Hmmm... jag tycker att det oftast är de som hävdar att "hela poängen" med rollspel är att interagera socialt med andra rollpersoner och spelledarpersoner, också är de som hävdar att det inte borde finnas några _regler_ för sammspelet. Att det inte borde finnas några sociala färdigheter i rollspelet, utan att detta skall ageras ut.
Nu håller jag förvisso inte med om någon av de två åsikterna, men förekomsten av den typen av person tycks tyda på att det som är "viktigast" i spelet mycket väl kan saknas helt i reglerna...
Exakt det här. Jag vet att det finns folk som spelar rollspel lite som ett avancerat brädspel, där användningen av reglerna är huruvudverksamheten som driver allt annat. Och det är ju såklart en fullt giltig spelstil, det säger jag inget om. Men för mig är det ju närmast tvärtom; fokus ligger
aldrig på det reglerna handlar om, och fokus ligger aldrig på regelanvändning. Det kan gå flera spelmöten utan en enda tärning eller mattetal. Och det gäller inte bara social interaktion; även mysterielösande är för mig något som i princip dör så snart regelmekanik kommer och slabbar ner allting med smuts.
Samtidigt så tycker jag ju att
om det väl blir strid, den där "en gång per 10 spelmöten"-gången, så vill jag nog ha ett ganska traditionellt stridssystem. Inte Eon-nivå, men inte heller "avgör med ett enda tärningsslag". Det får gärna gå fort, för all del, men det behöver inte gå
så fort.
Och därmed blir jag lite less när folk säger sådana saker som att "hur många sidor som upptas av något tyder också på hur stort utrymme detta något är tänkt att ta kring spelbordet".
För det tycker ju jag att det gör det inte alls det.