Överlag tycker jag att detta på ett filosofiskt plan är väldigt intressant. Vi hittar ju på allt, men pratar ändå om realism. Men, det är kanske inte ämnet.
Tänker att världskarta till slut blir en skiss, innehållsmässigt. Kan jämföra med vår Ereb Altor-karta som ser ut såhär:
View attachment 20516
Vår avsikt har varit att när man zoomar in så får man inte en mer detaljerad bild utan snarare just en känsla av äventyr och någon form av dragningskraft. "Jag vill dit!". Så har jag själv främst använt kartor i rollspel, för att väcka nyfikenhet och bjuda in till spännande berättelser.
Jag lägger absolut ingen värdering vid folks preferenser. Jag går själv igång på kartor, men så gillar jag ju setting och begriplig kontext. En borgruin i vildmarken är coolt, men jag vill kunna ana att den har en historia, att någon har uppfört den av en andledning, lämnat den av en anöedning. Få en känsla av att "här har något hänt" snarare "SL vill att jag ska gå in".
För mig är en bra karta en del av ett bra världsbygge, och ett bra världsbygge är min bästa genväg till känsla och stämning.