Men nu snackar vi ett nästan 40 år gammalt system som borde passerat sitt bäst före-datum som exempel för hur de flesta spelar idag. Envar som plockar upp och använder så här gamla grejor behöver vara medveten om att det följer med en del underligheter.
Men va! Det låter ju superkul. Fram för mindre strömlinjeformning!
Om vi jämför med ett spel jag tycker väldigt mycket om, Blood Bowl. Brädspel om typ amerkansk fantasy-football. Det finns inga rationella anledningar att välja att spela med goblins eller halfling, för orcher och alver är så mycket bättre. Men spelet försöker ändå uppmuntra dig att göra det. Inget genom att balansera reglerna så att de här jävla pisslagen blir bättre, utan för att göra dem roliga. Det är kul figurer, de har märkliga quirks m.m. Det blir helt enkelt kul att spela med dem, på alla plan.
Apropå strömlinjeformning, en kompis berättade häromdagen hur kul han hade det när han spelade med sitt goblinlag (speciellt när han vann mot alla odds), och tyckte det sög att de hade blivit mer balanserade i senaste versionen.
Medan yngre och nyare spelare ofta vill spela rollpersoner som är balla, har ett stort våldskapital, har ett mystiskt förflutet och ett svärd på ryggen, och säger coola oneliners.
Nu spelar jag inte med yngre personer, men som en som började spela i vuxen ålder och som har introducerat rollspel till andra vuxna nybörjare så känner jag inte alls igen det här. De flesta har tvärtom haft ett ganska svagt intresse av våld. Däremot så känner jag en person som älskar online-dator-rollspel, och där är det viktigt med
builds. Och jag fattar grejen! Det är som en lätt beroendeframkallande spelig loop, där du går ut och upptäcker världen, hittar prylar, slåss mot monster, och levlar. I takt med att du upptäcker saker får du meta-kunskap om hur du ska utveckla din build på bästa sätt, på det viset som är roligast för dig! I ett sånt här sammanhang blir nog upplevelsen att spelet är lite svagt designat i fall det är tydligt bara en väg som är den effektivaste, även om det i den digitala världen säkert också finns folk som gör suboptimala rollisar för skojs skull.
Pappers-rollspel är såklart mer flexibla i vad vi gör till det roliga. Om en grupp vill spela som en skolfröken, en sumpvätte, en grisriddare, en byzantinsk eunuck, osv; och de är någorlunda samstämmiga vad de vill med spelandet, så kan ju absolut olikheterna och obalansen vara en feature, inte en bugg. Skapa en kul gruppdynamik, eller skapa olika regler för olika roller, omfamna olikheterna, låt alla fylla sin nisch. Låt den klene sumpvätten få skina på sätt som inte den tuffe grisriddaren kan.