Jag har sett alla tre säsonger av
Locke & Key, baserat på förlagan skriven av Joe Hill och tecknad av Gabriel Rodriguez
Förlagan är en av de bästa skräckserier jag läst, och det var inte direkt små förväntningar jag hade på den här serien. Det jobbiga är att många av dem infriades i första säsongen. Definitivt inte därefter.
Vad händer?
Serien handlar om familjen Locke, som efter en familjetragedi flyttar från västkust till östkust i Amerikat. De hamnar i den menlösa staden Matheson i pappans familjehem, det gigantiska huset Keyhouse. Huset är flera hundra år gammalt, och dess historia är en del av vad serien handlar om. För i huset börjar de tre ungarna hitta magiska nycklar som kan göra otroliga saker, beroende på vilka lås du använder dem i. En nyckel som släpper in dig i en mardrömslik spegeldimension om du använder den på en spegel. En nyckel som låter dig gå in i någons huvud. En nyckel som gör dig ohyggligt stark. En nyckel som framkallar eld. Många, många fler finns och upptäcks steg för steg i serien. Tillsammans med en mystisk person som är på jakt efter nycklarna själv byggs ett snyggt mysterium upp kring vilka nycklarna är och var de kommer ifrån. Och förstås hur allt är kopplat till familjens pappas barndom.
Samtidigt hanterar familjen tragedin, försöker navigera en ny miljö och stad, skaffar nya vänner och är allmänt trasiga så som man är efter en brutal och oväntad tragedi. Steg för steg tar nycklarna över, och kopplas in i familjedramat. Och det är här serien verkligen är som bäst.
Skådisar och sånt
Första säsongen har en perfekt balans mellan mystisk magisk skräck och familjedrama. Särskilt de båda storasyskonen är
vansinnigt bra, och jag tror inte jag sett någon så bra syskonrelation på film på typ hur länge som helst. Mamman är fantastisk hon också, särskilt när hon får återfall ner i alkoholism som del av sitt sätt att hantera all skit som hänt.
Men det som gör allt så bra i första säsongen är två saker - hur de sätter karaktärerna främst, och hur de ställer sig till förlagan.
När det gäller karaktärerna är det alltid,
alltid karaktärerna i centrum. Magin och mystiken filtreras genom hur det påverkar huvudrollerna, och sätts inte i centrum
i sig om det låter vettigt. Det coola är inte den här nyckeln som låter mig få andra att lyda mina order, det är hur huvudrollerna använder den och hur det påverkar dem och deras relationer. Riktigt välgjort.
Förhållandet till förlagan är precis så jag vill ha det. Många scener och stårrylajns är direkt plockade från förlagan, men flyttade lite på och trimmade för att passa formatet. Andra bitar är klara förbättringar - i princip allt som gäller ungarnas kompisar är rakt av bättre än förlagan till exempel. Kinseys polare är skumma för att vara skumma i förlagan, här är de glada skräckfilmsnördar som spelar in sin egen nollbudgetskräckis för skojs skull. Myyyyycket bättre. De nya bitar som introduceras är fullt logiska i storyn, och vävs in snyggt på det där sättet som visar de som har koll på förlagan att man inte kan förvänta sig att det är likadant, men samtidigt att de fattat vad förlagan har för grund, och att de är trogna känslan av den. Om än på en budget.
Men sen då?
Jo, i säsong två är det ett klart tapp i kvalitet. Både i specialeffektsbudget och i allmän kvalitet. Ungefär mitt i säsongen avslöjas skurkens stora onda plan, och sen är det bara skräp en lång stund. Problemet är att alla scener som fortfarande handlar om relationer och karaktärer är riktigt bra skrivna. Nya karaktärer introduceras, som tillför mycket bra. Men istället för att nästan varje val i adaptionen är rakt av bra som i första säsongen, är det nu som bäst 50/50.
Efter att skurkens plan är avslöjad blir allt som hör huvudstoryn till totalt blaj ett tag. Jag vet att många slutade titta då och jag förstår det verkligen. Det var knappt värt att fortsätta, men det var någon sorts sunk cost fallacy för min del antar jag.
Efter en okej säsongsavslutning på tvåan är trean genuint skräp. Det är ytterst lite i säsongen som är värt att prata om, utöver det näst sista avsnittet som Joe Hill varit med och skrivit själv. Det har en grym grundpremiss, och lyckas med något nytt som samtidigt känns som en fullt rimlig utökning av grundkonceptet.
Men på det stora hela? Nä. Många av de bästa karaktärerna är knappt med, den nya skurken är
SKRATTRETANDE dålig både i vad han har för dialog att jobba med och hur fruktansvärt ful hans peruk är. Det tappar massor, men återtar lite i näst sista avsnittet, för att sedan tappa igen i sista.
Blä.
TLDR
Den här serien är mer frustrerande än många andra dåliga serier, eftersom den börjar riktigt bra och i princip gör allt rätt i hur man ska göra när man överför en läseserie till TV-serie. Hade allt bara varit dåligt från start hade jag kunnat lägga ner direkt. Men nu? Blä.
Den första säsongens höga kvalitet kan inte rädda totalbetyget från att bli mer än
1,5 / 5
Undvik. Tyvärr. Kolla första säsongen om du verkligen gillar förlagan, men var medveten om att det aldrig når de höjderna igen.