Min egen relation till OSR såg ut såhär (nu blir det en historisk djupdykning):
OSR blev en grej när indieskolan började kännas klar. Story Games fanns fortfarande men var inte så intressant längre. Forge hade slagit igen, o.s.v. OSR dök upp som nya coola killen, men där Indiespelen snarare var en lite nördig brådmogen New Waveare var OSR punk. Jag blev väldigt nyfiken, inte minst för att jag ju gillar när det är lite uppkäftigt och så. Men jag möttes av en stängd dörr. OSR var tydligen, åtminstone bland en bunt högljudda skribenter (både här och på andra håll) delvis en motreaktion mot indiespelens teoribyggen. Den där porrstjärnan som alla älskade, men som nu alla hatar eftersom han visade sig vara ett svin, skrev en lång essä om vilka anala idioter indiespelare var. Den fick både gehör och spridning.
Jag lyckades därmed inte förstå vad OSR var och jag slutade försöka förstå, för där jag kom ifrån blev det väldigt toxiskt. Detta fasades på sikt ut iom att OSR inte länge var något för den invigda kretsen utan blev allt mer mainstream. Iom det dök det också upp fler teoribyggen och det började såklart bråkas om vad OSR var. I vanlig ordning alltså.
Allt det här var såklart helt onödigt, men från mitt perspektiv var det så det såg ut. Så nej, det var inte, anser jag, speciellt enkelt eller användbart för alla utomstående.
Ps. Min beef med OSR* har sedan länge lagt sig men eftersom jag inte har någon som helst relation till D&D så är det också för mig lite menlös. Jag har aldrig spelat D&D så har därför inga problem med D&D, och behöver därför inte lösa dem
*Men kan fortfarande tycka att det var lite lustigt när de hånade svenska "nostalgispel" eftersom amerikanska "nostalgispel" var mycket coolare.