Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,190
Tänk er scenen - din rollperson har precis slagit ihjäl den stora draken, och så bestämmer han sig för att sätta svärdet i bröstet på liket, karva ut hjärtat, steka det över en lägereld och sedan äta upp det.
Hur tonsätter du den scenen. Blir det episk tysk 1800-talsopera, eller mer seriemördartoner från Psycho?
Kort sagt, vad är kannibalism i en fantasysetting och var drar vi gränsen?
Är det större tabu att äta något stort, fjälligt och intelligent, eller något människoliknande men korkat?
Är det någon som egentligen bryr sig? Kannibalism kanske inte är så farligt? Eller bara kannibalism mot andra människor/humanoider/däggdjur?
Givetvis har varje SLP sina egna motiv och moraliska gränser, och spelarna spelar hur edgelordigt de vill. Men från ett äventyrs- och spelskrivarperspektiv - skall vi se det som något naturligt och okontroversiellt att äta intelligenta monster, något i en gränszon eller helt ut icky?
Jfr. även rubbitar i MUA
Hur tonsätter du den scenen. Blir det episk tysk 1800-talsopera, eller mer seriemördartoner från Psycho?
Kort sagt, vad är kannibalism i en fantasysetting och var drar vi gränsen?
Är det större tabu att äta något stort, fjälligt och intelligent, eller något människoliknande men korkat?
Är det någon som egentligen bryr sig? Kannibalism kanske inte är så farligt? Eller bara kannibalism mot andra människor/humanoider/däggdjur?
Givetvis har varje SLP sina egna motiv och moraliska gränser, och spelarna spelar hur edgelordigt de vill. Men från ett äventyrs- och spelskrivarperspektiv - skall vi se det som något naturligt och okontroversiellt att äta intelligenta monster, något i en gränszon eller helt ut icky?
Jfr. även rubbitar i MUA