Quadrante
Grisbonde
Det känns som att ju mer uttömmande ens textkälla/or är desto bättre resultat, men om man formulerat samma sak med olika uttryck så blir den lättare förvirrad.
I mitt fall blandade den istället ihop två helt olika sessioner och beskrev hur vi använt tekniker från en situation för att spela ut en scen från en annan session (där tekniken kändes betydligt sämre lämpad). Den hoppade också över den halvan av tekniken som var mer erotiskt laddad, vilket återigen får mig att misstänka att den jobbar med lite filter för att se till att resultatet är acceptabelt för ett internationellt storföretag.Det känns som att ju mer uttömmande ens textkälla/or är desto bättre resultat, men om man formulerat samma sak med olika uttryck så blir den lättare förvirrad.
Det är definitivt lite filter som rullar på i bakgrunden. Om det beror på språkmodellens träningsmaterial eller aktiva val är lite svårt att avgöra. Har inte prövat några gränser än så länge, men läst liknande saker som du just skrev.misstänka att den jobbar med lite filter
Provade det, och den nya var helt klart bättre. Men jag har väldigt svårt att komma över den där plastiga amerikanska korporationskänslan. Det känns som en podcast från Disney. Säkert till viss del influerat av att jag vet att det är Google som gjort den, och till viss del baserat på hur amerikanska poddar funkar. Det känns som att de talar till en stor publik, som att de fejkar sina reaktioner efter ett förberett manus. Det är inte en konversation, utan ett skådespelat manus.De gånger det hänt mig så trycker jag först på tummen ner och sen radera, sen genererar jag en ny.
Dito, man skulle vilja kunna välja lite olika tonalitet och röster.Men jag har väldigt svårt att komma över den där plastiga amerikanska korporationskänslan.