Underutnyttjade klichéer inom rollspel

[Conan]

Jag tycker ofta att jag ser diskussioner om överutnyttjade klichéer inom rollspel såsom att spelarna sitter på värdshus.

Men mer sällan diskuteras klichéer som inte använts tillräckligt.

För egen del tycker jag det finns en massa klyschiga med coola saker som inte inträffar tillräckligt ofta.

Te x har jag aldrig blivit strandsatt på en öde ö i mitt spelande. Det tycker jag är väldigt synd då det varit väldigt kul att spela.

Håller ni med om att det finns massa spännande och roliga klichéer som man ofta håller sig borta när man kanske inte borde?

 

[Mogger]

Typ exakt alla klichéer som har med kärlek och sex att göra, allt från att vara otrogen med tennistränaren till olycklig obesvarad kärlek gentemot sin snygga klasskamrat m.m.

Också typ allt som har med relationer överlag att göra. Att gång på gång göra sina föräldrar besvikna när man återigen själ deras smycken för att finansiera sitt missbruk ex.

 

[Jim Profit]

Te x har jag aldrig blivit strandsatt på en öde ö i mitt spelande.

Ha! Du har helt rätt! Extra lustigt eftersom så pass många CRPGs börjar just med att man lidit skeppsbrott och blivit uppkastad på en strand (seriöst, jag vet inte hur många det är vid det här laget...)

 

[Leon]

Te x har jag aldrig blivit strandsatt på en öde ö i mitt spelande. Det tycker jag är väldigt synd då det varit väldigt kul att spela.

Skeppsbrott på farlig ö är ett ganska vanligt trope för mig både som äventyrsskribent och som SL.

 

[Oldtimer]

Ha! Du har helt rätt! Extra lustigt eftersom så pass många CRPGs börjar just med att man lidit skeppsbrott och blivit uppkastad på en strand (seriöst, jag vet inte hur många det är vid det här laget...)

Module N4 has entered the chat.

 

[God45]

Enemies to lovers!

 

[Franz]

Kvinnor som klär ut sig till män - En hyfsat vanlig företeelse i medeltida äventyrsberättelser. Har gjorts i minst tre Robin Hood-filmer. I populärkultur är nog Eowyn det mest kända exemplet. Men har aldrig sett det förekomma i rollspel.

Prins John/Trump-skurken - Många skurkar i fsntasyrollspel är mäktiga magiker, skickliga krigare eller fruktade demoner. Jag saknar dock den patetiska ynkliga skurken som är dum som tåget, småsint och fåfäng men som genom en stor skattkista ändå får mycket makt och undersåtar som utför grovjobbet.

 

[Franz]

Tillfångatagna - Att hjälten tillfångatas, dras inför skrutten och får höra denna berätta sin onda plan är ganska vanligt i film. I rollspel upplever jag att detta försöker undvikas. Jag kan dock förstå varför och det är inget jag saknar i rollspel.

 

[Theo]

Kvinnor som klär ut sig till män - En hyfsat vanlig företeelse i medeltida äventyrsberättelser. Har gjorts i minst tre Robin Hood-filmer. I populärkultur är nog Eowyn det mest kända exemplet. Men har aldrig sett det förekomma i rollspel.

Det har väl delvis att göra med att det bara är en trop som är relevant i en setting med mer eller mindre traditionella könsroller, och många föredrar att rollspela i mer jämställda världar.

Dessutom tror jag tropen blivit mindre relevant rent allmänt eftersom crossdressing inte är lika kittlande tabubelagt längre.

 

[Franz]

Det har väl delvis att göra med att det bara är en trop som är relevant i en setting med mer eller mindre traditionella könsroller, och många föredrar att rollspela i mer jämställda världar.

Nja, jag tror nog att det kan göras även i jämställda världar. Det räcker med att man av någon anledning behöver gå inkognito och förklä sig.

 

[Franz]

Dessutom tror jag tropen blivit mindre relevant rent allmänt eftersom crossdressing inte är lika kittlande tabubelagt längre.

Absolut, men jag tror inte man behöver spela på det tabubelagda, utan mer en spännande twist att karaktären man hängt med inte var den man trodde att den var.

 

[Svarte Faraonen]

Kvinnor som klär ut sig till män - En hyfsat vanlig företeelse i medeltida äventyrsberättelser. Har gjorts i minst tre Robin Hood-filmer. I populärkultur är nog Eowyn det mest kända exemplet. Men har aldrig sett det förekomma i rollspel.

Vissa av Eons länder är rätt könssegregerade. I spelledarråden för hur man kan hantera detta har jag lyft just förklädnad – något som blir ännu enklare av att eunucker förekommer, om man nu vill slippa förställa rösten och bära lösskägg.

 

[Mekanurg]

Kvinnor som klär ut sig till män - En hyfsat vanlig företeelse i medeltida äventyrsberättelser. Har gjorts i minst tre Robin Hood-filmer. I populärkultur är nog Eowyn det mest kända exemplet. Men har aldrig sett det förekomma i rollspel.

Det där har jag sett några gånger. Exempel: I vår Western-Pinkerton-kampanj var en av spelarrollerna en späd skådespelerska som i tjänsten klädde ut sig till en tolvårig pojke.

 

[Theo]

Kvinnor som klär ut sig till män - En hyfsat vanlig företeelse i medeltida äventyrsberättelser. Har gjorts i minst tre Robin Hood-filmer. I populärkultur är nog Eowyn det mest kända exemplet. Men har aldrig sett det förekomma i rollspel.

När jag tänker efter: det här var en stor grej i WFRP 2Es version av Bretonnia, alltså deras schmedeltida fantasy-Frankrike där kvinnor var andra klassens medborgare och utestängda från det mesta. I Bretonnia-boken var det explicit påfallande vanligt att kvinnor rundade det korkade patriarkatet genom att klä ut sig till män, till den grad att en icke-trivial andel av riddarna i landet implicerades vara förklädda kvinnor. Boken extrapolerade det här till att Bretonnia öht var ett samhälle som var så fixerat vid att hålla masken och "keep up appearances" att det var ganska lätt att bli accepterad som vad man klädde ut sig till.

 

[Franz]

Tillbaka på ruta ett - I fantasyrollspel är konceptet zero to hero vanligt. Rollpersonerna börjar som måttligt kompetenta och panka, men arbetar under äventyrens gång upp både sina färdigheter och sitt kapital. I många äventyrsfilmer slutar det dock med att huvudpersonen är tillbaka på ruta ett och varken är rikare eller mer skicklig. Tänker på Roman Polanskis Pirates! och Flykten från New York. Många av filmerna om Jönssonligan slutar visserligen med att de får pengarna men sen i nästa film är de panka igen. Samma med filmerna om Jack Sparrow, han är ofta tillbaka på ruta ett efter filmens slut. Eller Indiana Jones för den delen.

 

[Bolongo]

I många äventyrsfilmer slutar det dock med att huvudpersonen är tillbaka på ruta ett och varken är rikare eller mer skicklig.

Även i mycket Sword & Sorcery litteratur.

 

[Theo]

Tillbaka på ruta ett - I fantasyrollspel är konceptet zero to hero vanligt. Rollpersonerna börjar som måttligt kompetenta och panka, men arbetar under äventyrens gång upp både sina färdigheter och sitt kapital. I många äventyrsfilmer slutar det dock med att huvudpersonen är tillbaka på ruta ett och varken är rikare eller mer skicklig. Tänker på Roman Polanskis Pirates! och Flykten från New York. Många av filmerna om Jönssonligan slutar visserligen med att de får pengarna men sen i nästa film är de panka igen. Samma med filmerna om Jack Sparrow, han är ofta tillbaka på ruta ett efter filmens slut. Eller Indiana Jones för den delen.

WFRP 4E har en frivillig regel om att defaultläget alltid är att RPna blir av med alla sina pengar mellan äventyr om de inte specifikt lägger downtime på att spara / investera dem (eller köper utrustning för dem, antar jag - minns inte riktigt).

Även i mycket Sword & Sorcery litteratur.

Jag har sett en del S&S-inspirerade D&D-hack som föreslår att man i stället för att få XP för att hitta/erövra pengar bara får XP när man spenderar dem. Det borde kunna uppmuntra lite åt det hållet iaf.

 

[Svarte Faraonen]

När jag tänker efter: det här var en stor grej i WFRP 2Es version av Bretonnia, alltså deras schmedeltida fantasy-Frankrike där kvinnor var andra klassens medborgare och utestängda från det mesta. I Bretonnia-boken var det explicit påfallande vanligt att kvinnor rundade det korkade patriarkatet genom att klä ut sig till män, till den grad att en icke-trivial andel av riddarna i landet implicerades vara förklädda kvinnor. Boken extrapolerade det här till att Bretonnia öht var ett samhälle som var så fixerat vid att hålla masken och "keep up appearances" att det var ganska lätt att bli accepterad som vad man klädde ut sig till.

Det här med att det är lätt att klä ut sig är något jag tror också har viss historisk grund. I vår individualistiska tid kan det vara svårt att begripa i hur hög grad ”kläderna gjorde mannen” förr – en bonde klädde sig si, en adelsman så, kvinnor och män var separata, och därmed var klädsel i mycket högre grad en ”roll”. Därav att brott mot denna ordning också var brott i lagens mening, de innebar ett hot mot den fundamentala samhällsordningen.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tycker ofta att jag ser diskussioner om överutnyttjade klichéer inom rollspel såsom att spelarna sitter på värdshus.

Men mer sällan diskuteras klichéer som inte använts tillräckligt.

För egen del tycker jag det finns en massa klyschiga med coola saker som inte inträffar tillräckligt ofta.

Te x har jag aldrig blivit strandsatt på en öde ö i mitt spelande. Det tycker jag är väldigt synd då det varit väldigt kul att spela.

Håller ni med om att det finns massa spännande och roliga klichéer som man ofta håller sig borta när man kanske inte borde?

När det gäller fantasy tror jag att det går att plocka ännu mer från gamla folksagor och myter.

 

[Deodanders]

Jag spelar en ung kvinna i Symbaroum, avfälling från jägarkåren, som nu i Slocknad stjärna rör sig på Yndaros gator utklädd till man (fördelen Falsk identitet). Inspiration kom mest från gamla folklåtar som Steeleye Spans 'Female Drummer', och typ Canadee-I-O mfl, men definitivt också för att kunna gå under radarn vid behov.

Överlag är väl dubbelgångare och folk som inte är de som de tycks vara en ganska fin favorit-trop i rollspel som jag aldrig blir trött på.