Fun fact: i ett äventyr jag körde förra året hade rollpersonerna betydligt mer besvär med råttflockarna en (iofs klen) vampyr kallade till hjälp än med själva vampyren. Svärmar kan vara otäcka saker.Råttor - I en hel del datorrollspel jag lirat har råttor i stor utsträckning förekommit som fiender i början. Har inte varit med om detta i papper och penna-rollspel.
Är hyfsat säker på att det använts i något Western-äventyr. Det tas i alla fall upp i böckerna.Kvinnor som klär ut sig till män - En hyfsat vanlig företeelse i medeltida äventyrsberättelser. Har gjorts i minst tre Robin Hood-filmer. I populärkultur är nog Eowyn det mest kända exemplet. Men har aldrig sett det förekomma i rollspel.
Har haft en karaktär i Lamentations of the Flame Princess som gjorde detta. Hon ville få en utbildning..Kvinnor som klär ut sig till män - En hyfsat vanlig företeelse i medeltida äventyrsberättelser. Har gjorts i minst tre Robin Hood-filmer. I populärkultur är nog Eowyn det mest kända exemplet. Men har aldrig sett det förekomma i rollspel.
Denna aktivt uppmuntras i The TroubleshootersTillfångatagna - Att hjälten tillfångatas, dras inför skrutten och får höra denna berätta sin onda plan är ganska vanligt i film. I rollspel upplever jag att detta försöker undvikas. Jag kan dock förstå varför och det är inget jag saknar i rollspel.
I The Troubleshooters belönas du ju med 9 storypoints om du blir tillfångatagen.Tillfångatagna - Att hjälten tillfångatas, dras inför skrutten och får höra denna berätta sin onda plan är ganska vanligt i film. I rollspel upplever jag att detta försöker undvikas. Jag kan dock förstå varför och det är inget jag saknar i rollspel.
Daughters of Verona säger hej. Där är det dessutom extra roligt (står det i reglerna) eftersom det är en manlig skådespelare som spelar en kvinna som klär ut sig till man.Kvinnor som klär ut sig till män - En hyfsat vanlig företeelse i medeltida äventyrsberättelser. Har gjorts i minst tre Robin Hood-filmer. I populärkultur är nog Eowyn det mest kända exemplet. Men har aldrig sett det förekomma i rollspel.
Man såg ofta råttor att slåss mot i L1-D&D-äventyr förr i tiden.Råttor - I en hel del datorrollspel jag lirat har råttor i stor utsträckning förekommit som fiender i början. Har inte varit med om detta i papper och penna-rollspel.
GUMSHOE-spelen har här en specifik och bra lösning - det ingår i spelarkontraktet att om du blir tillfångatagen kommer du 1) Att få alla chanser att kunna fly, och 2) Få möjlighet att plocka upp ledtrådar under tiden.Tillfångatagna - Att hjälten tillfångatas, dras inför skrutten och får höra denna berätta sin onda plan är ganska vanligt i film. I rollspel upplever jag att detta försöker undvikas. Jag kan dock förstå varför och det är inget jag saknar i rollspel.
Var som Arthur Holmwood, Lord Godalming - ta med dig ett gäng terriers!Fun fact: i ett äventyr jag körde förra året hade rollpersonerna betydligt mer besvär med råttflockarna en (iofs klen) vampyr kallade till hjälp än med själva vampyren. Svärmar kan vara otäcka saker.
Spelarna brukar lyckas förvirra sig fullt tillräckligt med bara de normala ledtrådarna i de flesta undersökningsscenarion!Red herrings
Korrekt, det avskyr jag.och öppna slut!
Förekommer även i Frostbitten and Mutilated.Tidsloopar:
Gårdagens by till DoD23 är det enda publicerade äventyr jag läst som använt detta.
Är inte isekai väldigt nära att bara vara dåligt rollspel? Att en spelare spelar Leffe från Flen som transporterats till en fantasivärld och tolkar den genom vår världs referenser känns som att det blir samma sak som att Leffe bara är en spelare vid bordet som vägrar ställa upp på några försök till immersion.Isekai: Också vanligt förekommande i böcker och film men sällan utnyttjat i rollspel. Att vara en Alice i Underlandet eller en Susan Pevensie i Narnia kan vara rätt kul.
Och i Delta Green-scenariot Observer EffectFörekommer även i Frostbitten and Mutilated.
Det här var en ganska dum spontan tanke jag hade. Jag kom på efteråt att jag lät RP i en Ur Varselklotet-kampanj kliva genom en portal till en annan kampanj gruppen spelat tidigare, och det var bara kul.Är inte isekai väldigt nära att bara vara dåligt rollspel? Att en spelare spelar Leffe från Flen som transporterats till en fantasivärld och tolkar den genom vår världs referenser känns som att det blir samma sak som att Leffe bara är en spelare vid bordet som vägrar ställa upp på några försök till immersion.
Jag kanske är fördomsfull, har ni haft kul med det här?