Björn den gode
Swashbuckler
Det är ju ett litet återkommande tema att vi konstaterar att vi gillar olika slags rollspel och att ett vanligt problem med en spelgrupp är att om man gillar olika saker så är detta ett problem. Det finns agendor, spelartyper, spel, och modeller för att bena i detta och lista ut ifall två spelare är kompatibla, och det jag finner så märkligt är att även om kanske ingen är _exakt_ inom en viss teoretisk spelstil så verkar så många gilla en specifik typ av rollspel vad det nu än må vara.
Själv känner jag inte igen mig i detta alls. Jag gillar immersivt bleedrollspel, storyskapande samberättande, OSR, dungeons&dragons (även om jag inte spelat det så mycket), lajv, textrollspel, IRL, online, och så vidare. Jag gillar kanske inte allt exakt lika mycket men jag gillar också variationen i sig och vill inte spela med samma spelstil hela tiden.
Det kanske också är en anledning till att jag tycker det känns så märkligt när folk skriver om kampanjer med 50+ spelmöten, eftersom det då nästan alltid också tänker jag innebär att man kör samma spelstil vecka efter vecka. Nu spelar jag i och för sig inte särskilt ofta så jag skulle aldrig heller hinna med en sån kampanj men även om jag kunde.
Visst kan jag inte vara ensam om detta? Inom all annan kultur så känns det väl mer som standard att förutom några väldigt inbitna fans så tycker dom flesta att det är roligare att se på olika typer av filmer än att bara se på skräckfilm, och även om man har ett favoritband kan det ibland vara kul att gå på en konsert med ett annat band?
Nästa fråga är väl varför det verkar vara så att så många har _en_ föredragen spelstil, är det för att olika spelstilar är mycket mer skiljda än olika filmer? Känns det som att det är svårt? Att det kräver så mycket färdigheter att ha kul med en spelstil så att man inte hinner flera? (Lite som att jag bara 'gillar' att spela viola och inte andra instrument eftersom jag helt enkelt inte kan spela något annat på någon rimlig nivå). Någon annan anledning?
Jag kan ha skrivit exakt en sån här tråd tidigare, jag har inget vidare minne och har någon vag känsla av att jag kanske gjort det, men i så fall var det nog några år sen så en uppdatering kan ju inte skada.
Själv känner jag inte igen mig i detta alls. Jag gillar immersivt bleedrollspel, storyskapande samberättande, OSR, dungeons&dragons (även om jag inte spelat det så mycket), lajv, textrollspel, IRL, online, och så vidare. Jag gillar kanske inte allt exakt lika mycket men jag gillar också variationen i sig och vill inte spela med samma spelstil hela tiden.
Det kanske också är en anledning till att jag tycker det känns så märkligt när folk skriver om kampanjer med 50+ spelmöten, eftersom det då nästan alltid också tänker jag innebär att man kör samma spelstil vecka efter vecka. Nu spelar jag i och för sig inte särskilt ofta så jag skulle aldrig heller hinna med en sån kampanj men även om jag kunde.
Visst kan jag inte vara ensam om detta? Inom all annan kultur så känns det väl mer som standard att förutom några väldigt inbitna fans så tycker dom flesta att det är roligare att se på olika typer av filmer än att bara se på skräckfilm, och även om man har ett favoritband kan det ibland vara kul att gå på en konsert med ett annat band?
Nästa fråga är väl varför det verkar vara så att så många har _en_ föredragen spelstil, är det för att olika spelstilar är mycket mer skiljda än olika filmer? Känns det som att det är svårt? Att det kräver så mycket färdigheter att ha kul med en spelstil så att man inte hinner flera? (Lite som att jag bara 'gillar' att spela viola och inte andra instrument eftersom jag helt enkelt inte kan spela något annat på någon rimlig nivå). Någon annan anledning?
Jag kan ha skrivit exakt en sån här tråd tidigare, jag har inget vidare minne och har någon vag känsla av att jag kanske gjort det, men i så fall var det nog några år sen så en uppdatering kan ju inte skada.