Hur ska man (eller ska man inte) inleda ett äventyr

[Gurgeh]

Tänk dig att du har ett vanligt gammaldags rollspelsäventyr, där rollpersonerna får ett specifikt uppdrag som de ska utföra. Genom åren har det skrivits ett otal olika varianter på hur det ska gå till -- en del bra, andra mindre bra. Ofta känns det som att orsaken till att nya varianter uppstår är att äventyrsskribenten vill vara lite mer originell än att sätta en gubbe i med ett uppdrag i hörnet på det lokala värdshuset.

Så vad har ni sett för bra eller dåliga inledningar, och hur skulle ni vilja att ett äventyr startar?

Själv känner jag idag att jag upplever det som 100 % meningslöst att spela ut delen när rollpersonerna får uppdraget, och framför allt att konstruera det på ett sådant sätt att det är möjligt för rollpersonerna att "missa" äventyret. Så istället för en man på värdshuset som vill sälja en skattkarta, en förhandling och bla bla bla så ska äventyret börja när rollpersonerna har skattkartan i handen och har bestämt sig för att följa den. Alla vet ju ändå att det är därför vi har samlats.

Den mest tveksamma äventyrsstarten jag kan påminna mig är äventyret som inleds med att rollpersonerna ska besöka en bekant som visar sig vara bortrest. På hans dörr sitter en lapp där det står: "Jag har rest till [platsnamn]. Följ INTE efter mig!"

 

[Quadrante]

Jag har kommit till punkten att jag inte delar ut äventyr. Jag presenterar ett här och nu och sen ser jag vart det leder. Kan förvisso ha önskemål och idéer, men upplever att själva spelandet är det jag är här för. Som spelledare att understödja det som spelarna vill koncentrera sig på, erbjuda händelser och detaljer som kanske avviker ... men i stort sett att tillsammans se vart det bär.

Spoiler: Det sagt så gör jag så här

Exempel på hur inleda ett äventyr

1. Beskriver hur det är, som det är just nu.
   Även beskriva vad som är det “normala”? (det kommer förändras).
   Beskriv vardagliga detaljer och händelser. Hur är stämningen?
   Hur behandlar man varandra?
   Ser till att beskriva när detta utspelar sig. Årstiden. Tiden på dygnet.
   Beskriv omgivningarna och Vädret.

1. Beskriv en förestående händelse som man vet skall ske.
   (till exempel: högtid, ankomst, avsked, eller något annat trivialt).
   
   
2. Vilka är här? Beskriv minst en person som kommer att påverka eller påverkas.
   
   
3. Beskriv vad som står på spel, vad man kan vinna och vad man kan förlora.

1. Beskriv något som förebådar det som kommer. Järtecken. Något man ser, känner, hör eller anar något som ger en ledtråd om vad som är på väg att ske.
   
   
2. Låt spelarna göra saker och påverka vart vi är på väg.
   
   
3. Nu händer det!
   
   “Handlingen börjar”, jag visar om det är nåt jag vill ska ske. Jag funderar över vad detta kan leda till, men var öppen för att äventyret kan ta oväntad riktning. Nu kan det hända att spelarna beger sig åt något helt annat håll och vi börjar om vid punkt 1
   Givetvis skippar vi alla steg som redan är etablerade om de inte tillför mer.

 

[zo0ok]

Vi kommer överens i slutet av varje spelmöte, vad rollpersonerna ska göra nästa spelmöte.

Man kan säga att det är ett sätt att delvis få till samberättande, eftersom spelarna kan påverka vad som händer nästa gång.
Samtidigt kan jag som SL preppa ganska fokuserat och smalt, utan att det för den skull blir räls.

 

[Conan]

Det där med lappar ogillar jag! Känns väldigt anakronistiskt.

Annars tycker jag ca 50% av alla äventyr ska inledas med möten på ett värdshus.

Hur man inleder de andra 50% tycker jag däremot är svårare.

 

[Rickard]

Det dåliga är när spelledaren förväntas knyta an rollpersonerna till äventyret.

Det bra är när:
- rollpersonerna är redan på platsen och vet vad de ska göra,
- spelarna måste motivera varför de är på en plats,
- äventyret ger några torra förslag till varför de är där (helst: äventyr ska flätas ihop i varandra och bygga vidare på rollpersonerna),
- gruppen är skapad på ett sådant sätt att det för sig naturligt att de är där, exempelvis monsterjägare, shadowrunnare, tekniker som ska hjälpa Datorn med mera.

 

[EvilSpook]

Så vad har ni sett för bra eller dåliga inledningar, och hur skulle ni vilja att ett äventyr startar?

Jag tycker inte det spelar nån roll för min egen del, minsta möjliga för att komma igång. Ogillar t.ex. längre texter som man läser upp för spelarna. I övrigt får man väl anpassa till grupp och situation.

Unga spelare vill alltid skaffa utrustning och husdjur innan de påbörjar äventyret. Gestaltarspelare vill interagera med uppdragsgivaren. Ska man spela nåt stämningsfullt är det ett bra tillfälle att strössla med adjektiv och mysig musik. En del spelare behöver en extra knuff i rätt riktning. Kanske vill SL köra foreshadowing eller plantera nåt som senare får betydelse i äventyret?


//EvilSpook

 

[Quadrante]

En märklig sak är att äventyret alltid är långt hemifrån.

 

[Bifur]

Jag tycker nog de mest effektiva inledningarna är de som ramlar över rollpersonerna. Något händer som påverkar dem, sen får de agera. Kanske kan man kalla det "in medias res", men ibland inte. Sen kan man göra massa annan etablering också (och det är självklart tråkigt att börja på samma sätt varje gång osv).

 

[Franz]

Jag kan hålla med @Gurgeh att många alternativa inledningar känns lite krystade, som att man vill komma på något nytt bara för att. Den värsta formen av alternativa inledningar tycker jag är att uppdragsgivaren är typ en familjemedlem till en av rollpersonerna, att det ska göra gänget mer investerat i uppdraget typ. För det första tycker jag det hela blir lite orättvist då, att en rollperson blir mer speciell. Vidare har jag nog aldrig varit med om att min spelgrupp blivit mer motiverade av detta.

Jag kan förstå trådskaparen angående att inledningen egentligen är onödig, att man skulle kunna skippa den. Jag kan dock tycka att det är ett bra tillfälle att ta pulsen på sina nya rollpersoner, provspela utan att alltför mycket står på spel liksom.

En av de bättre alternativa inledningar är enligt mig att ett mord sker och rollpersonerna börjar nysta i det hela antingen av nyfikenhet eller för att vissa planterade spår riktas mot dem. De måste med andra ord rentvå sig.

 

[krank]

Det objektivt (nåja) bästa sättet att lösa detta är ju att bygga in äventyrsstarten i själva spelet. Rollpersonerna… är frilansare. Eller agenter på en byrå. Eller medlemmar i en klubb. Jag älskar när spel smalnar av sitt fokus för då kan man mer effektivt stödja den spelstilen, och en av de saker man kan göra då är ju att bygga in en universell leveransmekanism för äventyr.

Så den bästa inledningen är "Ni anländer till Hotell Abrakadabra; briefingen från chefen var bara att agent Grön av oklara skäl börjat undersöka stället, och inte setts till sedan igår vid 19-tiden då hon sågs kliva in genom hotellets dörrar. Ert uppdrag är att ta reda på vad som hänt, se ifall något behöver stoppas och i så fall stoppa det, och få tillbaka agent Grön till Byråns kontor någorlunda hel och ren. I den prioriteringsordningen. Klockan är nu 09:00, vad gör ni?"


Det här med runtdrivande äventyrare som snubblar över eller utsätts för äventyr är nog inget jag pysslat med på rätt länge, det passar ganska dåligt med min spelstil så vill man ha sånt får man leta nån annanstans efter tips =) Samma sak med när man inte har äventyr utan mer typ dramatiska situationer RP hamnar i eller komplexa situationer som rollpersonerna hamnar i för att de följer sina agendor etc.

 

[Mogger]

"Good luck, youre on your own" och radion dör...

Vad gör ni?

 

[RasmusL]

Jag gillar den här från Lady Blackbird:

Lady Blackbird is an Imperial noble fleeing from an arranged marriage to be with her secret lover, the pirate king Uriah Flint. To reunite with him, she has hired a notorious smuggler and the crew of his skyship, The Owl. However, The Owl has been captured by an Imperial cruiser. How will Lady Blackbird and the others escape? What dangers lie in their path on the way to the pirate king’s lair?

 

[Frederik J. Jensen]

Det er jo en klassiker fra Heroes Journey at helten skal afslå muligheden for eventyr. Luke der må vente en sæson til inden han kan komme på pilotskole. Så selvfølgelig skal man som dygtig spiller leve sig ind i situationen og ringe til politiet, tage hjem til familien, sige nej til den mystiske fremmede osv. Indtil eventyret ikke længere kan afslås (stormtropperne skyder søde onkel og tante osv).

Nå men i mit "Rollespilsweekend i Tranås" som jo er et komediemysterie, der er rollepersonerne jo taget i sommerhus i Sverige for at spille rollespil. Så det skal de da bare gøre. Men det bliver sværere og sværere at ignorere de der mystiske naboer og at ham der onkel Jonas jo nok ikke er taget på ferie til Thailand alligevel osv. Men hvis de insisterer så sidder de og spiller rollepersoner der spiller rollespil en hel weekend og tager hjem til deres hverdag igen søndag aften. Og måske er verden så en lille smule forandret af den der meteor der jo nok er landet et eller andet upraktisk sted... Men altså. Hvis vi ville løse alle verdens problemer så sad vi jo ikke og spillede rollespil, vel?

 

[zo0ok]

Så den bästa inledningen är

Ja, jag kan se många fördelar här...

Det här med runtdrivande äventyrare som snubblar över eller utsätts för äventyr

...frågan är om det ena måste utesluta det andra... ?

Det är alltså en uppriktig fråga.

Om spelarna är ok med att... (åtminstone som omväxling)... "utsättas" för äventyr så kanske det funkar?

Mer som en reflektion på ursprungsfrågan då - som SL tycker jag det känns bortkastat och kontraproduktivt att börja spelmötet med att presentera äventyret på ett sådant sätt att spelarna/rollpersonerna ska tycka att det känns attraktivt att utföra det. Det blir liksom - varför skulle min rollperson egentligen vilja resa genom Moria, för att hämta Gandalfs smutstvätt, för att få två doser Athelas i belöning?

 

[krank]

Mer som en reflektion på ursprungsfrågan då - som SL tycker jag det känns bortkastat och kontraproduktivt att börja spelmötet med att presentera äventyret på ett sådant sätt att spelarna/rollpersonerna ska tycka att det känns attraktivt att utföra det. Det blir liksom - varför skulle min rollperson egentligen vilja resa genom Moria, för att hämta Gandalfs smutstvätt, för att få två doser Athelas i belöning?

En sak jag tänkt på här är att det finns en kategori spelare som uppskattar den här delen – som gärna spelar ut mötet med uppdragsgivaren, gärna framför allt förhandlar, pressar, etc. Även om det väl egentligen är tänkt att de ska acceptera uppdraget oavsett så behöver det finnas något slags eventuell risk att man drar sig ur för att förhandlingen ska bli meningsfull.

Jag tror att det är svårt att få till på ett bra sätt dock. Det är så många kluriga grejer som ska klaffa. Belöningen måste vara stor nog för att RP ska tycka att det är värt besväret, men helst inte så överdådig att de inte har nån anledning att äventyra vidare efteråt, den ska också vara rimlig i betydelsen att någon faktiskt skulle vara villig att betala den för att få jobbet gjort istället för att bara göra det själv. Ekonomi är svårt! Vidare måste egentligen både SL och spelare vara överens om att det finns en chans att man inte går med på äventyret. Så antingen får man sköta förhandlingen i slutet av föregående spelmöte (så SL har tid på sig att förbereda något annat) eller så får SL dubbel-förbereda. Och även om man kör i slutet av ett spelmöte så måste ju SL då både ha det mötet och huvuddragen av det tänkta äventyret förberett, för att kunna sköta förhandlingen…

Men ja, det finns spelare som verkligen gillar den delen och då kan det ju finnas anledning att inte bara tänka på det som bortkastat. Även om jag som SL inte tycker att det är så kul.

 

[Tarsus]

Framför porten till det uråldriga templet djupt inne i djungeln medan pilarna regnar kring dem och de sista medlemmarna i expeditionen de följde hit faller bakom dem. En säker död bakom sig, ett svärd i hand och en oviss framtid framför sig.

 

[Rangertheman]

Jag har gillat intrikata bakgrundsberättelser som väver ihop rollpersonerna och det tänkta äventyret. Nu föredrar jag att dra igång med en smäll (in media res) och sedan pussla ihop vilka rollpersonerna är och varför de äventyrar tillsammans, under tiden som de äventyrar tillsammans.

 

[God45]

In medias res!

”Kulorna viner ner i korridoren mot dig *pekar* och en av ganstersen har sina händer runt din hals *pekar* och du *pekar* håller på att hugga en jävel i levern! VAD GÖR NI?!”

 

[Gurgeh]

Mer som en reflektion på ursprungsfrågan då - som SL tycker jag det känns bortkastat och kontraproduktivt att börja spelmötet med att presentera äventyret på ett sådant sätt att spelarna/rollpersonerna ska tycka att det känns attraktivt att utföra det. Det blir liksom - varför skulle min rollperson egentligen vilja resa genom Moria, för att hämta Gandalfs smutstvätt, för att få två doser Athelas i belöning?

För att i den typ av rollspel där äventyren brukar handla om att utföra farliga uppdrag för godtyckliga belöningar ska man ha skapat rollpersoner som letar efter farliga uppdrag att utföra för godtyckliga belöningar.

 

[Badmojo]

I de publicerade äventyren till Troubleshooters finns det starthandouts med ingångskrokar, kopplade till rollpersonens grundmotivation till att äventyra. Klart definerat att spelaren skall hjälpa till att få igång äventyret.

Var tveksam först till idén, men gillar nu.