Äta drake? Kittlar dödskönt i kistan!

[Leon]

Tänk er scenen - din rollperson har precis slagit ihjäl den stora draken, och så bestämmer han sig för att sätta svärdet i bröstet på liket, karva ut hjärtat, steka det över en lägereld och sedan äta upp det.

Hur tonsätter du den scenen. Blir det episk tysk 1800-talsopera, eller mer seriemördartoner från Psycho?

Kort sagt, vad är kannibalism i en fantasysetting och var drar vi gränsen?

Är det större tabu att äta något stort, fjälligt och intelligent, eller något människoliknande men korkat?

Är det någon som egentligen bryr sig? Kannibalism kanske inte är så farligt? Eller bara kannibalism mot andra människor/humanoider/däggdjur?

Givetvis har varje SLP sina egna motiv och moraliska gränser, och spelarna spelar hur edgelordigt de vill. Men från ett äventyrs- och spelskrivarperspektiv - skall vi se det som något naturligt och okontroversiellt att äta intelligenta monster, något i en gränszon eller helt ut icky?

Jfr. även rubbitar i MUA

 

[Anthrox]

Läste nyss Zonen vi ärvde och fick rejäla äckelkänslor över att de åt rubbitar, och har fått liknande känslor när någon i DoD propagerat för att äta en anka, så för min del har jag nog lite problem med att äta intelligenta varelser och således även drakar. Sen känns det väldigt ohälsosamt att äta drake. Är inte deras blod frätande?

 

[God45]

Om du inte var gjort det behöver du läsa eller se Delicious in Dungeon! Den behandlar det här ämnet så bra som något skulle kunna behandla det.

Det är fel att äta det om det är en humanoid eller intelligent som en människa är mina gränser. Om jag inte spelar en orc för då äter man allt.

 

[Khan]

Tänk er scenen - din rollperson har precis slagit ihjäl den stora draken, och så bestämmer han sig för att sätta svärdet i bröstet på liket, karva ut hjärtat, steka det över en lägereld och sedan äta upp det.

Hur tonsätter du den scenen. Blir det episk tysk 1800-talsopera, /.../

Ja. Exakt detta händer i Siegfriedslegenden. Så finns det ens andra alternativ än Wagner?

 

[zo0ok]

Det finns en novell (4 sidor) i Dragon Magazine #120.

Det är alltid det här med (C)...
Jag hade gärna postat den här.

 

[Leon]

Ja. Exakt detta händer i Siegfriedslegenden.

Det säger du inte

Så finns det ens andra alternativ än Wagner?

Det är inte varje dag jag väljer Wilhelm Richard Wagner som mitt moraliska rättesnöre.

F.ö. är ju scenen med från Niebelungenlied (och även Völsungasagan antar jag)

 

[Khan]

Det säger du inte



Det är inte varje dag jag väljer Wilhelm Richard Wagner som mitt moraliska rättesnöre.

F.ö. är ju scenen med från Niebelungenlied (och även Völsungasagan antar jag)

Nibelungen har jag sämre koll på detaljerna i. Völsungasagan däremot är svaret ett rungande jajamänsan.

Lite mer rimligt svar på ursprungsfråga - jag tror skillnaden går mellan medvetna monster och monster-monster. Det tar emot att tänka sig att äta Smaug, Orm eller någon annan talande drake. Men en monsterdrake, á la GoT? Jatack, skicka såsen.

 

[Leon]

Lite mer rimligt svar på ursprungsfråga - jag tror skillnaden går mellan medvetna monster och monster-monster. Det tar emot att tänka sig att äta Smaug, Orm eller någon annan talande drake. Men en monsterdrake, á la GoT? Jatack, skicka såsen.

Ja, precis. Och det knepiga där är ju att Fafnir är uppenbart på Smaug/Blatifagus/talande drake ändan av spektrat. Eller ännu värre - han är ju en före detta humanoid (antagligen dvärg) som ändrat form.

 

[Leon]

Det finns en novell (4 sidor) i Dragon Magazine #120.

Det är alltid det här med (C)...
Jag hade gärna postat den här.

"Were talking about going into unicorns."

 

[EvilSpook]

Tänk er scenen - din rollperson har precis slagit ihjäl den stora draken, och så bestämmer han sig för att sätta svärdet i bröstet på liket, karva ut hjärtat, steka det över en lägereld och sedan äta upp det.

Just drakar är problematiskt. Turin blev ju illa skadad efter att ha fått Glaurungs svarta blod på handen.
Att karva ut hjärtat och äta upp det låter inte som nåt socialstyrelsen skulle rekommendera.

I övrigt tycker jag för min egen del att kannibalism är odramatiskt. Jag är ju född och uppvuxen inte så långt ifrån Karle.


//EvilSpook

 

[Genesis]

I en viss sorts fantasy känns det ju inte helt orimligt med faktisk kannibalism (för hur är det kannibalism att äta en drake om man inte själv är drake?). Äta sina fienders hjärtan för att få deras styrka, eller äta sina döda släktingar som en del av begravning/sorgearbetet är ju fenomen vi sett i vissa kulturer i vår värld, så för en kulturspelare känns det ju som ett potentiellt område. Det är ju också ett återkommande ämne inom mytologin (Kronos, Tantalos), som ju är en vanlig inspirationskälla för fantasy.

Själv har jag nog bara haft med kannibalism i ett spel, vad jag kan minnas, och då var det perifert. Plommonkrönikan spelar igenom den moderna kinesiska historien, och där dyker kannibalism upp både en och två gånger (Taiping-upproret, kulturrevolutionen).

Specifikt gällande att äta drakar så sker det i den generellt ganska gladfantasyga animen Fairy Tail, fast det är bara ondingarna som sysslar med det.

Sedan kan man såklart som spelare eller spelgrupp ha en "Nej tack"-attityd till det för att man personligen finner det såpass motbjudande att man inte vill ha med det i spel.

 

[krank]

Jag är nog mest emot kannibalism av hälsoskäl snarare än några principiella skäl. Så… Om det är en helt annan art än en själv borde det väl vara lugnt både vad gäller prionsjukdomar och annat? Eller?

Det sagt har jag nog ännu inte behövt hantera frågan som spel- eller äventyrsmakande. Om jag gjorde det så känns det nog mest som något jag skulle göra just för att låta spelarna smaka på frågan och testa var de tycker att de själva och deras karaktärer står, var de drar gränserna.

EDIT: Eller jo, OK, Vad är väl en kannibal på slottet har ju lite kannibalism i sig, men där är ju kannibalismen mest i bakgrunden, mer eller mindre som exempel på degenerering och som ursäkt för titelns ordvits.

 

[Leon]

I en viss sorts fantasy känns det ju inte helt orimligt med faktisk kannibalism (för hur är det kannibalism att äta en drake om man inte själv är drake?). Äta sina fienders hjärtan för att få deras styrka, eller äta sina döda släktingar som en del av begravning/sorgearbetet är ju fenomen vi sett i vissa kulturer i vår värld, så för en kulturspelare känns det ju som ett potentiellt område. Det är ju också ett återkommande ämne inom mytologin (Kronos, Tantalos), som ju är en vanlig inspirationskälla för fantasy.

Frågan är skall vi behandla att äta intelligenta varelser på samma sätt som kannibalism. Och om man skall klyva hår om vad som är och vad som inte är kannibalism, så får man väl notera att Titanen Kronos faller utanför defintionen med.

Sedan kan man såklart som spelare eller spelgrupp ha en "Nej tack"-attityd till det för att man personligen finner det såpass motbjudande att man inte vill ha med det i spel.

Det handlar mer om hur man skall hantera det tematiskt i spelvärlden - Dvs "är min rollperson en episk hjälte eller Hannibal Lecter"., än om det är ett "röd-kort" ämne för spelarna. Även om jag antar att det kan vara ett känsligt ämne för vissa.

.
Det sagt har jag nog ännu inte behövt hantera frågan som spel- eller äventyrsmakande. Om jag gjorde det så känns det nog mest som något jag skulle göra just för att låta spelarna smaka på frågan och testa var de tycker att de själva och deras karaktärer står, var de drar gränserna.

Min emfas

 

[zo0ok]

Jag är nog mest emot kannibalism av hälsoskäl snarare än några principiella skäl.

Tvinga inte moderatorerna att stänga denna tråden också... som de gjorde med tråden om tortyr fungerar, och vilken tortyr som fungerar, och hur.

 

[Mogger]

Vi har haft en hel del kannibalism med när vi har spelat Mutant/Zonen. Både rubbit och gåsapåg har stått på menyn. I dessa fall är det visserligen lite av ett ingame-tabu, men som det är lite ok att bryta mot (alla vet ju att det så gott!). Och den svarta humorn gör att det funkar. Jag tycker nog i princip att den typen av kannibalism är betydligt mer problematisk än att äta ett drakhjärta. Det är ju svartkonst! Att äta delar av fallen fiende/monster känns mer rituellt. Jag sorterar det nog i ungefär samma kategori som att göra rustning av dem. Olustigt om man problematiserar men givet att en hjälte i en fantasivärld ska kunna göra det.

 

[Khan]

I Chronopia står goblin på menyn i de mest dekadenta alviska käken. Men det är mer ett tecken på just dekadens och förfall och galenskap, än någon sorts allmänt utbredd företeelse.

Efter millennier av att ha uttömt världens alla sinnesupplevelser är det bara det förbjudna kvar.

 

[Dimfrost]

Jag tycker det ska vara lite motbjudande att äta en drake, men man gör det ändå med tanke på vilka magiska krafter man får av det.

 

[Khan]

Jag tycker det ska vara lite motbjudande att äta en drake, men man gör det ändå med tanke på vilka magiska krafter man får av det.

Rimligt. Lite drakblod gör Sigurd osårbar i strid, och av att äta drakens hjärteblod (av misstag) får han en magisk förmåga.

Han slog 14 på slumptabellen och fick förmågan att förstå fåglarnas tal. Det ni.

 

[Dimfrost]

Ja, det vet väl alla.

 

[Leon]

Jag tycker det ska vara lite motbjudande att äta en drake, men man gör det ändå med tanke på vilka magiska krafter man får av det.

Ja, det är nog det jag är ute efter. Lite förbjudet.