Det här kommer att bli ett dumt inlägg av tveksam nytta för er. Deal with it!
Jag läser onsdagens
X-Men Forever #2 och
Rise of the Powers of X #4.
2019 gjorde Jonathan Hickman ett omtag på hela X-franchisen, med ett mutant-hemland på ön Krakoa, amnesti för mutant-superskurkar, ett uppgivande av Charles Xaviers dröm om fredlig samexistens... och en uppställning av de kommande konflikterna, mot anti-mutantorganisationen Orchis och det mer fjärran hotet från kosmisk hyper-AI.
I förra årets event
Fall of X krossades Krakoa, och sedan dess har folk varit på flykt på olika håll medan man samlat sig för att slå tillbaka. Och nu är det dags - den här eran ska till slut läggas till vila innan Tom Brevoort tar över som line editor senare i år. Den pågående dubbeleventen heter
Fall of the House of X (uttalat "ecks") och
Rise of the Powers of X (uttalat "ten"), och vi är mitt i den just nu, med bara några månader kvar.
Den förra delen (i titlarna
X-Men,
Fall of the House of X och
Invincible Iron Man) är det inget särskilt att säga om - Gerry Duggan är kompetent men inte briljant när X-folket, Iron Man, och till
slut till och med Avengers börjar systematiskt demontera Orchis. Det är välgjort och allt, men det är det vanliga, med Sentinels, Nimrod, MODOK och sådant.
Men i
Rise-delen (Kieron Gillens
Rise of the Powers of X och
X-Men Forever, och den mindre viktiga men rätt bra sidotiteln
Dead X-Men) är det andra bullar! Jonathan Hickman hade en plan för vad han ville göra, men Marvel bestämde sig för att de ville ha Krakoa som ett status quo längre, och Hickman lämnade efter X-crossovern
Inferno. Det var inte så att han tog sin boll och gick hem, utan han snarare kastade alla bollarna högt upp i luften för att se vem som skulle kunna fånga dem. Som tur är var det Kieron Gillen, kanske den bäste superhjälteserieförfattaren vi över huvud taget har, som fick det jobbet, och med titlar som I
mmortal X-Men inte bara fångade han alla bollarna, utan fortsatte att jonglera dem, med extremt höga koncept som X-crossovern
The Sins of Sinister (vad händer, tio, hundra och tusen år in i framtiden efter att olika versioner av Mr. Sinister tagit över världen och galaxen?). Och just nu är vi i sluttampen av det, det där flera års jobb ska få sin upplösning. Och det är hur jävla bra som helst.
Medan
Fall har det vanliga med mutantjägare och jätterobotar, är hotet i
Rise både mycket mer subtilt och mycket värre. En gammal komplott (som jag inte ska spoila för er men som är fantastisk och logisk) har till slut delat ut, och hyperintelligensen Enigma har uppstått och existerar utanför tid och rum - eftersom den en gång har funnits, har den alltid funnits, och vet (nästan) allt. Det gör det förstås svårt att bekämpa den, men som tur är har X-Men rätt mycket resurser - Destiny på toppen av sin förmåga kan se framtida tidslinjer, Professor X har använt Krakoa-biotech för att sätta upp en bas utanför tid och rum man kan agera från och andra opererar från
The White Hot Room som är hemdimension för The Phoenix, Hope Summers och de andra i The Five kan återuppliva mutanter på semi-industriell skala, och Gillen kom ihåg att Rachel Summers egentliga mutantkraft är att kunna hoppa mellan tidslinjer. Alla inser att man behöver The Phoenix, trots alla riskerna med det. Kampen mot Enigma förs över alternativhistorier och parallella tidslinjer, med planer inom andra planer, och vartenda nummer kommer med nya dramatiska reveals. Tyvärr för alla är ett stående tema att Professor X i vanlig ordning inte har mycket till skrupler och principer, utan är beredd att sälja ut allt och alla för att nå sitt mål. Han har en plan, men det verkar finnas risk att det är den där sortens plan som kanske inte är värd det ens om den lyckas.
Det är vansinnigt bra och vansinnigt otillgängligt. Det här är verkligen ingen rekommendation för något man ska börja läsa - någon sorts absolut minimum inbegriper långt över hundra nummer av annat som satt upp det hela, med början i House of X ("ecks")/Powers of X ("ten") från 2019. Nu är mycket av det väldigt bra, så det är en bra idé i vilket fall, men tänkte man hoppa på X-spåret ska man tvärtom vänta några månader på Brevoorts omtag (som kommer att få flera riktigt bra författare, som Jed McKay och Gail Simone på varsin X-Men-titel).