, där människor samexisterar med såväl dinosaurier som en lång rad olika halvmänskliga, halvintelligenta varelser.
• Den fantastiska The Dawn of Everything, som försöker skriva en ny historia om mänskligheten som betonar den urtida människans uppfinningsrikedom, lekfullhet och visionära kraft.
• Jesse Moynihans helt fantastiska webserie Forming, om gudarnas märkliga intriger och familjedraman i jordens ungdom.

Mer specifikt tänkte jag mig något sånt här.

• Skapelsen är helt färsk. Världen har ännu inte stelnat i en bestämd skepnad, utan är fortfarande formbar. Gudarna vandrar fortfarande på jorden.
• Man spelar de första människorna, eller möjligen de andra eller tredje.
• "Människa" förstås brett. Precis som världen, har mänskligheten ännu inte fullt tagit form och fast skepnad. Anatomiskt moderna människor lever sida vid sida med enorma människoapor, små underjordiska humanoider, glidflygande trädklättrare... alla möjliga sorters varelser, som kanske kommer att frodas och sprida sig över världen, kanske kommer att gå glömskan till mötes. Man kan kanske till och med spela en dinosaurie?
• Precis som de första människorna skiljer sig kraftigt åt till fysisk gestalt, skiljer de sig kraftigt till sinnelag. Vissa är intensivt kooperativa, andra tar brutalt vad de vill ha med våld. Vissa är hierarkiska, andra egalitära. Vissa försöker förstå världen med myter och abstrakta idéer, andra fokuserar på det konkreta och handfasta. Berättelsen handlar om vad som händer när dessa olika perspektiv konfronteras med varandra.
• Teknologinivån är, givetvis, ganska låg. Men det de första männiiskorna saknar i materiell kultur, tar de igen i fantasi och visionär kraft. Eftersom världen ännu är formbar, går den ofta människornas visioner till mötes. Detta blir då ett slags magi.
• Gudarna går, som sagt, fortfarande på jorden, kan lägga sig i människornas affärer, och måste hanteras. Gudarna är inga transcendenta väsen, de är delar av skapelsen likväl som människan. Vissa av dem kommer kanske ursprungligen från en annan värld, medan andra fötts ur den nyskapade jordens sköte.

Kunde det vara nåt?

 

[Mogger]

Jag har länge burit på denna idé. Jag har t.o.m pitchat den för Järnringen när det begav sig. Ibland tänker jag lite på det och tycker då som nu att det är ett klockrent upplägg. Kör på!

 

[Man Mountainman]

Jag har länge burit på denna idé. Jag har t.o.m pitchat den för Järnringen när det begav sig. Ibland tänker jag lite på det och tycker då som nu att det är ett klockrent upplägg. Kör på!

Se där ja. Vågar man be dig utveckla lite? Jag antar att du inte hade exakt samma tankar som jag – det hade varit lite läskigt.

Om jag gör det kommer det väl som mest bli ett halvt rollspel, så det lär även fortsättningsvis finnas gott om utrymme för hela rollspel på temat.

 

[Mogger]

Se där ja. Vågar man be dig utveckla lite? Jag antar att du inte hade exakt samma tankar som jag – det hade varit lite läskigt.

Om jag gör det kommer det väl som mest bli ett halvt rollspel, så det lär även fortsättningsvis finnas gott om utrymme för hela rollspel på temat.

Jag tror mitt arbetsnamn var Nebulosa eller någon lek på ordet. En värld som just hade formats och där det ännu inte klart vilka gudar som var gudar. På något sätt skulle man forma den unga världens öde i spel genom att agera förkämpe eller t.o.m själva bli (halv)gudar. Egentligen låg det nog rätt nära det som idag är OSR men detta var en tanke jag fick runt 2003-4 eller.så.

 

[Tarsus]

Jag minns att det fanns en d20-världsbok med ett liknande tema, Dawnforge hette den visst.

 

[Skarpskytten]

Möjlig inspiration, den italienska 1500-tals-mjölnaren Menocchios kosmologiska grubbleri, som skildrats av Carlo Ginzburg i boken Osten och maskarna:

I have said that, in my opinion, all was chaos, that is, earth, air, water, and fire were mixed together; and out of that bulk a mass formed – just as cheese is made out of milk – and worms appeared in it, and these were the angels. The most holy majesty decreed that these should be God and the angels, and among that number of angels there was also God, he too having been created out of that mass at the same time, and he was named lord with four captains, Lucifer, Michael, Gabriel, and Raphael. That Lucifer sought to make himself lord equal to the king, who was the majesty of God, and for this arrogance God ordered him driven out of heaven with all his host and his company; and this God later created Adam and Eve and people in great number to take the places of the angels who had been expelled. And as this multitude did not follow God's commandments, he sent his Son, whom the Jews seized, and he was crucified.

 

[Brior]

Det låter spännande, tycker jag! Det finns ju också många gamla gudasagor att plocka från där gudarna är delaktiga i världen på olika sätt. Kör på!

 

[Man Mountainman]

Det låter spännande, tycker jag! Det finns ju också många gamla gudasagor att plocka från där gudarna är delaktiga i världen på olika sätt. Kör på!

Ja jag tänkte det! Har du några favoriter själv, förutom de gamla klassikerna (olympens gudar osv)?

 

[Man Mountainman]

Möjlig inspiration, den italienska 1500-tals-mjölnaren Menocchios kosmologiska grubbleri, som skildrats av Carlo Ginzburg i boken Osten och maskarna:

Den har jag läst!

Jag gillar när även de högsta gudarna själva är skapade – kreatur, inte kreatör. Men det är ju intressant att notera att texten nämner en "most holy majesty" som "decreed that these should be God and the angels" ... så uppenbarligen fanns där nån auktoritet som övertrumfade till och med Gud fader.

 

[Brior]

Ja jag tänkte det! Har du några favoriter själv, förutom de gamla klassikerna (olympens gudar osv)?

.
De klassiska: olympen, våra nordiska, sumerer och akkadier, hinduiska bjuder på mycket! Sedan gillade jag lord Dunsany's ”The Gods of Pegana” och kanske The Mabinogion – walesiska hjältesagor. Därtill har jag själv fått mycket inspiration från Clark Ashton Smiths mer mystiska berättelser.

 

[Leon]

Ola Wikander har en utmärkt översättning av Enuma Elish

 

[Skarpskytten]

Den har jag läst!

Jag gillar när även de högsta gudarna själva är skapade – kreatur, inte kreatör. Men det är ju intressant att notera att texten nämner en "most holy majesty" som "decreed that these should be God and the angels" ... så uppenbarligen fanns där nån auktoritet som övertrumfade till och med Gud fader.

Det är en fantastisk bok!

En tanke är man i ditt spel spelar en sådan mask, att man börjar som en varelse utan egenskaper. Och att man får sina mekaniska förmågor och utvecklar sina flaggor eller vad det nu blir efterhand som spelet fortskrider. Att rollfigurer och värld skapas samtidigt, i dialektik.

 

[Man Mountainman]

Det är en fantastisk bok!

En tanke är man i ditt spel spelar en sådan mask, att man börjar som en varelse utan egenskaper. Och att man får sina mekaniska förmågor och utvecklar sina flaggor eller vad det nu blir efterhand som spelet fortskrider. Att rollfigurer och värld skapas samtidigt, i dialektik.

Mm, det är en intressant idé. Det är nog inte riktigt min idé, dock, jag tänker mig nog något lite mer specifikt och väldefinierat. Jag vill ändå åt något slags definitiv känsla, av urtidsdjungler kokande av liv, kulturhjältar som utför mäktiga bragder, gudar med djuransikten som fortfarande vandrar över världen.

 

[Brior]

Kolla även in William Blakes ”The Marriage of Heaven and Hell” som inspiration!

Och Dantes inferno med illustrationerna av Doré

 

[Brior]

Ola Wikander har en utmärkt översättning av Enuma Elish

.
Jag skrev faktiskt text till Miseration's metal-version av Enuma Elish och konsulterade förstås Olas översättning

 

[Sinisa_]

Väldigt pregnant koncept, som ju går att ta åt alla möjliga håll, från bronsåldersfantasy till grottbjörnens folk eller typ 2001, men monoliten och aporna.

Min önskelista, som nog går emot det du tänker på nästan varje punkt, men som kanske ändå kan ge något:

- Stenålder, eller nära stenålder.

- Projekt som man kan ta sig för, som individ eller grupp. ”Tämja elden”, ”Bågskytte”, ”Tämja vargen”, ”Drömgrotta”, ”Öppna andevärlden”, ”Blodsoffer”, ”Spådomskonst”, ”Jordbruk”. Projekten kan kräva att man samlar nån sorts tokens av olika typ, eller utför mytologiska quests, eller att man redan har slutfört andra projekt — typ att man först måste tämja elden för att kunna skapa en drömgrotta. Och de här projekten förflyttar världen längsmed en eller två skalor, typ teknologi-magi och frihet-ordning, fast med mer mytologiskt eller kanske antropologiskt klingande namn. Har man för mycket shamanism och anderesor blir det svårare att få igång hävstänger och hjul och bygga broar och fästningar av sten och lära sig smide och sådär i ens del av världen, och vice versa.

- ”Gudarna” är gnostiska psyko-gestalter eller arketyper i det gryende mänskliga kollektiva medvetandet, eller nåt sånt. Alltså jag vet inte, jag vill bara inte att det finns ett färdigt ”panteon”, utan att ”gudarna” är krafter eller arketyper, som kanske först dyker upp som skuggor och viskningar i en mörk grotta eller som ansikten som går att ana i ett åskväder, eller i inälvorna hos ett jaktbyte, och som spelarna och SL kanske tillsammans ger form, namn, personlighet, plats i ”gudavärlden”, osv., som en sorts ”vidskepelse” som får faktiskt form. Det känns som att någon version av Mage gör typ det jag tänker mig.

- Eftersom världen är ung och människans drömmar och visoner är mäktiga, omskapar de också det förflutna, och själva början. Så olika teorier om varifrån männskan och djuren kommer tävlar med varandra, och är sanna på samma gång, tills en eller annan kultur vinner. Så rollpersonernas familjegrupp kanske har hittat på att människorna fick liv av solen, och dyrkar solen förstådd som en gudom som ger dem ordning och trygghet, och låter dem tämja elden och skjuta pil och båge och smida bronset de hämtar ur bergen, och så stöter de på ett folk av andebesvärjare beväpnade med ben och stenar, som jagar om natten, och som tror att solen och elden och ljuset är en ond gudom som en dag kommer sluka människorna. Och striden melland e båda grupperna blir också en strid om vad som är sanningen om kosmos, på nåt sätt. Och helst vill jag att själva visionen, själva skapelseberättelsen, nästan är som en egen rollperson, eller som ett skepp eller en ark i andra spel; spelarna sätter ihop den själva, med en del verktyg, och bryr sig liksom om den.

 

[Leon]

.
Jag skrev faktiskt text till Miseration's metal-version av Enuma Elish och konsulterade förstås Olas översättning

Härlig Ziggurat-metal. Det enda jag har att anmärka är att de missat möjligheten att döpa låten till Enuma Hellish

 

[terje]

Väldigt pregnant koncept, som ju går att ta åt alla möjliga håll, från bronsåldersfantasy till grottbjörnens folk eller typ 2001, men monoliten och aporna.

Min önskelista, som nog går emot det du tänker på nästan varje punkt, men som kanske ändå kan ge något:
[snip]

Det du skriver här ligger väldigt nära rollspelet Pariah:

PARIAH is now available to buy

PARIAH — the old school, psychedelic, proto-neolithic animist RPG zine funded through ZINEQUEST 2 — is now available to buy at itch and DTRPG.

aloneinthelabyrinth.blogspot.com

 

[Zeedox]

Jag älskar det här konceptet, och bronsålder / tidernas begynnelse har i perioder varit en stor fascination, att få spela i. Vi gjorde ett försök att spela något liknande i Oskrivna Blad för länge sedan, men det föll lite på att vi inte hade någon tydlig idé om vad det skulle handla om.

 

[Man Mountainman]

Projekt som man kan ta sig för, som individ eller grupp. ”Tämja elden”, ”Bågskytte”, ”Tämja vargen”, ”Drömgrotta”, ”Öppna andevärlden”, ”Blodsoffer”, ”Spådomskonst”, ”Jordbruk”.

Något liknande hade jag faktiskt i åtanke, fast då var min idé att man vid chargen skulle bestämma "Jag var först att göra detta", och så kunde man typ välja, "Jaga med spjut", "Måla kroppen med okra", "Resa megaliter mot stjärnorna", "Äta mina nedkämpade fiender", osv. Som ett substitut för färdigheter/yrken. Men sen ställde jag mig också frågan ifall det kanske inte kan vara roligare att "det jag är först att göra" bestäms under spel, som du är inne på. Det ena utesluter förstås inte det andra...

- ”Gudarna” är gnostiska psyko-gestalter eller arketyper i det gryende mänskliga kollektiva medvetandet, eller nåt sånt.

Mmm, Mage eller Unknown Armies med sina arketyper är väl åt det här hållet. Jag gillar dock när gudar är lite alien, när de existerar lite ortogonalt mot människor, på sina egna villkor.

Nån stelnad, en gång för alla given pantheon hade jag i alla fall inte tänkt mig. Om inte annat måste det ju finnas utrymme för rollpersonerna själva att uppstiga till gudarnas skara eller omvänt, störta gudarna till stoftet för att göra världen säker för den gryende mänskligheten. Och om världen, som sagt, är ännu-icke-given-form och mottaglig för människornas drömmar, så måste det ju finnas utrymme att drömma fram en gud, eller drömma bort en annan.

Borges har en berättelse om en man som försöker drömma fram en annan man, och som till slut inser att han själv är en dröm.

Eftersom världen är ung och människans drömmar och visoner är mäktiga, omskapar de också det förflutna, och själva början.

Ja, det är en intressant idé, även om detta med "konsensusverklighet" redan är rätt utforskat i spel som Mage, som du nämner. Det finns ju dock en intressant parallell mellan denna idé och tropen "vinnaren skriver historien" som kanske tål att utforskas. När dammet har lagt sig, vem kan egentligen säga ifall det förflutna i sig skrevs om, eller om det bara var våra minnen och berättelser som gjorde det?