Stod över MunkCon 3 igår och spelledde istället session 7 i Delta Green-kampanjen VITA PASCITUR VITA. Gårdagen innebar att vi kan betrakta Ex Oblivione som avslutat. Jag har varit lite kallsvettig inför klimax i det scenariot men det avlöpte mycket väl, väldigt kul. Har smugit in diverse andra trådar i operationen under deras vistelse i Yuma så gött att alla överlevde och jag kan fortsätta tära på deras ork och förstånd framöver.
Lördag-söndag spelade jag ShadowDark med äventyrsmaterial från Cursed Scroll #1 och fick bege mig in i Bittermolds gamla fäste. Eftersom det skulle vara lite mörkt och emo tog vi såklart namn från tråden om edgelordiga namn på svenska. Vår goblinfajter Illvilja Järnspik hade kanske bara 2 hp på level 1 (4 hp på level 2…), men hade istället hårdaste namnet. Själv spelade jag en tjuv som hade exakt hälften så mycket hp.
Ikväll var det Fienden ibland oss som gällde. När vi bröt förra gången hade vi 1) avslöjat en vampyr, och 2) fått höra att han var besviken på oss. Såatte … det var ju spännande direkt kan man väl säga.
Igår kväll körde vi den 10e sessionen av @guldfink s mycket ambitiösa blorb-version av Korpens klagan. Vilken resa alltså. Ser fram mot att fortsätta till våren!
Igår spelade vi MUA, och äventyrarpartiet begav sig till den lilla byn "hiskeliga" Hiske, där de tog in på gästskiveriet (ja, det stavas så). Jag vill skriva "föga kunde de ha anat vad som väntade", men jag tror att alla förstod precis vad som lurade i vassen...
Idag har vi spelat Nordiska väsen igen, efter ett uppehåll på sju månader. Kampanjen har pågått sen 2020, så var riktigt kul att återvända till våra kära och vid det här laget rätt välutvecklade karaktärer!
(Den gamla wikin vi använt för krönikor m.m för de senaste femton årens spel hade dött efter en PHP-uppdatering, men jag lyckades få ut databasen som en 10 MB stor textfil och kunde återskapa vår Väsenkrönika med lite grep-magi i terminalen. Vinst!)
Idag har vi spelat mer MUA - den här gången jagade äventyrarpartiet hemska pirater som rädat dem i jakt på ledtrådar till den fruktansvärda skrotkammarön! Till slut visade det sig att huvudpiraten själv var den fruktade lång-jan silver!
I kvällens julavsnitt av Brindlewood Bay hittades en tomtedräktsklädd inbrottstjuv dödad. Deckardamerna snokade runt bland julpynt och villor, där de fejkade en hjärtattack, välte en blinkande ren, blev tagna av polisen, samt förhörde en känd gammal sångerska, en livstrött småföretagare och en tioårig pojke som riggat sitt hus i bästa Ensam hemma-stil. Till slut visade det sig att den var den nya vicesheriffen som var mördaren. Och spåren av en ritual i skogen, timmar som försvann spårlöst och hundratals viskande röster som talade om tomrummets jordemödrar fick damerna att ana att något riktigt mystiskt är i görningen i trakten...
Idag hade vi årets sista möte av bibliotekets Rollspelsklubb, där jag spelleder Shadowdark för ungdomar i åldrarna 14-18, och denna session kändes verkligen som en 2h-reklam för rollspel. Kidsen var så engagerade och levde sig verkligen in i spelet, man ville typ gråta.
Igår besökte jag Grottröj #49. Första passet spelledde jag äventyret Grimsmarken till Ligans DoD. De fyra äventyrarna Krelka, Robert, Uno och Kronblom gav sig in i en mörk skog för att leta efter en dvärgriddare som troddes ha fallit offer för rövare. Efter diverse komplikationer lyckades rollpersonerna ta sig ut ur skogen igen i sällskap med riddaren. Dock hade de förlorat all sin utrustning och de talade om att hämnas så snart de införskaffat nya vapen och annat nödvändigt.
Andra passet spelade jag 24XX Breach som visade sig handla om retroscifi i Alien-stil, men tematiskt mer likt Event Horizon med helvetet som en realitet bortom rymdens mörker. De fyra hårdingarna Nines, Maverick, Easter och Whip hade anlitats av Företaget för att undersöka ett rymdskepp som inte längre svarade på anrop. Det visade sig att det fanns en demon ombord, åtminstone fram till dess att Nines avfyrade sin "Big Fucking Gun". När röken skingrades fanns heller inte Whip kvar, men lite svinn får man räkna med.
Två bra pass. Roligt att se hur annorlunda Grimsmarken utvecklade sig mot förra gången jag spelledde det, och roligt att få äventyra i retrorymden. Att tärningarna landade så att min rollperson dog gjorde alls ingenting. Någon särskilt tydlig OSR-inriktning blev det dock inte och kanske skulle Grottröj rent av må bra av att officiellt bredda sig till rollspel i allmänhet.
Igår spelade vi ännu ett avsnitt av "Enemy Within". Slutet närmar sig långsamt; rollpersonerna har precis försökt ta reda på om kronprins Wolfgang har rent mjöl i påsen.
Vi spelade precis klart New York-kapitlet av Masks of Nyarlarhotep, vilket fick bli årets sista rollspelssession.
Vi har kört kampanjens fjärde utgåva med Kutulus regelsystem, och det har gått som smort.
2025 blir det London, vilket är det kapitel jag är mest taggad på.
EDIT: De ska för övrigt ta sig till London med zeppelinaren från Gabrielle de Bourgs Kutulu-äventyr "Terror på 200 meter". För Masks är ju en så kort kampanj, lika bra att slänga in ett extra äventyr.
Idag är det precis 40 år sedan jag spelade rollspel för första gången. Jag hade fått Drakar och Demoner (andra utgåvan) i julklapp dagen före, och min morbror Arne hade läst in sig på "Sarkath Hans gravvalv". Efter juldagsmiddagen hos mormor och morfar skapade vi rollpersoner, jag tror min var en stråtrövare som var misstänkt lik Boromir, och inträdde i en magisk värld, som med ett antal års uppehåll, följt med mig sedan dess.
För en stund sedan avslutade vi "Det sjunkande tornet", ett äventyr som användes vid SM 2023. En fyra decennier lång cirkel har slutits. Eller egentligen inte - med en rollspelsintresserad familj och flera lika intresserade vänner, så blir det många fler besök i rollspelens magiska värld
Gruppen överlevde, i vissa fall med ett nödrop, lyckades med nästan allt och samlade på sig bra med skatter.
Från 1984 och ungefär tio år framåt spelade vi enorma mängder Drakar & Demoner, dock allt mer moddat och husreglat, och alltid med äventyr och kampanjer som jag skrev (med ett undantag: ett äventyr i Sinkan, nå’t med Krugal Svylse). Sedan blev det andra spel och genres (mest skräck), men igår var det så dags för premiär för Drakar och Demoner -23. En maratonsittning på 9 timmar, ungefär som när vi var unga då för 40 år sedan.
Och vad kul det var! Det var såväl nostalgi som något nytt och fräscht, uppdaterat för vår tid. Vi började söder om Kummerbergen, där de fem spelarna (som använde de färdiga rollpersonerna) fick improvisera fram hur de möttes första gången. Det blev oerhört underhållande, särskilt när ankan gjorde entré – den första ankan i vårt spelande någonsin! Ett par timmar, och en nära nog dödlig strid med några svartalfsrövare, senare så var vi framme vid den egentliga inledningsscenen, och därefter ett besök i Utkante. Det rullade på fint, med en härlig blandning av mirth och mayhem, innan sällskapet beslöt sig för att besöka Gårdagens by, som blev kvällens huvudnummer.
Mycket Groundhog day-känsla, där ett antal sätt att hantera situationen provades på. Slutligen nådde de dock tornets topp och kunde besegra Ix.
På det stora hela en mycket underhållande session, där det mesta i regelverket flöt oväntat bra. Särskilt detta med monsterattacker, som jag vid genomläsning av reglerna var högst tveksam till, fungerade utmärkt. Likaså fann vi att striderna, som var gammel-DoD:s svaga punkt med sina evinnerliga ping-pong-strider, var såväl taktiska som spännande och lagom långa.
Det var dock några saker jag är tveksam till, särskilt då dödsslagen. Det hände vid ett flertal tillfällen att rollpersoner hamnade på 0 i KP, men då de hade hyfsade FYS-värden klarade de dödsslagen galant. De blev aldrig särskilt spännande helt enkelt, utan fungerade mer som en tvåminutersutvisning i ishockey; en tillfällig reducering av manskapet för några rundor blott. Det förtog lite av spänningen tyvärr, då känslan blev att det inte var någon större risk att dö i detta spel. Men det är marginalgnäll, som dessutom mycket enkelt borde gå att husregla om till något lite mer dödligt: på det stora hela var detta mycket underhållande, och vi ger högsta betyg åt nya DoD.
Igår spelade vi lite impromptu Rogue Trader med eget regelhack. RP inledde en vild kapplöpning för att inte bli av med sitt skepp, och lärde sig det bittra ödet som väntar de som gamblar med warpens krafter!
Jag har spelat Introscenariot till Alien, Hope’s Last Day. Jag var spelledare och alla runt bordet hade superkul under de tre timmar det tog för att bli klara. Och ja, det blev en TPK.
187. Drakskugga (Trudvang). Del 2 i serien Ödesprofetiorna. Ett riktigt bra äventyr, fyllt med intriger och olika agendor. Ger mig själv och gruppen en klapp på axeln då vi löste uppgiften ovanligt smidigt och i striderna var gudarna(tärningarna) med oss. Mycket spännande och kul att spela.
Årets första spelmöte öppnade andra kapitlet i Masks of Nyarlathotep.
Rollpersonerna tog sig till London från New York med zeppelinaren från Gabrielle de Bourgs Kutulu-äventyr "Terror på 300 meter" (jag valde dock, lite i sista minuten, att kapa själva mysteriet och bara låta det bestå av sociala scener och möten med några viktiga spelledarpersoner).
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
