I gammel-D&D blir man ju å andra sidan inte attackerad av ett dussin vättar i vildmarken, utan snarare 200-300 stycken (40-400 mer exakt). Är man ett litet sällskap med låglevelhobos bör man därmed undvika dem (vilket inte torde vara så svårt, eftersom ett stort vättekompani bör höras (och luktas) på avstånd). Är man ett äventyrarsällskap av högre rang har man sannolikt en stor tross och rejäl hop av knektar och hantlangare med sig, vilket säkert skrämmer bort mindre självmordsbenägna vättar. Är man ett mindre gäng äventyrare av hög level kan även en större samling vättar betvingas med ett eldklot eller två.Poängen är att det är svårt att göra det diegetiskt rimligt. Om man snabbspolar uppstår ju ändå frågan om varför man inte blir anfallen av vättar som man blev för tre veckor sedan.
Därmed inte sagt att det inte går. Men jag tycker att det lätt blir krystat. Men jag är ju en low-fantasy-pojke.