Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,080
Location
Ereb Altor
Det finns ingen annan rimlig anledning till varför man annars skulle valt ett neutert ord.
På latin heter barn infans vars etymologiska grund bygger på grekiskan och syftar till outvecklat språk. Det tycks vara ett helt annat ord än vårt germanska barn.

Att dra den här typen av slutsatser från etymologi är ibland fruktbart och intressant men i de fall de motsäger övrig forskning ska man nog inte dra allt för långt då språk ändrar sig betydligt över tid och ofta på sätt som i efterhand kan te sig märkliga.

En liknelse man kan roa (eller inte) sig med är PTS. Det är rätt nyligen som vi har börjat fundera på hur dåtiden påverkade våra sinnen, men faktum är att sumerna hade en benämning för depression och var väl bekanta med fenomenet. Att det, som mycket annat, föll i glömska efter roms fall är tragiskt, men innebär inte att det inte fanns. Vi vet också idag att man inte blir härdad av extrem stress. Man bryter snarare ihop i ännu högre grad.

Att våra religioner lägger så stor vikt vid självmord ska inte heller förringas.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,536
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
På latin heter barn infans vars etymologiska grund bygger på grekiskan och syftar till outvecklat språk. Det tycks vara ett helt annat ord än vårt germanska barn.

Att dra den här typen av slutsatser från etymologi är ibland fruktbart och intressant men i de fall de motsäger övrig forskning ska man nog inte dra allt för långt då språk ändrar sig betydligt över tid och ofta på sätt som i efterhand kan te sig märkliga.

En liknelse man kan roa (eller inte) sig med är PTS. Det är rätt nyligen som vi har börjat fundera på hur dåtiden påverkade våra sinnen, men faktum är att sumerna hade en benämning för depression och var väl bekanta med fenomenet. Att det, som mycket annat, föll i glömska efter roms fall är tragiskt, men innebär inte att det inte fanns. Vi vet också idag att man inte blir härdad av extrem stress. Man bryter snarare ihop i ännu högre grad.

Att våra religioner lägger så stor vikt vid självmord ska inte heller förringas.
Både som historiker och som människa känns det här betydligt mer logiskt än annat jag läst i tråden gällande hur tidigare generationer skulle ha förhållit sig till spädbarnsdöd, depression, etc.
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
En liknelse man kan roa (eller inte) sig med är PTS. Det är rätt nyligen som vi har börjat fundera på hur dåtiden påverkade våra sinnen, men faktum är att sumerna hade en benämning för depression och var väl bekanta med fenomenet. Att det, som mycket annat, föll i glömska efter roms fall är tragiskt, men innebär inte att det inte fanns. Vi vet också idag att man inte blir härdad av extrem stress. Man bryter snarare ihop i ännu högre grad.
Lite min poäng. Av samma anledning som att mänskligheten skulle gått under om vi inte brydde oss om våra spädbarn alls, känns det som om vi skulle trasats samman om spädbarnsdöd betraktades såsom det görs idag, om det hände så ofta som det påstås. Å andra sidan verkar det finns ganska lite data om spädbarnsdödlighet på typ järnåldern, så det kanske är helt fel att typ en av fem överlevde.

Om det var så pass mycket som varannan som överlevde upp till puberteten (som vissa påstår) så är jag helt villig att pudla. Då vågade man nog anknyta rätt ordentligt. Men var det en av fem som överlevde till ett år, då tvivlar jag att man gjorde det.

Att ordet "barn" är utert är dock fortfarande ett faktum, och genus ändras inte så lätt ens genom århundraden, framförallt inte för så centrala ord.
Så något pekar det på.
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
Jo, precis, något sådant har jag också hittat. Jag hittade någon som menade att upp till 50% av alla födda dog före tio års ålder (eller liknande) och att detta skulle inkludera de som dog i spädbarnsålder (första levnadsåret). Om man antar att spädbarnsdöden var 90% av "före 10 år" döden, skulle det ju ändå innebära att mindre än hälften av alla spädbarn strök med. Frågan är hur det verkligen såg ut på 1000-talet, och om man kan veta. Kungligheter går det ju att ha koll på, men begravde verkligen varje fattig bonde på järnåldern ett spädbarn som dog? Om inte får man ju lita till skrifter, och de kanske inte heller var så rikliga på 1000-talet.
 

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,809
Location
Stockholm
Översättning av gravskriften till en av Karl den stores döttrar som dog 783:

“Hildegard, bitter death took you away untimely
As the cold north wind snatches away the buds of the
cypresses in spring,
You did not live for even a year.
You never had a first birthday.
Little girl, little maiden, you left behind grief that
was not little.
You pierce as with a spear the royal heart of your father,
and bearing your mother’s name, you renew the sorrow
of her death
After you scarcely lived 40 days”
Något liknande är, för att citera Wikipedia," Vaggvisa för min son Carl eller Lilla Carl, sov sött i frid! är en vaggvisa av Carl Michael Bellman, daterad den 18 augusti 1787. Den tredje sonen Carl var då en månad gammal, och den andra sonen Elias hade dött bara några veckor tidigare. "

Här är texten:

Lilla Carl, sov sött i frid!
Ty du får tids nog vaka,
tids nog se vår onda tid
och hennes galla smaka.
Världen är en sorgeö:
bäst man andas skall man dö
och bli mull tillbaka.

En gång, där en källa flöt
förbi en skyl i rågen,
stod en liten gosse söt
och spegla sig i vågen:
bäst sin bild han såg så skön
uti böljan, klar och grön,
straxt han inte såg'en.

Så är med vår levnad fatt,
och så försvinna åren:
bäst man andas gott och glatt,
så lägges man på båren.
Lilla Carl skall tänka så,
när han ser de blomor små,
som bepryda våren.

Sove lulla, lilla vän!
Din välgång alla gläda.
När du vaknar, sku vi sen
dig klippa häst och släda;
sen små hus av kort - lull lull -
sku vi bygga, blåsa kull
och små visor kväda.

Mamma har åt barnet här
små gullskor och gullkappa,
och om Carl beskedlig är,
så kommmer rättnu pappa,
lilla barnet namnam ger...
Sove lulla! Ligg nu ner
och din kudde klappa.


Och till musik:
 

Klingonsylt

Swordsman
Joined
28 Sep 2005
Messages
534
Location
Umeå
Statistiken från det arkeologiska materialet stämmer ganska väl med uppgifter från sentida jägar- och samlarkulturer på 1900-talet. Har nästan svårt att tro att brons- och järnålder hade mycket högre barnadödlighet.

1698051698742.png
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Intressant nog är "das Kind" på tyska också neutrum. Enligt Digitales Wörterbuch der deutschen Sprache kommer ordet från *g̑en(ə)-, ordstam som betyder "att föda" och givit oss ord som "generera" och engelskans "kind", och även ordet "kung", intressant nog. DWDS säger att ordstammen betyder "gebären", som betyder att föda, och tittar man på etymologin för det ordet hittar man en massa olika gamla germanska ord i stil med "bära" som betyder "att föda" eller "att bära frukt". Min gissning är därmed att den moderna svenska betydelsen av "bära" är en senare utveckling och att betydelsen "att föda" är en äldre sådan, eftersom den återfinns i många andra germanska språk. Så "barn" betyder antagligen "det som är fött", som @Man Mountainman nämnde.

Samtidigt är det ju intressant att se att trots att det tyska ordet "das Kind" (liksom det nederländska "het kind") härleds ur en annan ordstam än det svenska ordet "barn" så kommer de av synonymer, och båda två är neutrum.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,080
Location
Ereb Altor
Statistiken från det arkeologiska materialet stämmer ganska väl med uppgifter från sentida jägar- och samlarkulturer på 1900-talet. Har nästan svårt att tro att brons- och järnålder hade mycket högre barnadödlighet.

View attachment 14683
Av allt att döma var barnadödligheten ungefär lika hög fram till att modern läkarvård introducerades på bred front globalt. Alltså under 1900-talet och i synnerhet dess senare hälft. Så det är inte någon medeltida företeelse.
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
Låter onekligen så. Jag trodde att den var betydligt högre. Av någon anledning är ändå ordet neutrum. Festligt.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
Litet biologiskt faktum som kan vara intressant i rollspel:

Människor kan bryta ner protein för energi, men processen är inte så bra, och det går inte att överleva enbart på protein. Det innebär att man kan dö på en diet av mest bara tillräckligt fettsnålt kött - den engelska termen är rabbit starvation och den franska mal de caribou. Det kan bli relevant när en del rollpersoner tänker överleva helt på att jaga i vildmarken.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
På latin heter barn infans vars etymologiska grund bygger på grekiskan och syftar till outvecklat språk. Det tycks vara ett helt annat ord än vårt germanska barn.

Att dra den här typen av slutsatser från etymologi är ibland fruktbart och intressant men i de fall de motsäger övrig forskning ska man nog inte dra allt för långt då språk ändrar sig betydligt över tid och ofta på sätt som i efterhand kan te sig märkliga.

En liknelse man kan roa (eller inte) sig med är PTS. Det är rätt nyligen som vi har börjat fundera på hur dåtiden påverkade våra sinnen, men faktum är att sumerna hade en benämning för depression och var väl bekanta med fenomenet. Att det, som mycket annat, föll i glömska efter roms fall är tragiskt, men innebär inte att det inte fanns. Vi vet också idag att man inte blir härdad av extrem stress. Man bryter snarare ihop i ännu högre grad.

Att våra religioner lägger så stor vikt vid självmord ska inte heller förringas.
PTSD i modern bemärkelse började uppmärksammas under 1VK. Skyttegravskriget ledde till en långvarig krigsstress som sällan förekommit tidigare.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
PTSD i modern bemärkelse började uppmärksammas under 1VK. Skyttegravskriget ledde till en långvarig krigsstress som sällan förekommit tidigare.
Bret Devereaux om detta:

"In this case, we have to ask – before we go looking – what would evidence of PTSD in ancient societies (I’m going to start there because it is where I am best informed) look like?

Well, ancient societies engaged in a lot of warfare. Among the citizenry – the sort of fellows who write to us and are written about in our sources – combat experience was almost ubiquitous. That only really changes as we get into the Roman Empire, as violence levels both decline generally and are pushed to the frontier via a professional army. The percentage of veterans in the citizen population (again, citizen here is an important caveat, but then those fellows basically are our primary source base) probably equaled that of the WWI generation in Britain or France, except all the time (there’s a point in the Second Punic War where the Roman censors went through the entire rolls, checking to see how many had managed to avoid military service and found only a few thousand in a citizen body of c. 150,000 adult males). So what ought we expect from our sources? We should expect to see signs of PTSD everywhere. It should be absolutely pervasive in a source-base produced almost entirely by, for and about combat veterans, in societies where military mortality exceeded modern rates by a robust margin.

And it simply isn’t there. There is one very frequently cited account in Herodotus (Hdt. 6.117) of a man named Epizelos experiencing what is generally understood as ‘conversion disorder’ (which used to be badly labeled ‘hysterical blindness’) in combat. Without being wounded he went blind at a sudden terror in battle and never recovered his sight. Herodotus terms it a θῶμα – a ‘wonder’ or ‘marvel,’ a word that explicitly implies the strange uncommonness of the tale. Herodotus is concerned enough about how exceptional this sounds that he is quick not to vouch for its veracity – he brackets the story (beginning and end) noting that it was what he was told (by someone else) that Epizelos used to say happened to him. In short, this was uncommon enough that Herodotus distances himself from it, so as not to be thought as a teller of tall-tales (though Herodotus is, in fact, a teller of tall tales).

This one example – cited endlessly and breathlessly in internet articles – is remarkable not because it is typical, but because it is apparently very unusual (also, it is my understanding – with the necessary caveat that I am not an expert – that while conversion disorder is a consequence of emotional trauma, it is not clear that it is associated with PTSD more generally). Meanwhile, in the war literature of the Romans, in their poetry (including that by folks like Horace, who fought in quite terrible battles), in the military literature of the Greeks, in the reflections of Xenophon (both on his campaigns and his commands), in the body of Greek lyric poetry…all of it – nothing. It is simply not there – not as a concern that such a condition might befall someone, nor a report that it had done so. Nothing. The lacuna baffled me for years."

*

"Moreover, these societies tended to have rituals surrounding the transition out of war. There were ritual purifications for a Greek or Roman army returning from battle. Offerings to be made to the gods for survival or triumph. Priests who could tell you “if you are bothered, do this and it will be ok.” In the medieval world too, there were religious experts who could tell you the rituals necessary to come back to a right relationship with both God and your society. Of course many veterans turn to religion for comfort, but most modern religious traditions respond with the same ‘yes, but…’ and ‘necessary evil’ approach. For the Roman miles or the medieval knight, there was no such ambiguity: do these rituals and all is well. Placebos are powerful and I suspect that sort of thing also aided the transition from war to peace, providing a sense of closure that it is hard for our societies to provide (I suppose the Roman would merely suggest that we were foolish to stop doing rituals which had obviously worked so well)."

 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,080
Location
Ereb Altor
PTSD i modern bemärkelse började uppmärksammas under 1VK. Skyttegravskriget ledde till en långvarig krigsstress som sällan förekommit tidigare.
Personligen tror jag snarare att det beror på skalan. Det var inte något obekant tillstånd tidigare, men utgjorde inte något problem på systemnivå. Det var först under WW1 som det blev uppenbart att för att kunna hantera den nya tidens krig måste vi kunna hantera de konsekvenser det innebär för soldaterna som utkämpar dem.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,080
Location
Ereb Altor
And it simply isn’t there.
Literally den första googleträffen:

" Inscriptions originating with the Assyrian Dynasty in Mesopotamia (1300-609 BC) record traumas suffered by soldiers who were called upon to fight every third year during their military service. Herodotus observed that Epizelus, an Athenian spear carrier, suffered what appeared to be psychological problems following the Marathon Wars in 490 BC. Appian of Alexandria (c. 95? – c. AD 165) described a legion veteran called Cestius Macedonicus who, when his town was under threat of capture by (the Emperor-to-be) Octavian, set fire to his house and burned himself within it. Plutarch’s Life of Marius speaks of Caius Marius’ behaviour who, when he found himself under severe stress towards the end of his life, suffering from night terrors, harassing dreams, excessive drinking and flashbacks to previous battles. These examples are just a few instances which seem to demonstrate that PTSD, or culturally similar phenomena, may be as old as warfare itself."

 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
Om du läste texten ser du att Deveraux tar upp det specifika exemplet just för att de antika källorna ser det som ett så exceptionellt undantag. Folk krigade vansinnigt mycket förr i tiden - om de fick PTSD borde det vara otroligt vanligt, inte färre exempel än århundraden.

Dessutom: Det här handlar specifikt om PTSD, inte om psykologiska problem generellt. Jag tror att vi kan vara helt säkra på att folk alltid har haft dem, i alla möjliga situationer.
 
Top