Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,583
Nja, fullt så postmodern är inte min spelstil men det tycks ändå som att jag har en lösare syn på sanningar i rollspel än en del andra. Eller åtminstone kring när en sanning blir en sanning. Men är mina tankar verkligen i de smalare delarna av klockkurvan?
Ett exempel från vår FW-kampanj: När en av rollpersonerna för första gången skulle träffa hertiginnan som styr i staden, fick hon bara träffa hertiginnans adjutant. Min tanke var att hertiginnan inte iddes träffa "pöbeln" och det var också det budskapet som adjutanten förmedlade. Under de kommande spelpassen hände det saker som gjorde att jag tyckte det vore mer intressant om hertiginnan hade försvunnit, och att adjutantens hållning var ett led i att dölja det. Ännu lite senare framkom det att hertiginnan troligtvis hade blivit kidnappad.
Många skulle säkert anse att jag borde ha bestämt i förväg hur det låg till med hertiginnan och hållit mig till det. Men varför? Spelarnas upplevelse påverkades inte negativt av att hertiginnan gick från att vara ett as, till att ha lämnat kolonin i sticket, för att till sist sannolikt ha blivit kidnappad. Det finns andra SLP som jag också ändrat ganska radikalt på, som den elaka äppelodlaren som spelarna trodde var ond (vilket var min tanke från början) men som senare visade sig stå på deras sida och vara en potentiell allierad. Fast han var fortsatt otrevligt vresig.
När det gäller färdigskrivna äventyr kan jag mycket väl ändra eller plocka bort fiender precis innan rollpersonerna ska stöta på dem, alternativt hitta på ett sätt att avsluta striden i förtid om jag inte tycker den fyller någon funktion eller om spelarna verkar vara trötta på att slåss. Fusk tycker vissa, större underhållningsvärde tycker jag.
Om det passar in och känns rimligt och logiskt anser jag att det mesta går att ändra under spel. Men det är just det att det inte rör sig om några gonzoändringar utan att de bör stämma överens med sådant som är en tydlig, etablerad sanning och sådant som hänt under spel. I exemplet ovan hängde inget på att hertiginnan ansåg sig stå över att träffa vanligt folk. Det är först nu när hon blivit kidnappad och gruppen gett sig av för att leta efter henne som det hade brutit den inre logiken om jag plötsligt skickade tillbaka henne till Borgen som om ingenting hade hänt. Och än så länge kan de inte med säkerhet veta att det faktiskt var en kidnappning eller om hon följde med frivilligt. Det har jag inte till 100% bestämt än.
Hoppas alla hunnit svälja undan kaffet så att ni slipper få det i vrångstrupen ;-)
Ett exempel från vår FW-kampanj: När en av rollpersonerna för första gången skulle träffa hertiginnan som styr i staden, fick hon bara träffa hertiginnans adjutant. Min tanke var att hertiginnan inte iddes träffa "pöbeln" och det var också det budskapet som adjutanten förmedlade. Under de kommande spelpassen hände det saker som gjorde att jag tyckte det vore mer intressant om hertiginnan hade försvunnit, och att adjutantens hållning var ett led i att dölja det. Ännu lite senare framkom det att hertiginnan troligtvis hade blivit kidnappad.
Många skulle säkert anse att jag borde ha bestämt i förväg hur det låg till med hertiginnan och hållit mig till det. Men varför? Spelarnas upplevelse påverkades inte negativt av att hertiginnan gick från att vara ett as, till att ha lämnat kolonin i sticket, för att till sist sannolikt ha blivit kidnappad. Det finns andra SLP som jag också ändrat ganska radikalt på, som den elaka äppelodlaren som spelarna trodde var ond (vilket var min tanke från början) men som senare visade sig stå på deras sida och vara en potentiell allierad. Fast han var fortsatt otrevligt vresig.
När det gäller färdigskrivna äventyr kan jag mycket väl ändra eller plocka bort fiender precis innan rollpersonerna ska stöta på dem, alternativt hitta på ett sätt att avsluta striden i förtid om jag inte tycker den fyller någon funktion eller om spelarna verkar vara trötta på att slåss. Fusk tycker vissa, större underhållningsvärde tycker jag.
Om det passar in och känns rimligt och logiskt anser jag att det mesta går att ändra under spel. Men det är just det att det inte rör sig om några gonzoändringar utan att de bör stämma överens med sådant som är en tydlig, etablerad sanning och sådant som hänt under spel. I exemplet ovan hängde inget på att hertiginnan ansåg sig stå över att träffa vanligt folk. Det är först nu när hon blivit kidnappad och gruppen gett sig av för att leta efter henne som det hade brutit den inre logiken om jag plötsligt skickade tillbaka henne till Borgen som om ingenting hade hänt. Och än så länge kan de inte med säkerhet veta att det faktiskt var en kidnappning eller om hon följde med frivilligt. Det har jag inte till 100% bestämt än.
Hoppas alla hunnit svälja undan kaffet så att ni slipper få det i vrångstrupen ;-)