Är inte det här 90% av all rollspelsfantasy?
En grej med just DnD är dock konceptet nivåanpassadestridsmöten. Ett fenomen som gör att i äventyr modell scene stack så ska motståndet hela tiden vara starkare än tidigare, men inte för starkt. Så det blir lätt grotta med vättar som leder till grotta med orker som leder till grotta med storvättar etc.
Eller som i BG1, där ondingarna upprepade gånger skickar ut lönnmördare som är precis starka nog för att skapa en en bra strid, men inte starka nog för att faktiskt mörda någon i äventyrsällskapet.
Det är så klart ett bra sätt att skriva äventyr givet premisserna (nivåer och förskriven berättelse), men som också har sina baksidor.