För mig är det viktigt att fantasy ger en känsla av förundran, något nytt, kittlande och avvikande. En gång i tiden kunde det räcka med att lägga in krutvapen i en standardfantasyvärld, som när steampunk var något alldeles nytt. Nu krävs det något mer för mig, men det kan lösas på olika sätt. Ibland kan det vara nostalgin inför perfekt sagoskimrande Tolkienfantasy. Ibland kan det vara primitiv sword & sorcery med lagom fasaväckande ruiner i djungeln. Ibland kan det vara en kombination av uråldriga, förmoderna, moderna och framtida tekniska epoker.
Krutvapen är ett verktyg. Ibland kan de passa in och tillföra något förunderligt. Ibland passar de inte alls.