Fick själv intrycket att det inte enbart handlar om vänskap. Alternativet är Aemond, som kallar honom för en idiot, eller Rhaenyra, som är allierad med folk som (helt korrekt) misstänker att Larys mördade sin egen familj.Den enda som känns konstig är Larys Strong, som verkar vara en misslyckad spion som till slut nöjer sig med att få en vän. Vilket jag på något plan kan köpa. Klåpare finns, vänskap finns, och det känns som att det blev något band där mot slutet.
Om så ett bevis för att riktigt bra kreativa beslut kommer ur problemlösning. Vilket är lite av min käpphäst varför jag passar på att kommentera detJust det där är jag inte säker på om det är ett medvetet beslut eller en budgetfråga. I planeringsstadiet hade säsong 2 tio avsnitt, men efter den stora mergern så landade man på 8 avsnitt istället.
Så är det förvisso. Men han borde förstå att det är en svag hand att spela med. Men visst, en svag hand är bättre än ingen. Och det är mycket det som gör den här säsongen väldigt bra. Det är ingen som förklarar intentioner i krystade scener utan vi får lov att försöka tolka det som sker. En kul grej är ju att när Larys verkligen får underrättelser om en världsomvälvande händelse så viftar han bort det "Det är nog bara ett rykte. Glöm det"Fick själv intrycket att det inte enbart handlar om vänskap. Alternativet är Aemond, som kallar honom för en idiot, eller Rhaenyra, som är allierad med folk som (helt korrekt) misstänker att Larys mördade sin egen familj.
Han har inget val förutom att satsa på Aegon.
otroligt bra serie, även om säsong 2 var märkligt temposatt och tappade liteNu vet jag att jag bumpar en vilande tråd, men har lite kul nyheter! Jag och frun gav ju upp på denna serie efter halva första säsongen då vi kände att allt var tipptopp förutom att vi saknade en motivation till att bry oss om vad som hände, vilket var lite av en bärande punkt för oss.
Men nu har vi bestämt oss för att ge serien en andra chans! Vi har hört så mycket bra om serien och det kan ju tänkas att vi var i något särskilt negativt mindset förra gången. Det ska bli kul! Så jag kanske skriver lite här då och då när vi sett några avsnitt
Något jag var lite inne på tidigare i tråden. Huvudkaraktärerna har inte samma drag som våra huvudkaraktärer från Game of Thrones. Man kan säkert sia i såsen länge om varför det är så, men har hört folk både här på wrnu och IRL som pratat om det. Har några tantkollegor på boendet tex som älskade Game of Thrones, Vikings, The last kingdom etc men som också säger att de inte bryr sig om karaktärerna i House of the Dragon.Er analys efter halva första säsongen är en jag kan skriva under på efter att ha sett bägge säsongerna. Jättesnyggt, välspelat – men märkvärdigt ointressant där jag inte bryr mig ett skit om någon enda av seriens många fokuskaraktärer.
Tycker dock att HotD har mer magi likt den i böckerna än vad GoT hade.En annan grej som jag saknade vid första försöket att ta mig igenom säsong 1 var mysticism och magi. Äskade hur Game of Thrones (och ännu mer böckerna) hanterade magi och ville gärna se mer av det. Men så blev det ju tyvärr inte (så långt som jag kom i alla fall).
Jag håller ändå tummarna för att jag ska hitta något som gör att jag gillar serien bättre vid andra försöket!
Det bådar ju gott! Så långt som jag kom i serien (vilket inte var särskilt långt) så fanns det typ ingen magi alls utom drakarna, men kommer det senare är det ju toppen och en morot att fortsätta titta även när det känns motigtTycker dock att HotD har mer magi likt den i böckerna än vad GoT hade.
Detta med reservation för mitt selektiva minne.
Mycket mer profetior och mysterier. Färre eldbollar från röda prästinnor dock.Tycker dock att HotD har mer magi likt den i böckerna än vad GoT hade.
Detta med reservation för mitt selektiva minne.
Självklart kan det vara så i vissa fall. Och dessa fall är naturligtvis olika för olika människor. Just i fallet House of Dragon var fallet gör mig vid första försöket att storyn inte var särskilt spännande för att jag kände att jag inte gavs någon anledning att bry mig. En stor orsak till detta var att jag inte brydde mig om karaktärerna. Men om det hade varit en absolut sanning hade jag såklart inte gett serien en andra chans.Måste man dock alltid bry sig om karaktärerna? Kan man inte bry sig om en bra story?
Måste man dock alltid bry sig om karaktärerna? Kan man inte bry sig om en bra story?
Jag håller med er båda här! Jag tycker en bra story med karaktärer som jag kanske inte nödvändigtvis sympatiserar med kan fungera ändå. Dock kan jag med självsäkerhet säga att jag föredrar att ha både och, GoT hade både och i flera säsonger. Även jag som enormt fan av allt med Westeros, ser att karaktärerna i HotD är mindre intressanta än de i GoT i den absoluta lejonparten av fallen.Självklart kan det vara så i vissa fall. Och dessa fall är naturligtvis olika för olika människor. Just i fallet House of Dragon var fallet gör mig vid första försöket att storyn inte var särskilt spännande för att jag kände att jag inte gavs någon anledning att bry mig. En stor orsak till detta var att jag inte brydde mig om karaktärerna. Men om det hade varit en absolut sanning hade jag såklart inte gett serien en andra chans.
Jo, det kan man. Problemet är dock att storyn inte heller är särskilt engagerande… Jag önskar att den vore det så klart! Men jag blev besviken.Måste man dock alltid bry sig om karaktärerna? Kan man inte bry sig om en bra story?
Om du är som jag kommer du att vara hjärtligt trött på en persons visioner och drömmar när säsong 2 är över!En annan grej som jag saknade vid första försöket att ta mig igenom säsong 1 var mysticism och magi. Äskade hur Game of Thrones (och ännu mer böckerna) hanterade magi och ville gärna se mer av det.
Ja, visioner och drömmar kanske inte låter som den mest roliga form av magi. Jag hoppas mer på wierd shit som det fanns en hel del av i böckerna. Störda grejer på gränsen till det Lovecraftianska typ.Om du är som jag kommer du att vara hjärtligt trött på en persons visioner och drömmar när säsong 2 är över!