Varför inte Krutvapen i fantasy?

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,931
Location
Värnhem, Malmö
Jag upplever de flesta inlägg här som någon sorts cirkelresonemang. Vi har en anakronistisk medeltidsstereotyp eftersom vi har en anakronistisk medeltidsstereotyp. Men det tror jag är lite fatalistiskt. Vi är inte bara mediekonsumenter här, vi skriver och vi skriver spelvärldar. Så vi måste ta ställning till hur vi förhåller oss till våra inspirationskällor - vare sig de är historiska, litterära eller något annat.

Och vad gäller den röra av missuppfattningar och stereotyper som är gemene mans medeltidsuppfatning så har den väl sin grund i 1800-talets romantik och gotik, och då kan man iaf klappa sig lite gran på axeln och konstatera att vikingar inte har horn på hjälmarna längre (inget fel på behornade hjälmar, bara synd för de stackars vikingarna...) och att vår historieförståelse ändå gått framåt. Att ha krut i senmedeltid, inte som ett krav men som det naturliga defaultläget, är ett ytterligare ett steg på vägen bort från historieklyschor och mot att faktiskt använda allt det fantastiska som finns i vår världs faktiska historia.

På samma sätt vore det kul att spela ett spel som utspelar sig en keltisk miljö baserat på t.ex. blodsfejd och klanpolitik, kanske med ett öga till Ui Neills välde på nordirland, istället för dessa eviga new age-kelter.

Inte för att det är korrekt, eller historisk, eller autentiskt. Utan för att det är kul och för att de gör något nytt
Ja, eller hur. Som fantasyspel-författare som gillar att kolla på historiska fakta för inspiration får jag ibland frågan varför jag gör det. "Det är ju fantasy", säger folk, "varför använder du inte fantasin?". Det jag upplever är dock att genom att studera historia blir det jag skriver mer unikt och skilt från det som gjorts tidigare, medan jag ser mängder med världsbyggen som tycks bygga på samma populärkulturella troper och kreativa genvägar.
 

Botulf

Hero
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,269
Varför skulle fantasy bli bättre utan?
Skulle fantasy baserad i renässansen bli bättre med skjutvapen? Ja det är ju passande för tidsperioden.

Skulle fantasy i en bronsåldersvärld med inspiration från Gilgamesh bli bättre med krutvapen? Jag är benägen att säga nej.

Så det beror väl på kontext.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
768
Varför skulle fantasy bli bättre med krutvapen?
Vad tillför de?
Kanske handlar myter på ett sätt om att gripa efter stämningar och känslor och göra dem konkreta, göra dem till fenomen i världen. En älva är på sätt och vis en varelse som trätt fram ur dimman som kan ligga över en sommaräng i gryningen, och ur den kusliga känslan av att vara betraktad när man går ensam genom skogen i skymningen, och ur barndomens lekar och känsla av odödlighet, och jag vet inte vad mer — eller mja, just ”älvor” griper väl egentligen tillbaka på äldre och otäckare föreställningar om osynliga väsen, om gamla gudar som levde i världen innan människorna och sådär, men låt mig hållas en stund; en magiker är på sätt och vis en bild av kunskapens kraft och fara, av dess förmåga att förvandla världen och fördärva själen — magikern träder fram ur skriftspråkets mystik, och ur hemliga förbund mellan de som är invigda i vissa hemligheter som andra inte känner till, och ur känslan av svindel inför en runsten eller en sönderfallande bok vars symboler ingen längre kan tyda.

De här mytiska figurerna — älvan, magikern, minotauren, vampyren — använder fantasy för att berätta historier om vilka vi är, om vad som är rätt och fel, eller bara historier som är underhållande. Och ett sätt att göra dem på är att förändra figurerna en aning. Vad händer om vampyren, som har trätt fram ur känslan av fasa och äckel inför döda och halvruttna kroppar, och ur skräcken man känner inför ljuden man hör utanför fönstren en mörk natt, plötsligt får en romantisk och sensuell underton? Tänk om vampyren inte alls äter sina offers kött och dricker deras blod som ett vilddjur, utan istället hypnotiserar och förför offren, och dricker deras blod i något som liknar en kyss? Då sker något med myten, och vår känsla för vad död och blod och skräck förändras, för vi läser Dracula istället för en östeuropeisk folksaga. Och om vampyren också en punkare med en UZI innanför läderjackan, som lever ett nattligt hedonistiskt liv i en modern, gotisk storstad? Då sker ju ytterligare något annat med den ursprungliga myten. Men urmyten finns alltid där, i bottnen, och dess kraft strömmar genom berättelsen.

För min del har jag alltid lockats av fantasyvärldar som arbetar med de här förskjutningarna, och som försöker göra något nytt av det gamla, snarare än att bara återskapar de troper som redan finns. I mina ögon gör Tolkien ett sånt arbete: älvor och troll ur folksagor, och Nibelungenringen, och annat mytiskt bråte smids samman till något som inte är helt nytt, men inte heller är samma gamla sagor. Jag vet inte. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, bara att jag lockas mer av det ena framför det andra.

Egentligen handlar det väl om att hitta en balans, där något av det mytiska och arketypiska finns kvar, men där det kanaliseras in i en ny berättelse, så att nya stämningar uppstår utan att man förlorar kraften i det gamla och liksom eviga; helst ska man ju också få syn på det gamla fenomenet i ett nytt ljus; även Vampire The Masquerade säger väl något om äcklet inför den döda kroppen; även hos Legolas finns väl något kvar av dimman över sommarängen.

Och så detta med krutvapen i fantasy, då. Jag gillar det. Kanske inte i all fantasy, men i mycket fantasy, och liksom instinktivt. Det sker ju något med troperna och arketyperna när de plötsligt lånar något oväntat och just modernt, något som känns som att det hör till tröskeln mot industrialiseringen och mot vår egen tid. Det är som när det dyker upp tryckpressar och anarkister och tåg i China Mievilles romaner om Bas-Lag; alla de gamla vanliga djurhumanoiderna och infernala planen och alkemisterna känns plötsligt nya och förunderliga igen, åtminstone för en stund. Och det faktum att krutvapen presenterar en massa problem för världsbygget ser jag mest som en möjlighet: hur kommer det sig att krutvapen finns, men bara i primitiva former, om det är så att de alltid har funnits, och världen, som fantasyvärldar ofta är, är mycket, mycket gammal? Eller tvärtom: vad gör det med världens politik och maktbalans om krutvapen plötsligt har dykt upp, efter att den teknologiska nivån varit densamma i eoner? Hur påverkas alverna? Och eldfolken? Vad blir det av magin?

Fast om jag själv någonsin skriver ett renodlat fantasyrollspel, så kommer det på något sätt att vara gnostisk skräck som bygger på de medeltida barnkorstågen, eller på någon sorts trästick av dem som jag har i skallen. Och då är det smuts och fattigdom och långbågar och rollpersonerna är barn — lärlingar och ficktjuvar och väpnare och så — och då finns ju inte krutvapen. Men det är en annan historia.
 
Last edited:
Joined
20 Oct 2023
Messages
536
Jag tror den här diskussionen kompliceras något av att premissen:
Det finns en generell tendens att inte inkludera krutvapen i Fantasy-settings. Nu pratar jag främst om rollspel, men det gäller egentligen även litteratur.
Antas vara sann.

Diskussionen tar alltså sitt avstamp från att det som sägs här stämmer.
Om man däremot inte utgår från att det är på det sättet, utan tittar på ett helt gäng fantasy settings, även sådana som används i rollspel, så är det ju tvärt om så att krut och krutvapen inte alls är särskilt ovanligt.

Krutvapen finns i exempelvis Dungeons & Dragons (även fast de av lore-orsaker är högst begränsade i standardsettingen Faerun), de finns i Pathfinder och de finns i Warhammer (och därför också i Zweihänder, där de till och med är med på omslaget). Där har man nog täckt in de tre största och mest välkända fantasy-settingarna för spel och rollspel, och det finns krutvapen i samtliga.

Den fantasy som det inte finns krutvapen i är sannolikt den som hämtar sin främsta inspiration från antingen Sagan om ringen eller Conan, och helt enkelt inte har med krutvapen av den anledningen, eller som går tillbaka till ännu äldre källor (antiken, järnålder, vikigatid, arthurmyt, folktro, rom etc) och att det inte finns av den anledningen. Exempelvis arthurmyten ser ju ut som medeltid i de flesta fall, men själva sagorna om Arthur kommer från typ 500-talet.

Fantasy som är mer specifikt inspirerad av någon historisk period alls är ju ett ganska sentida fenomen, och där förhåller det sig nog väldigt mycket kring hur berättelseskaparen vill att dennes berättelse skall se ut. A Song of Ice and Fire är väldigt inspirerad av Wars of the Roses, men dess medeltida inspiration handlar ju mycket mer om feodalsamhället och dess konflikter, än dess specifika teknologi (dessutom finns det drakar, som behöver få sin stund att skina för att berättelsen ska funka). The First Law-serien handlar om ett samhälles övergång från senmedeltid till industrialisering och därför blir krut och krutvapen mer framträdande i berättelsen ju längre den pågår.

Så nästan särskilt i de fall man tittar på fantasy inspirerad av verklig historia finns krut och krutvapen i någon form, speciellt i fantasy som hämtar inspiration från senare historiska perioder.

Så, är det en generell tendens att inte inkludera krutvapen i fantasy-settings?
Jag är faktiskt tveksam till att det är så, och i de fall där det är så, tror jag inte det är mer komplicerat att fantasyn antingen är direkt inspirerad av Tolkien eller Conan, eller inspirerad av samma saker som inspirerade Tolkien och Conan. I historiskt inspirerad eller med samtida fantasy så tycker jag inte krutvapen är så speciellt ovanligt alls.
 

Bastich

Warrior
Joined
7 Jul 2019
Messages
209
Och bara för att det inte nämnts (kan ha missat det och då ber jag om ursäkt), krutvapen finns även i Glorantha. Om än i begränsad form.
Men det blir ju bronsålders pang-pang. :D
 

Klingonsylt

Swordsman
Joined
28 Sep 2005
Messages
543
Location
Umeå
Blir fundersam på om krutvapen inte antyds i någon senmedeltida Arthurskildring? Det känns inte omöjligt att det skulle förekomma, med tanke på hur medeltida skildringar av det förflutna oftast brukar reflektera sin egen tids teknologi och kultur 😁
 

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,946
Location
Stockholm
Blir fundersam på om krutvapen inte antyds i någon senmedeltida Arthurskildring? Det känns inte omöjligt att det skulle förekomma, med tanke på hur medeltida skildringar av det förflutna oftast brukar reflektera sin egen tids teknologi och kultur 😁
En av Prins Valiant albumen har, som en sido grej, Merlin upptäckande krut av misstag.
 
Last edited:

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,380
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Det finns massor som vi ser i rollspel som inte direkt kommer upp när man tänker på fantasy, så idén och praktiken skiljer sig åt. Även om det som mest är en sorts återupplevd svunnen tid, något avlägset, avskiljt från hur man har det i sin tid i sin vardag. Så det är nog inte ens så att tidsperiod, bilden av en slags medeltid, avsaknaden av eller förekomsten av krut som avgör.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,319
Det finns massor som vi ser i rollspel som inte direkt kommer upp när man tänker på fantasy, så idén och praktiken skiljer sig åt. Även om det som mest är en sorts återupplevd svunnen tid, något avlägset, avskiljt från hur man har det i sin tid i sin vardag. Så det är nog inte ens så att tidsperiod, bilden av en slags medeltid, avsaknaden av eller förekomsten av krut som avgör.

Som avgör .... vadå?
 
Top