Fast det var inte riktigt det vi pratade om. Det vi pratade om var hur läsaren uppfattar det som står i rollspelsböcker. Huruvida t.ex. en övervägande andel regelmekanik om strid automatiskt innebär att strid förväntas vara ett centralt och frekvent delmoment.
Exakt det här. Jag vet att det finns folk som spelar rollspel lite som ett avancerat brädspel, där användningen av reglerna är huruvudverksamheten som driver allt annat. Och det är ju såklart en fullt giltig spelstil, det säger jag inget om. Men för mig är det ju närmast tvärtom; fokus ligger aldrig på det reglerna handlar om, och fokus ligger aldrig på regelanvändning. Det kan gå flera spelmöten utan en enda tärning eller mattetal. Och det gäller inte bara social interaktion; även mysterielösande är för mig något som i princip dör så snart regelmekanik kommer och slabbar ner allting med smuts.
Ja, det är en bra iakttagelse!
Jag tror att många uppfattar ett långt avsnitt med stridsregler som ett tecken på att strid är viktigt i spelet. Nu tror jag dock inte att jag har mer att säga till dig i den här tråden.
Och samma om merparten av rollformuläret handlar om strid.
Det är väl det här som deprimerar mig, egentligen. Tanken att det skulle vara omöjligt att bygga spel som läsare förstår korrekt, om de spelen har sällananvända komplexa regler.
Ja, jag har förstått det. Det är som sagt det jag tycker är deprimerande, om det är sant.
Jag är helt okej med detta.
Ja, rollformuläret är det viktigaste dokumentet i de flesta rollspel.
Det var lite detta jag tänkte på när jag poängterade att regler inte nödvändigtvis är detsamma som världsbeskrivning eller fysiska lagar. Ser man inte regler som simulator av en verklighet utan som verktyg för spelandet och spelarna, så måste de två inte vara överlappande.
Ja, insåg igår hur skadligt tänkande som "throw in the ninjas" egentligen är, för det innebär att man hela tiden ska tänka konflikt. Det föder en typ av tänkande som är svårt att bryta emot i längden, istället för att skapa situationer där spelarna får gestalta, uttrycka kreativitet eller många andra av de saker som rollspel kan erbjuda.
Det här spelar också in på en annan aspekt av spelskapande.
Om jag förstått det rätt så beskriver du en designambition där målet är att erbjuda ett regelsystem för strid som ska vara såpass intressant att man gärna vill förstå och använda det, men det ska samtidigt vara så komplext att man bara vill använda det ytterst sällan?
Inte så mycket "såpass intressant att man gärna vill förstå och använda det" så mycket som t.ex. "erbjuda så pass många val och möjligheter att den som trots allt tvingas använda det åtminstone upplever sig ha viss agens och inte känner sig lurad eller orättvist behandlad". Till exempel. Målet är inte ett system man aktivt gillar och strävar efter att använda, nödvändigtvis. Utan ett man står ut med, under omständigheterna.
All right! Det är helt klart en tankeväckande designambition.
Är det inte det bästa man kan uppnå när det gäller regelsystem? =)
Det här funderade jag på. När det kommer till skrivande så finns ju ett råd om att lägga det viktiga längst fram, medan det mindre viktiga ska komma långt bak i texten. Funderar på om inte det ger en bättre indikator på vad som är viktigt i regeltexten. Jag vet med mig själv att jag kikar första stycken och första sidorna i de allra flesta fall. Saker längre bak ser jag personligen oftast som mindre viktiga oavsett hur stort omfång de än har.
Kan man inte, öh, skriva det i boken? Att det här kapitlet innehåller regler för strid, och de är lite mer komplexa än andra regler. Detta ska inte tas som intäkt för att strid eller användandet av dessa regler bör uppta en stor del av speltiden. Tvärtom är detta spel skrivet för en spelstil där strid endast sker i undantagsfall, och kanske inte alls, om rollpersonerna gör rätt.
Jag fastnar mest på det här att känna sig lurad. Varför är det just inom strid man riskerar att känna sig lurad, och hur på vilket sätt förhindrar ett komplext system att man känner sig lurad? Varför är det inte samma med sociala interaktioner, att tolka ledtrådar, eller dylikt?
