Sedan finns ju ofta informella hierarkier ändå. Jag spelar ju nästan alltid spelledarlöst, men i många fall finns mer eller mindre tydliga hierarkier, som ofta skapas av olika deltagares erfarenhet, tid i gruppen, ålder, personlighet, och så vidare. När jag med 40 bast spelar med ett gäng tonåringar som dyker upp i Indierummet på konvent, och som aldrig spelat rollspel förut, finns en rätt tydlig social hierarki även om vi rent regelmässigt har exakt samma uppgifter och resurser i spelet. Och denna hierarki är nog till och med av godo, i det att den leder till en bättre upplevelse för alla inblandade.
Så även om jag inte är förtjust i spelledare (Ni dés ni maitre !), så är jag helt med på att en social hierarki inom gruppen kan vara av godo, men det beror också på situationen. När jag lirar med gamla indiespelsrävar, antingen i Gårdagruppen eller på huskonvent, så finns mycket mindre av en hierarki, för den behövs inte för aktiviteten ifråga. Men när någon ny ansluter sig till en grupp som redan känner varandra, kommer de naturligt först att ha en hierarkiskt lägre ställning. Inte på ett härskande sätt, utan på ett omhändertagande sätt. De är mindre benägna att försöka ta ledningen och introducera en massa nya galna grejer, utan kommer antagligen att i början känna in gruppen och följa med i flödet. Det är ganska naturligt, och heller inte av ondo.